Var håller julkänslan hus?

stjarnor-1stjarnor-2

Den första December och julen är på riktigt snart här! Idag har jag pyntat lite. Jag har lyssnat lite på julmusik. Jag har läst julkalendrar i olika bloggar. Jag har druckit glögg. Ja, jag gjort allt detdär juligt mysiga som jag gillar massor. Eller egentligen bara försökt göra, för på något sätt har inte dendär härliga känslan infunnit sig som jag brukar ha nu veckorna inför julen. Känslan då det enda man vill syssla med är att mysa/pyssla/dekorera/baka och pyssla lite till medan man lyssnar på julmusik och dricker glögg. Julmänniskor med stort J förstår nog känslan jag talar om.

Jag är själv förvånad och kan ärligt inte riktig förklara varför det är så i år. Kanske jag bara fått en släng av en mild variant av inredningströttma i form av julinredningströttma? Jag är inte orolig, tror definitivt att känslan ännu når mig i något skede, jag är bara förvånad, för nu vågar jag ju faktist erkänna att jag en varm dag i augusti faktist gläntade på juldekorationslådan och önskade att tiden plötsligt hade hoppat framåt till första advent. Men nu när det är tillåtet att vara hur Crazy Christmas Woman som helst känns det mest som om dekorationerna gott får vila i lådan ett tag till.


Tänään on joulukuun ensimmäinen mikä tarkoittaa että joulu on oikeasti jo pian ovella! Olen koristellut vähän. Olen kuunnellut joulumusiikkia. Olen lukenut eri blogien joulukalentereita. Olen juonut glögiä. Eli olen tehnyt kaikenlaisia ihanan jouluisia juttuja joita rakastan. Tai oikeastaan olen vain yrittänyt tehdä, koska jotenkin se ihana tunne joka yleensä valtaa minut ennen joulua on suurilta osin kadoksissa. Se ihana tunne kun koko ajan vain haluaisi askarrella, koristella, leipoa ja askarella hieman lisää samalla kuunnellen joulumusiikkia ja juoden glögiä. Oikeat jouluihmiset kyllä tietävät mistä tunteesta puhun. Olen yllättynyt itsekin, ja rehellisesti en voi oikeastaan ymmärtää miksi tunne on tänä vuonna kadoksissa. Ehkä poden jonkinlaista sisustusähkyä joulusisustusähkyn muodossa? En ole huolissani, koska oletan tunteen tavoittavan minut jossain vaiheessa. Olen vain yllättynyt, koska nyt uskallan jo myöntää että kuumana päivänä elokuussa kurkkasin jo joulukoristelaatikkoon ja salaa  hetken toivoin että olisi jo joulukuu. Mutta nyt taas kun on enemmän kuin ok olla se Crazy Christmas Lady minusta tuntuu että joulukoristeet hyvin voivat uinua laatikossaan vielä jonkin aikaa.

På hemmakontoret

ljus-1

Första arbetsdagen för mig efter vår semester. Jag fick ta en lugn start och sitta på hemmakontoret idag. Göra bort pappersarbete och planera lite inför kommande projekt. Äta ett par fina fladdermuspepparkakor som flickorna bakade igår och fylla i en ny To Do lista på en blank sida. Jag hör till de gammalmodiga som föredrar penna och papper framom datorn då jag funderar och skissar upp.

Dethär att ha dagar då jag sitter hemma och jobbar är superskönt och det ger mig massor med energi och nya idéer, men det har tagit en lång tid för mig att inse och acceptera att det faktist också räknas som jobb och att det är helt okej att jag för barnen till skola, förskola och dagis för att sedan komma hem igen, byta om till mjukisbyxor och yllesockor, koka en stor mugg kaffe och börjar jobba. Det jag försöker säga är väl att jag äntligen insett att mina behov faktist på riktigt är lika mycket värda som andras behov och att det är mer än okej att lyssna på sig själv och sätta sina egna behov först emellanåt. Genom att välja exakt det sättet att jobba och leva på som känns bäst för en själv. Självklarheter för de flesta, men inte för mig.

Tänään oli minun ensimmäinen loman jälkeinen työpäivä. Onneksi vuorossa oli rauhallinen ja hiljainen kotikonttoripäivä. Tein paperitöitä ja valmistelin tulevia projekteja. Söin tyttöjen eilen leipomia lepakkopipareita ja aloitin uuden to do listan tyhjälle paperille. Kuulun niihin, jotka mieluummin valitsevat vanhanaikaisesti kynän ja paperia kuin tietokoneen kun on tarkoitus suunnitella ja luonnostella.

 

Skogskärlek.

wp-9100

Jag har lärt mig ett nytt japanskt uttryck, shinrin-yoku, som betyder typ att bada i skog och handlar om hur skogen har en positiv inverkan på hälsan. Det skall jag sätta in mig bättre  i, för det är något jag tror starkt på.

wp-9083 wp-9097

Bilderna tog jag för nån vecka sedan i Noux då maken och jag var på vandringsdejt utan barnen och kunde således gå både längre och snabbare i vår takt. Vissa föredrar dejter med bubbeldryck och jordgubbar medan andra föredrar dejter med svett och dyngsura strumpor.  På lördag är det dags igen. Då får barnen leka med sina kompisar i ett par timmar och vi styr kosan mot skogen i Luk för att beundra ruskan.

P.s. Jag har absolut inget emot bubbeldryck och jordgubbar. Balans, ni vet.


Olen oppinut uuden japanilainen ilmaisun, Shinrin-Yoku, eli metsäkylpemisen, joka käsittelee metsän positiivista vaikutusta ihmisen terveyteen. Tähän haluan perehtyä syvemmin koska uskon vahvasti siihen itse.

Kuvat otin Nuuksiossa joku viikko sitten kun olimme mieheni kanssa vaeltamassa ilman lapsia. Jotkut suosivat deiteillä kuplivaa juomaa ja mansikoita kun taas toiset näköjään suosivat hikeä ja likomärkiä sukkia. Nyt lauantaina lapset saavat mennä kavereiden luokse leikkimään pariksi tunniksi ja me suuntaamme taas metsään. Tällä kertaa taidamme päätyä Luukkiin.

P.s. Minulla ei todellakaan ole mitään kuplivaa juomaa ja mansikoita vastaan. Tasapainoa elämään, tiedättehän.

Tacksamheten och tavlan.

wp-9674wp-9659 wp-9676wp-9662 wp-9667 wp-9670

Idag är ännu en dag då jag känner djup tacksamhet är över mitt liv just nu: vi har det bra. Vi är en familj med tre barn som gillar sin skola, förskola och dagis samt två vuxna som storgillar sina respektive jobb. Vår vardag fungerar helt enkelt.

Men också små detaljer gör mig lycklig: att vi fick upp tavlan som svärmor målat, att det även idag blev en solig höstdag, att jag fick ha en lugn kaffestund helt för mig själv och att det blev ännu en sista stor blombukett från egen gård.

Jag brukar dagligen ägna en tanke åt allt som är bra i mitt liv. Jag tar inget för givet.


Tänään on taas päivä, jolloin tunnen syvää kiitollisuutta elämääni kohtaan juuri nyt: meillä on kaikki hyvin. Perheen kolme lasta viihtyvät koulussa, esikoulussa ja päiväkodissa, sekä aikuiset nauttivat suuresti työpäivistään. Arki yksinkertaisesti toimii.

Myös pienet yksityiskohdat tekevät minut onnelliseksi: saimme ripustettua anopin maalaaman taulun seinälle, tänäänkin oli aurinkoinen syyspäivä, sain nauttia kiireettömän hiljaisen kahvitauon ihan itsekseni, ja sain kerättyä takapihalta vielä yhden ison kukkakimpun.

Suon päivittäin ajatuksen kaikelle mikä on hyvää elämässäni juuri nyt. En pidä mitään itsestään selvänä.

Nystart och nytt namn, men samma gamla jag.

wp-9104

Idag känns som en bra dag att gräva upp min blogg ur naftalin och återuppta min kära hobby som jag haft på paus under tre månader. Jag fortsätter på ungefär samma sätt, men med nytt namn. Det kändes naturligt att byta namn då jag väl äntligen accepterat att tiden som mammabloggare är förbi i och med att barnen nu är större (vår baby fyller ju faktist fem (!) till näst), men klart att familjen kommer att finnas med på ett hörn även framöver. Det kommer alltså att bli mindre barnsnack och mera fokus på vardagens vackra ting, inredning och organisering. Lite jobbprojekt nu som då och kanske lite tankar kring att vara småföretagare samt lite tankar kring lycka och välmående. Allt sånt som hör till i mitt liv just nu.

Tavlan på den översta bilden hör till en serie tavlor som min svärmor målat åt mig för att användas i stylinguppdrag. Efter satt bilden har tagits har tavlan faktist flyttat till  vardagsrummet  i en tvåa som jag möblerat och stylat inför försäljning.

wp-9110wp-9112
Blombuketten plockade jag däremot från vår egen trädgård och lite stolt erkänner jag faktist att jag är. Jag har jobbat med vår trädgård nu i ett par år och jag har nu lyckats skapa en liten trädgård åt oss som är både lättskött och som hela tiden har något som blommar ända från maj till oktober. Lite vemodigt känns det nu när säsongen börjar vara över och dethär antagligen var den sista stora blombuketten man kunde plocka i trädgården i år. Men det kommer nya år.

Nåja, men med detta svammel säger jag välkommen med igen!


Tänään on hyvä päivä kaivaa blogi naftaliinista, ja jatkaa rakasta harrastustani josta pidin taukoa kolme kuukautta. Blogi jatkuu samalla tavalla, mutta uudella nimellä. Nimen vaihto tuntui luonnolliselta kun kai lopulta olen hyväksynyt että aikani äitibloggaajana on ohi, kun lapset ovat kasvaneet (meidän vauvahan täyttää seuraavaksi viisi (!) vuotta). Joten blogissa keskitytään nyt vähemmän lapsijuttuihin ja enemmän kauniiseen arkeen, sisustukseen ja järkkäilyyn. Varmasti näytän välillä joitain työjuttuja, ja ehkä kirjoittelen vähän ajatuksia yrittäjyydestä, onnesta ja hyvinvoinnista.  Asioista, jotka kuuluvat elämääni juuri nyt.

Ylimmän kuvan maalaus kuuluu sarjaan maalauksia, jonka anoppini maalasi minulle stailauksia varten. Tämän kuvan oton jälkeen taulu siirtyikin yhteen kaksioon jonka olen kalustanut myyntiä varten.

Kukkakimpun poimin omasta puutarhastamme ja myönnän avoimesti olevani ylpeä itsestäni. Olen parina kesänä tehnyt aika lailla töitä puutarhassamme ja olen onnistunut luomaan meille puutarhan joka on helppohoitoinen ja jossa yksi tai useampi laji aina kukkii toukokuusta lokakuuhun. Hieman surumielisenä totesin tänään että kausi alkaa olla lopuillaan tältä vuodelta. Onneksi kesä tulee aina uudestaan. 

Eli tervetuloa mukaan!


Inlägget som raderades.

20160524_allium-2Jag höll just på att skriva ett långt och personligt inlägg om hur jag känner att jag inte helt enkelt har råd att leva för sen när det blir veckoslut/semester/whatsoever. För sen kanske inte kommer. Jag strävar istället efter att leva för fullt vareviga dag och känner att jag långt också lyckats med det. Inlägget raderades dock nånstans på vägen och kanske lika bra det.

20160524_allium-1Jag har tänkt en del idag. Det började med att Jonna skrev en kommentar att hon börjat blogga igen. På sin blogg skriver hon att hon drabbats av cancer och länkar till sin andra blogg som berättar om resan. Jag hoppas många går in och läser och reflekterar lite över sina egna liv och sina prioriteringar.

Den blå svanen.

20160523_svanen-4

Jag blev ju färdig Inredare och Home Staging konsult (som det så fint heter i Sverige) för en tid sedan och då ville jag belöna mig själv för att lilla jag faktist vågade ta steget ut och bryta upp från en trygg fast arbetsplats för att göra något helt annat. Jag tycker att vi alltför sällan belönar oss själva med något då vi gjort något bra eller uppnått något mål. Jag tycker att vi mer kunde bara stanna upp en stund och klappa oss själva på axeln och säga ”bra gjort!” och sedan belöna oss med något. Belöningen i sig behöver inte vara annat än en kopp kaffe eller te, men den skall avnjutas med stolthet!

Jag ville egentligen belöna mig själv med en Svanen stol av Fritz Hansen, men där sätter nog plånboken stopp nu och för alltid. Jag kontaktade istället  Emmelie på Emme.ax och undrade om hon kunde måla av stolen åt mig (hon har ju tidigare målat tavlan om vår familj). Det kunde hon. Jag ville att tavlan skulle vara liten och mörk och ha midnattsblå nyanser, för att reflektera över vad som känts inredningsväg ”in” just denna vår.

20160523_svanen-5 20160523_svanen-6 20160523_svanen-720160523_svanen-3

Jag är supernöjd. Det spännande med alla de midnattsblå nyanserna i tavlan är att de varierar förvånansvärt mycket beroende på vilket ljus som kommer på tavlan. Här har jag den i vårt sovrum som vätter mot väster och således kommer kvällssolen starkt in genom de stora fönstren.

Tavlan passar riktigt bra in i sovrummet, där den bor just nu, men den passar lika bra in i så gott som i alla andra rum hos oss också. Det är lite kärnan i min inredningsfilosofi: att allt i hemmet egentligen skall passa ihop med allt, för att man lätt skall kunna göra små förändringar i hemmet då man blir variationssugen, utan att behöva införa något nytt.

Den riktiga Svanen stolen tänkte jag sitta mig ner i och njuta en stund i om ett par veckor vid Illums Bolighus i Köpenhamn. Inte illa det heller.


Uusi ihana taulu Svanen tuolista jonka on maalannut lahjakas Emmelie Svanfelt.