Muminmamman.


muminmammanTack för era fina kommentarer till mitt bloggidentitetskrisande! Man kan väl åtminstone säga att livet måste vara ganska okej och någorlunda i balans om man har råd att sätta energi på att angsta över något så bagatelliskt som sitt bloggnamn? Antagligen byter jag namn på bloggen, men det är hoppeligen inte namnet som gör en blogg, utan dess innehåll!?

Så det lär bli en hel del finheter,  inredning, organisering och flum runtomkring det och allt möjligt annat i fortsättningen också. Inte kanske så mycket spysjukor, vaccininlägg eller analyser på barns sovande eller ickesovande. Den delen av livet orkar jag inte längre dokumentera här.

Jag hittade ett fantastiskt citat och naturligtvis är det den riktiga muminmamman som säger det:

”Jag vet att vad som helst kan hända närsomhelst. Därför är jag helt lugn.”

Att leva betyder att man måste hitta ro även i kaoset. Att inte bli modfälld då oförutsägbara saker sker och allt man planerat rasar ihop eller skjuts upp. Jag har bestämt mig för att försöka bli mer som den riktiga muminmamman och sträva efter att vara just så lugn. Heja muminmamman!

 

 

Annonser

Bloggidentitetskrisen.

20160425-1Vad ska man göra då man drabbats av nån slags bloggidentitetskris? Det är inte frågan om nånslags egentlig bloggtorka eller brist på idéer jag skulle vilja skriva om, utan mera att Muminmamman Maria inte längre känns som mig och det på något löjligt vis hindrar mig från att skriva. Muminmamman Maria känns mera som den version av mig som jag var för ett par år sedan då mitt liv såg lite annorlunda ut med mycket fokus på tre småttingar. Livet då var varken sämre eller bättre utan bara annorlunda från nu.
20160425-320160425-2Kanske det bara är bäst att ta det lite lugnt och låta allt mogna i knoppen en stund till. Fundera om lösningen skulle vara att bara byta namn på bloggen? Att begrava Muminmammann Maria och helt enkelt gå vidare med den bloggidentitet som känns mer som mig i dagsläget?

Hej bloggen! Hej våren! Hej livet som företagare!

IMG_8313_Fotor

Hej!

Påskmåndag känns som en bra dag att börja uppdatera denna stackars lilla blogg igen. Denna påskmåndag var också dagen då vi definitivt sade farväl till vintern:

  • idag har precis all snö har äntligen smultit från vår gård och den längsta Alliumstjälken mäter redan 9 cm (jag mätte)!
  • idag är alla vinterkläder tvättade och bortplockade. Farväl Kuomas, vi ses väl i november igen!
  • idag var vi på årets första cykeltur utan vantar på händerna. Ingen frös.
  • idag har Laura och jag fått ett par fräknar.

Så nu säger jag hej till bloggen, hej till våren och hej till livet som företagare på riktigt! Jag har fått mina inredningsstudier klara och är nu mycket nyfiken på vad (arbets)livet för med sig från och med nu.

 

Tumishelgen.

IMG_7227_Fotor800

Så blev det Februari. Långvik bjöd på vackra vyer och färgsättningar i helgen.

IMG_7229_Fotor_Fotor_Collage

Helgen på Långvik var just så lyckad som jag förväntat mig. Fast vi båda konstaterade efteråt att det bästa var inte själva hotellet eller spat. Eller champagnen eller skumgodisgrillningen vid den öppna spisen. Det var inte heller den supergods middagen eller hotellfrukosten eller bara chansen att få diskutera ostört i lugn och ro i vuxet sällskap. Det bästa var att få göra lite (aktiva) saker tillsammans utan barn och i eget tempo: att skida, att simma och att promenera. Vi kan ju faktist äta lyxig middag hemma också och har ofta långa ostörda samtal då barnen lagt sig. Vi har en öppen spis som man kan grilla skumgodis i och vi får ju faktist sova länge på morgonen också nu som då. Men att sporta tillsammans utan barnen kan vi inte göra i vår vardag, och det har jag nog saknat ända sedan vi blev föräldrar.

Det talas ofta om hotellsängar och hur stora och mjuka dynorna är och hur härligt det är att krypa under de fluffiga täckena. Absolut är det det, men än en gång konstaterade jag att nehej, vi har faktist bättre täcken och kuddar hemma! Dock inte lika fint strukna lakan.  En av de bästa investeringarna vi gjort för oss själva, precis som jag skrev då vi skaffade täckena för snart fyra år sedan! 

—————-

Parasta kylpyläviikonlopussamme oli yhdessä tekeminen omassa tahdissa ilman lapsia: laskettelu, uiminen ja  kävely. Muu oli bonusta. 

Två dygn.

IMG_5719_Fotor

Jag hade tänkt att vi skulle ha ett riktigt skönt höstlov tillsammans hela familjen. Istället blev det två dygn av ljuvlig tystnad och ensamhet för mig i Esbo, medan resten firar höstlov i Österbotten. Mitt mål med mina två ensamma dygn hemma är att komma ikapp. Ikapp med studier, sömn och inte minst alla tankar som snurrar på. Tänk att man är halvvägs till 70 och inte ännu heller lärt sig att inse att det är faktist helt okej att prioritera sig själv ibland? Tur att jag lever ihop med en som förstår mig ibland bättre än jag själv, och som inser när det är dags att packa in flickorna i bilen och låta mig vara ensam och ladda batterierna.

Så istället för en helg med utflykter till Noux med familjen, det blev en helg med yoga, jogg, artek, studier, planering och fundering. Och måltider som jag till 100% bestämmer både innehåll och tidpunkt på. Det om något är lyx.

Helt plötsligt.

IMG_5199_FotorL_Fotor_Collage

Nu i höst har jag en ny vardagsrutin som jag försöker hålla strikt fast vid. Att gå på promenad eller länk under lunchtid. Allt från 500 meter till 10 kilometer räknas. Det viktigaste är att ta steget ut genom dörren till den friska luften. Även om hösten inte riktigt ännu ens visat sig från sin allra härligaste sida helt färgmässigt, kan man redan nu njuta av att släpa sina fötter i lövhögarna och att titta på färgprakten som börjar smyga sig fram.Idag räckte promenaden endast runt kvarteret. Men även den gav en enorm dos frisk luft och en liten dos d-vitamin. Frid och fröjd.

Men sen. Helt plötsligt då jag kom in igen efter promenaden slog den mig helt från ingenstans. Julkänslan nämligen! Jag försökte stänga bort den, men det gick helt enkelt inte, då jag ju ändå är en julmänniska av rang! Eller egentligen är jag en julväntarmänniska av rang! Det jag älskar med julen är just väntan på den. Planerandet, pysslandet av julpynt, funderandet på julklappar och julmat, glöggen, de tända ljusen, pepparkaksbaket och så vidare. Julen i sig är också kul, men då är det viktigaste att få vara lediga tillsammans hela familjen. Nå, idag räckte det att stilla julbehovet genom att surfa runt på Pinterest en stund. Tur det.

För jag vill inte börja med julfunderandet ännu, hur mycket jag än gillar det. För nu lever vi i  oktober och det är höst! Punkt. Oktober betyder dessutom både Leias födelsedag och Halloween samt höstlov tillsammans hela familjen. Jag vill inte fundera på julen utan njuta av hösten. Dra på yllsockor, stövlar och regnkläder. Gå i skogen och plocka löv och kottar och leta efter svamp. Sen, efter allt dethär får glöggsäsongen börja på riktigt.

Ljuva vardag.

IMG_5045_FotorL

Dagens detalj här hos oss. Kärleksört från trädgården och ett par ljus.

IMG_5038_FotorL

Kärleksört förknippar jag alltid med vår förstfödda, som snart fyller hela sju år. Min egen mamma har brukat hämta en bukett kärleksört just till hennes födelsedag. Då jag började planera vår trädgård i våras var kärleksört en av de första arter jag valde att plantera (tillsammans med liljorna).

IMG_5036_FotorL

Under mina snart sju år som förälder tycker jag att jag har övat upp ett mycket selektivt sätt att titta på vårt hem. Jag märker att min blick fastnar automatiskt på vackra detaljer och suddar ut annat som också finns där i verkligheten. Lite som en bild tagen med en stor bländaröppning. Alla brödsmulor under bordet och fingeravtryck på fönstren är helt enkelt utanför fokus. Skönt så. Speciellt nu då vi utöver sorg och extra stress haft besök av spysjukan i två repriser under de två senaste veckorna. Ett år, en månad och nån vecka hann våra tre barn gå på dagis/förskola/skola utan en endaste frånvarodag på grund av sjukdom. Ganska otroligt. Men nu är vi åter inne i den trygga härliga vardagslunken och är glada och tacksamma av att befinna oss just precis där.