Varför jag inte kör med 333.

IMG_4426_FotorL_Fotor_CollageLMin del av garderoben. Märks det att jag trivs i svartvitt?

Äh, jag har ångrat mig angående dethär med kapselgarderob. Men känner jag mig rätt lär dethär ändå bli ett långt inlägg än en gång. Konceptet med kapselgarderob passar mig helt enkelt inte då jag får alltid lite nippror över saker och koncept som innehåller en massa regler och restriktioner bara för att. Jag tycker till exempel inte att man behöver förbjuda sig att äta något födomedel bara för att, utan skall istället satsa på att bygga upp en livstil man kan leva med resten av livet. Samma gäller kläder. För många passar det säkert utmärkt att använda sig av någon regelrätt kapselgarderob, men jag tycker inte att en så enkel sak som mängden kläder jag använder skall basera sig på en massa regler utan på mina behov.

Jag tycker också att det är lite oansvarigt att först sälja/donera bort det man har för att sedan skaffa en massa nya plagg, såsom en del kan tänkas göra för att få till stånd en perfekt kapselgarderob på direkten. Kanske man istället skulle använda det man har och byta ut plagg då de slits ut?

Istället för att minimera sin garderob för minimeringens skull tycker jag att man skall fråga sig “hur mycket är tillräckligt för just mig just i den livssituation jag befinner i just nu?” Vi har till exempelvis helt olika mängder sportkläder med min man fast vi bor under samma tak och tvättar våra sportkläder i samma maskin tillsammans. Helt enkelt för jag tränar bara typ tre gånger i veckan medan han tränar minst sju. Behoven är helt enkelt olika.

Det finns ju många slags kapselgarderobsregler, men den mest kända är väl projekt 333, som i korthet går ut på att man använder 33 plagg under tre månader för att sedan byta ut dem till andra 33. Det är noga vilka plagg som räknas och vilka inte, till exempel underkläder, nattkläder, sportkläder eller hemmamyskläder brukar inte räknas med. Dethär känns lite udda, tycker jag. Jag tycker att om man promt skall begränsa sin garderob till ett visst antal klädesplagg skall man räkna med alla sina plagg.

Jag menar är man en “bättre minimalist” klädmässigt om man har en kapselgarderob endast med de accepterade 33 plaggen, men dessutom ett enormt lager av underkläder, sportkläder och en hel drös med kläder i lager som inte används för tillfället för att de passar inte in i numret 33. Eller är man en “bättre minimalist” om det sammanlagda antalet kläder är 66 även om antalet tillåtna plagg enligt projekt 333 regler skulle vara 34?

IMG_4432_FotorLMinimalism handlar ju absolut inte om vem som är bäst utan det handlar endast om att man skall leva med det man behöver och det man älskar och inget annat. Här är alla mina kläder, förutom de fyra par byxorna ovanför galgarna, de kläder som hänger på galgarna samt ytterplaggen. Ja, och simkläderna finns ju i påsen, såklart. På den tomma hyllan förvaras halvt använda kläder, såsom mysbox som åker på direkt jag kommer hem.

IMG_4431_FotorLKläderna passar bra in i sju lådor av filt och jag tycker att mängden är riktigt bra för mig just nu. En låda för linnen, t-skjortor och tunna långärmade. En låda med koftor och tröjor. En låda med mysbyxor och sportbyxor. En låda med sportövredelar och sportstrumpor. En låda med nattlinne, bälten och skarfar. En låda med underkläder och strumpor. En låda med lggings, strumpbyxor och yllesockor.

Det jag har märkt med att ha en mindre garderob jämfört med tiden före barnen, är att det är lätt att klä sig på morgonen då alternativen är få. Samtidigt känns det aldrig att jag inte har något att klä mig då alla klädesplagg är sådana jag gillar. Jag vet numera precis vad jag äger och jag vet att alla plagg jag äger är sådana jag gillar och kan avvända fast varje dag. Jag vet också med säkerhet att jag har tillräckligt (och mer!) kläder för en och en halv veckas behov, så jag behöver inte skaffa något nytt.

Dethär betyder inte att jag har nånslags köpstopp, utan om något klädesplagg känns riktigt som jag och jag vet att jag kommer att använda den massor är det fritt fram för mig att skaffa det. Jag tror som sagt inte på restriktioner. Det händer ändå ganska sällan helt enkelt av den orsaken att jag inte går i klädesbutiker just alls.

Vad skall man då ha för kläder om man väljer att minska på antalet? Det kan ingen säga på rak arm, för som sagt alla har vi ägna individuella behov. Men här är ett par saker jag tycker är bra att ha i minne:

  • Ha bara sådana klädesplagg som du verkligen trivs i och känner dig mest som dig själv.  Då minskar behovet att hela tiden shoppa något nytt. Skippa reglerna för den “perfekta garderoben” om att du skall äga ett par raka svarta byxor och en välsittande kavaj, om det är så att du verkligen inte känner dig hemma i dem. Det sägs till exempel att man skall klä sig i kavaj då man håller föredrag för att ge ett proffsigare intryck. Dethär skriver jag inte under. Jag tycker att man alltid skall välja den sorters kläder man själv känner sig bekvämast i och som känns mest som en själv. Då kommer självförtroendet och ett gott uppträdande på köpet.
  • Använd de färger du gillar. Jag är också emot att man skall ha en neutrala basfärger i sin garderob, såsom svart, vitt, grått och beige och sedan ha accenter i andra färger. Jag tycker det också är fel tankesätt. Jag tycker att man istället skall använda de färger man själv trivs i. Ok, jag själv trivs bäst i svart, grått och vitt. Men alla gör inte det.

Jag läser just aldrig några modemagasin eller modebloggar och det känns befriande. Jag får klä mig som jag själv vill. Jag klär mig enkelt och bekvämt helst i enfärgat eller randigt. Skorna får absolut inte ha klackar och de får inte höras kloppkloppklopp när jag går i en korridor. Jag gillar inget urringat och inget alltför åtspänt. Där är min stil. Om det är modernt eller inte är irrelevant. Antalet plagg är också irrelevant.

Men tillbaka till dethär med kapselgarderob och projekt 333. Med eller utan restriktioner. För många känns det inspirerande att utmana sig själv och på samma sätt kanske känna sig som en del av en större grupp. 333 communityn på nätet är ju riktigt stor. Jag tycker att projekt 333 är ett lätt sätt (klara regler att följa) att komma igång med att minska på antalet klädesplagg i sin garderob om det känns aktuellt och nödvändigt. På minimalisternas blogg får man bra tips på hur man skall komma igång. Eller så kan man göra som jag, ta den tråkigare varianten och skippa alla regler och köra på behov istället.

Det blev ett långt inlägg. Jag känner mig själv.

Mina kläder

MIna klä

Annonser

Sommar ut höst in.

IMG_4424_FotorL

Imorgon blir det officiellt höst och det märks åtminstone tydligt i min längtan att få mysa in mig i yllesockor under en filt på soffan med tända ljus, en bra bok samt en kopp te som sällskap (och lite choklad, förstås). Ett par dagar lär vi väl ännu få njuta av somrigt väder men sen är det väl dags att på riktigt börja acceptera att det är dags att klä på sig tjocka svarta strumpbyxor igen. Inget fel med det, jag gillar hösten.

I min garderob har jag två säsonger: höst/vinter och vår/sommar. Idag städade jag undan vår/sommarplaggen och tog fram höst/vinterplaggen istället som varit i förvar över sommaren. De allra flesta av mina klädesplagg använder jag året runt och de går främst i färgskalan svartvitgrå, men lite färgklickar finns som tur med också. Nu åkte tydligen alla röda och blå plagg i vinterförvar och alla senapsgula/vinröda/rostbruna plagg fick komma fram istället.

Jag har tänkt att dethär med capsule wardrobe kunde vara något för mig att testa på, tills jag konstaterade att min garderob nog har klassats som en slags capsule wardrobe redan länge. Just nu hänger en del av mina kläder på tork, så imorgon då de är torra och invikta i skåpet skall jag visa hur en höstgarderob enligt en som inte inte längre hänger med i vad som är mode eller inte, men ändå aldrig krisar om kläder på morgnarna.

Det är bara så otroligt befriande att inte bli nerdränkt i ett berg av kläder varje gång man öppnar dörren till sitt klädskåp.

—————-

 

Huomenna kalenteri näyttää virallisesti syksyä ja se tuntuu ainakin minussa haluna istua viltin alla sohvalla vain kynttilät, villasukat, kirja ja teekuppi seurana. Pari päivää saamme kait edelleen nauttia kesäisestä säästä, mutta sitten on aika hyväksyä, että jälleen on paksujen mustien sukkahousujen aika. Eikä siinä mitään, pidän syksystä.

Minun vaatekaapissa on kaksi vuodenaikaa: syksy/talvi ja kevät/kesä. Tänään laitoin kevät/kesävaatteita säilöön ja otin esille syksyn/talven vaatteita.

Olen ajatellut, että voisin kokeilla jonkinlaista capsule wardrobea, kunnes tajusin, että vaatekaappini on voitu luokitella sellaiseksi jo kauan. Huomenna näytän mitä vaatekaappini tällä hetkellä sisältää.

Linne.

En hel dag i Tallinn med ett gäng likasinnade brudar och inte ett enda foto taget. Det kan väl bara antingen betyda att a) resan var så tråkig att man absolut inte vill minnas den efteråt, eller b) det var så skoj att kameran glömdes bort. Jag tror nog ni kan gissa vilket alternativ var det rätta igår.

Jag hade ett shoppingmål för dagen och det var att skaffa två nya badhanddukar åt oss vuxna. Här har jag tidigare skrivit lite om hur vi tänker kring antalet lakan och handdukar. Föreställ er då våra vita stora badhanddukar i frotté som i princip varit i användning hälften av alla dagar i över åtta år. Eller gör absolut inte det, för det är ingen vacker syn. Många drömmer om fluffiga hotellhanddukar, medan jag föredrar sträva hårda icketorktumlade handdukar. Det känns på något sätt effektivt och renande att använda dem. Därför var jag i jakt efter tunna handdukar i linne eller en linne/bommullsblandning som skulle kännas då de används.
IMG_4415_FotorLJag hittade vad jag sökte på Zizi, linneaffären i gamla stan jag besökt även tidigare, och är mycket nöjd tills vidare. Färgen skulle absolut inte vara vit, så surprise surprise blev det gråa handdukar. Här ser man varför jag ville prova på tunna linnehanddukar. En otrolig skillnad både i volym och vikt. En vit handduk väger 700g medan den grå väger endast 230g, fast storleken är ungefär densamma. Det gör en viss skillnad då man kånkar på en kass med fem blöta handdukar hem från stranden eller simhallen. För att inte tala om utrymmet för förvaring av de handdukar som inte är i bruk tar. Nu ska vi testa dehär handdukarna en tid och om de lever up till mina höga förväntningar byter jag nog ut våra vuxnas stora handdukar mot dehär och skaffar ett par till. En bra orsak att möjligen vara tvungen att fara över till Tallinn en gång till i höst.

IMG_4417_FotorL Jag blev tipsad på Tallinfärjan om Rituals serien (antagligen inget nytt för någon annan utom för mig som är så ute man kan vara gällande allt som har med kosmetik att göra) . Jag tyckte konsistensen och doften var så härlig att jag måste köpa hem en burk med hudkräm. Perfekt nu då vädret blir kallare och huden torrare.

IMG_4422_FotorL

Påsen med världens gulligaste fotspår var en farsdagsgåva hösten 2009 från nyssfyllda 1-åriga Leia till pappa. Den innehåller våra allas simkläder och simglasögon.

—————

Hankin Tallinnanreissulta kaksi uutta isoa kylpypyyhettä. Pyyhkeet ovat pellavapuuvillasekoitetta ja todella kevyet ja ohuet.  

Om presenter.

IMG_4159_FotorL

Vår dopresent från i lördags. 

Jag älskar att paketera presenter och jag älskar att ge presenter. Att få följa med spänningen och ivern då mottagaren river upp paketspappret och blir glad över innehållet är ju lika roligt som att själv få ett paket. Jag ger så gott som alltid presenter som gör mottagaren glad.

Min strategi angående presenter är nämligen mycket enkel: att alltid fråga mottagaren vad som önskas. Då kommer man garanterat att ge något mottagaren vill ha och tycker om. Jag har inte så höga tankar om mig själv att jag skulle tro att jag vet bättre vad någon skulle tycka om än personen själv. Det gäller både doppresenter, bröllopspresenter såsom också presenter till barnens kompisar. Ibland märker jag att vissa människor blir lite besvärade över att jag frågar efter någon specifik gåvoönskan och då brukar jag istället komma med repliker som ”Jag tänkte att dethär eller dethär skulle kunna vara en passlig present, vad tycker du? ”Då är det lättare att svara antingen ja eller nej utan att känna sig ”krävande”.

Sen finns ju tillfällen då man inte kan eller vill fråga om presentönskemål, då man till exempel hälsar på hos nån eller går på tupare och gärna vill föra med sig något. Då väljer jag så gott som alltid blommor, något ätbart eller drickbart eller någon annan förbrukningsvara. Eftersom jag själv lidit av att vara omringad av för mycket prylar vill jag absolut inte potentiellt orsaka nån annan det problemet.

———————–

Rakastan lahjojen paketointia ja lahjojen antamista, mutta minulle on todella tärkeää että lahja on vstaanottajalle mieluinen. Siksi kysyn aina vastaanottajan lahjatoiveita. En kuvittele itsestäni niin suuria että luulisin tietäväni paremmin jonkun ihmisen mieltymyksiä kuin hän itse. Jotkut ihmiset hämmentyvät kun heiltä kysyy lahjatoiveita, ja silloin yleensä sanon jotain tyyliin ”olin ajatellut jotain tällaista tai tällaista, mitä mieltä olet?” jolloin vastaanottajan on helpompi vastata kyllä tai ei ilman että tuntisi olevansa jotenkin ”vaativa”.

Yllätysvierailuille ja muille vastaaville tapauksille vien aina lahjaksi joko kukkia, jotain syötävää tai jotain juotavaa. Jotakin mitä aivan varmasti ei jätä jälkeensä mitään. Itse liian suuresta tavaramäärästä kärsineenä ei halua mahdollisesti aiheuttaa sitä kenellekään muullekaan. 

Dagens Arabia.

IMG_4060_FotorL Dagens Arabia och dagens stilleben.

IMG_4056_FotorLEn in – en ut.

Att hålla sig strikt till den regeln är absolut det enklaste sättet att hålla sin prylmängd i shack. Idag betydde det två svarta Arabiakrukor in – två gamla blomkrukor ut för mig. Gamla Arabiablomkrukor är en materiell svaghet jag fortfarande har, och dessa hittade jag på Akseliloppiset där jag hade ett bord i fem dagar.

IMG_4061_FotorLJag har tankar om loppisar och loppisfynd jag skulle vilja skriva ner, men det tar vi en annan dag. Idag prioriterar jag den materiella lyckan som dessa krukor ger mig. Eller egentligen den harmoniska kombinationen mellan svart kruka, röd växt, ett korkunderlägg och den gröna väggen.

—————–

Yksi sisään – yksi ulos.

Tämän säännön tiukka noudattaminen on ehdottomasti helpoin tapa pitää kodin tavaramäärä kurissa. Tänään se tarkoitti minun osaltani kaksi mustaa Arabian kukkaruukkua sisään –  kaksi vanhaa kukkaruukkua ulos. Nämä vanhat Arabian kukkaruukut ovat minun materialistinen heikkouteni, ja nämä löysin Akselikirppikseltä, jossa minulla oli itselläni pöytä viisi päivää. Päässäni pyörii ajatuksia kirppareista joista haluaisin kirjoittaa, mutta jokin toinen päivä. Tänään priorisoin kukkaruukkujen tuomaa materialistista onnea. Tai oikeastaan mustan ruukun, punaisen kasvin, korkkialustan ja vihreän seinän kombinaation kauneuden tuomaa onnea.

Upprätt förvaring av barnkläder.

IMG_2996_Fotor2En titt in i flickornas klädskåp igen. Såhär var flickornas kläder organiserade ännu för en månad sedan. Efter det fick jag för mig att prova ordna deras kläder i de utdragbara lådorna upprätt istället för på hög. Det ledde till att Lauras alla kläder får numera plats i två lådor medan Leias och Tildas kläder rymms i tre lådor var. De finare klänningarna hänger fortfarande på galgar.

Jämfört med tidigare så gömmer skåpen nu även flickornas extra lakan, Leias och Tildas strumpor, pyjamasar och underkläder samt allt vad vi som har med deras hobbyn att göra, såsom kantelen, musiklekispärmar och balettkläder. Allt dethär var tidigare i byrån bredvid, men som ni ser så finns det ännu bra med plats i skåpen fast allt dethär tillkommit och byrån försvann som sagt.

IMG_2827_Fotor2Efter ett par veckors prövotid så kan jag säga att det fungerat bra med upprätt förvaring. Eller egentligen bättre än väntat. Alla plaggen är synliga och lätt tillgängliga och det har inte blivit rådd i lådorna fast flickorna ju själv plockar ut kläderna ur dem. Åtminstone för dem som har lite förvaringsutrymmen för kläder rekommenderar jag att testa upprätt förvaring.

Idén för upprätt förvaring av kläder är väl inte ny i sig, men jag fick jag från boken ”The Life-Changing Magic of Tidying Uo: The Japanese Art of Decluttering and Organizing” av Marie Kondo. Denhär boken är just nu den mest omtalade inom organisering och riktigt läsvärd.

Hemma hos oss.

IMG_2884_FotorDen fina och småironiska blombuketten.

Vi hade en intressant dag idag då vi besöktes av reporter och fotograf för ett hemma hos oss reportage. Jag tror det blev riktigt bra. Inte bara ett traditionellt inredningsreportage med zoombilder på blomsterarrangemang eller en familj som prydligt sitter på rad i soffan med händerna knäppta i famnen. Utan istället blev det bilder på barn som hoppar i sängen och stjäl bulla från ett fat. Samt en katt eller två lite överallt. Mera riktigt liv helt enkelt. Meningen med reportaget är att få fram om en ordningskonsult som också är småbarnsförälder kan ha ordning på de egna prylarna? Eller är det som skomakarens barn, som går omkring i de sämsta skorna?

Kvällen lär däremot inte bli lika intressant då det är dags att ta sig an skatttedeklarationen.