Mina skor.

IMG_9682_FotorJag provade mina vandringsskor häromdagen och konstaterade att jag tyvärr måste bli av med dem för de har blivit för små (efter min tredje graviditet blev min fot en halv storlek större). Samma hände tidigare i vår med mina solskenssneakers efter att jag fick lite för sjuka fötter i Stockholm pga trånga skor. I samma väva gick jag igenom alla mina skor och konstaterade att det nog finns en hel del, även om jag inte tycker mig vara den värsta sortens skomänniska. Utöver dehär finns ännu ett par vinterstövlar och ett par tjocka bekväma viterskor i förvar i förrådet.

Mina skor:

  1. vardagslenkkare
  2. löpskor
  3. gummistövlar
  4. sandaler
  5. sandaler med klack
  6. höst/vårskor
  7. flipflops
  8. espadrillos
  9. ballerinas
  10. festskor med låg klack
  11. festskor med hög klack

Jag har gått in för att ha äkta material i mina skor och hoppas därför också att de kommer att hålla längre och vara bekvämare. Jag känner inte för tillfället något behov av flera par skor, men inte heller att bli av med något par. Dethär är väl en tillräcklig mängd för just mig just nu. På hösten blir det bra att göra en omvärdering. Har ni nångång räknat hur många par skor ni äger?

Annonser

Min prylhistoria.

IMG_9658_FotorJag tänkte lite reflektera över hur det kommer sig att just jag har haft en massa prylar som numera bara känns onödiga och energitagande. De har främst samlats under de 15 åren som jag bott hemifrån. Jag har väl aldrig ägt en massa skräp, utan istället omringat mig med en massa fina saker, och haft en extra stor svaghet för porslin. Med min första sommararbetslön köpte jag en blå Mariskooli och två kivituikkun och på den vägen fortsatte det. Mariskoolen är numera begraven då den föll i golvet för några år sedan och kivituikkuna fick förra året ett nytt hem i samband med rensandet.

Men till historien. Jag flyttade hemifrån för ganska exakt 15 år sedan för att börja studera på Helsingfors Universitet. Då tog jag med mig det nödvändigaste och jag kommer ihåg att det kändes skönt att inte behöva ta med lådor med diverse saker man sparat under sina första 19 år, utan de kunde man ju lämna kvar i barndomshemmet. Numera har jag åtgärdat dessa lådor som blev kvar i barndomshemmet ganska bra. Nu är jag vuxen och har ett eget hem med tillräckligt med förvaring så jag tycket definitivt inte att det är mina föräldrars ansvar att förvara mina barndomssaker längre.

Då jag studerat i ett år hade jag turen att bli erbjuden ett jobb på ett labb på universitetet där jag studerade (Biokemi) och hade då alltså ett jobb inom min branch på sidan om studierna. Jag hann således inte vara nån fattig studerande i regelrätt beräkning alltför länge. Jag har nog alltid varit nånslags estetiker och gillat vackra saker och nu när jag hade en fast månadslön ville jag börja skaffa vackra saker at tha runtom mig. Med min första lön skaffade jag en vit stor aaltovas och efter det blev det väl en vas eller två varje månad. Jag tycker massor om Iittalas och Arabias glasvaror och varje gång de kom ut med nån ny serie kände jag att jag ville ha en kopp eller en ljuslykta eller vad det nu var. Så det blev en hel del Iittalagrejer under åren.

Jag kallar mig själv en före detta estetisk hamster som samlat vackra ting runtomkring mig. Nuförtiden inser jag bättre att jag själv inte behöver äga allt jag tycker att är vackert, det går lika bra att ta ett varv i Iittalabutiken i Iso Omena och beundra lite då man rör sig i knutarna. Jag erkänner nog att jag ibland sörjer lite över att jag blivit såhär mera minimalistisk, men det är smällen man får ta om man vill leva ett enklare och lättare liv.

Jag har också alltid gillat att läsa och läst massor, så det blev väl en pocket eller två i veckan. Jag skäms verkligen att erkänna att typ mellan åren 2000-2010 använde jag aldrig biblioteket (förutom universitetets) utan skaffade alla mina böcker från akademens pockethyllor. Det blev en hel del det också. Efter att vi fått barn har mitt läsande minskat jättedrastiskt, tyvärr, men jag hoppas att kunna börja läsa mer igen snart. Men nuförtiden uppskattar jag biblioteken. Och Kindle.

Åren efter studierna då jag jobbade på min doktorsavhandling var ganska hård på många sätt. Det var hårt jobb med ofta månader i sträck utan en enda ledig dag. Inte sunt alls, men det var det som krävdes. Men som work hard så ofta kräver blev det också party hard, shop hard och så vidare. Då hade jag en period då jag gillade kläder och att klä mig lite mer personligt och färggrannt. Att skaffa ett par roliga örhänge eller strumpisar var nästan som en hobby. Jag gillade också att ha en mängd smycken, sportkläder, partykläder att kunna välja mellan. Jag har nog aldrig ägt sådär kopiösa mängder kläder, för jag har alltid kunnat göra mig av med dem också, men detdär slentrianshoppandet jag höll på med emellanåt känns inte bra numera.

Sen kom barnen och vi ordagrannt överöstes av barnkläder. Vi hade (o)turen att få låda efter låda efter låda av begagnade babykläder och jag tror det var starten till att jag började inse att mindre räcker väl. Efter gallring kommer jag ihåg att jag till exempel räknade till över 70 st bodyn i storleken 68 cm och då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, för det var ju bra användbara kläder som kändes onödigt att ge bort då de ju kunde användas.

Det ekologiska tänket med tygblöjor och loppis blev starkare då jag fick barn, och för mig blev det en hobby att gå på loppisar och fynda barnkläder. Jag tycker mig med åren ha blivit en riktigt bra loppisfyndare, men förstod inte att det ju nog är helt ok att gå förbi ett superfynd också så att nån annan får njuta av det istället.

Sen blev vi en familj med tre barn inom 3,5 år och det var droppen. Då fanns det helt enkelt inte tid för att hålla ordning på allt. Då bestämde jag att nu får det räcka. Nu var det dags för en förändring. Dethär var 2 år sedan och på den vägen är jag fortfarande. Nu när barnen är större och inte all tid går åt deras basbehov har det minimalistiska tänket också utvidgats utanför prylar, men mer om det en annan gång.

Det var min långa prylhistoria. Nuförtiden tänker jag annorlunda kring shopping och prylar och försöker tänka hur mycket är tillräckligt för just mig i just den livssituation jag befinner i just nu. Jag gillar fortfarande vackra prylar, Iittalaglas, tycker om att surfa runt på inredningssajter eller bara strosa runt i affärer, men det behöver inte automatiskt leda till inköp. Samtidigt är jag äldre och känner min (kläd)smak bättre, så det känns ok att satsa lite mer på det jag verkligen vill ha, för chansen att smaken ändras nästa månad är ganska minimal.

Att skriva lite kortare inlägg är också något jag helt klart kunde öva mig på…

 

Lite tid.

IMG_9641_Fotor_Fotor_Collage

Det att ni kommenterar här att ni själva har blivit inspirerade av min blogg känns jättestort och jätteroligt! Men när det gäller prylkaos så är det nog viktigt att inse att man inte är den enda som kämpar med det, utan det är faktist ganska vanligt i dagens värld där vi bor! Sådär helt historiskt är det ju ett helt nytt fenomen, ännu för lite på 50 år sedan var det ju helt tvärtom. De flesta hade brist på mycket.

Idag är tid det enda många av oss har brist på.

Många kanske blev lite förvånade över de stora mängder som jag rensat bort det senaste åren, det är ju ändå frågan om tusentals grejer, så jag tänkte att jag skulle ta och skriva lite om min egna personliga historia med prylar. Imorgon kanske. Om det finns tid för det.

På tal om tid så har jag först nu i vår insett på riktigt hur enormt viktigt det är med egentid. Bästa sortens egentid för mig betyder att jag får vara helt ensam hemma och helt själv bestämma vad jag vill göra. Tystnaden och känslan av att helt kravlöst bara rå om sig själv i mitt hem är något som jag mår bra av och verkligen behöver och alltför många år utan tillräcklig egentid har inte gjort mig gott. Det har vi nu i vår försökt åtgärda så gott det går. Tyvärr har det varit den gemensamma familjetiden som minskat, men det har känts som en uppoffring vi bara måste ta just nu.

När jag är ensam hemma blir det oftast att sköta lite hushållsgrejer först, vilket också känns lyxigt att få göra ensam utan små hjälpredor, men jag försöker alltid också ha en stund då jag gör exakt det jag vill just då. Igår kände jag att jag vill klinka lite på pianot, något jag verkligen skulle vilja göra mera av.

Jag kallar denhär våren för de goda insikternas vår.

Ett par bloggtips.

Här kommer ett par tips om bloggar som handlar om minimalism, att förenkla, köpstopp och helt enkelt att leva fullt ut

Svenska bloggar:

http://notbuying.blogspot.fi

http://ekomorsan.com

http://minimalistbloggen.se

Engelskspråkiga bloggar

http://mnmlist.com

http://www.rowdykittens.com

http://www.theminimalistmom.com

Finska bloggar:

http://arkijarki.net

http://minimalisminilo.wordpress.com

http://nuttula.wordpress.com

Det finns ju en massa massa fler (ni får gärna tipsa om ni läser nån superbra) men även här gäller ”less is more”, man kanske inte skall sätta all sin tid på att läsa vad andra gör och tänker utan fundera på sig själv också mellan varven.

IMG_9464_Fotor

Mot minimalism.

IMG_9605_FotorI April blev det visst lite minimalistiskt med inlägg här på bloggen. Det berodde på just det, minimalism.

Jag har mer och mer insett att onödiga prylar äter på min energi. Inte minst att det tar tid att hålla ordning och plocka tillbaka diverse saker på sina platser, men det är också en slags konsumtionströtthet jag märkt av hos mig själv. Vi har redan allt vi behöver (och massor mer). På samma sätt läser jag bloggar om minimalism framom bloggar som i var och varannat inlägg visar upp en nyinköpt mugg eller kökshandduk. Jag är ingalunda bättre själv, men jag har märkt att jag påverkats av minimalismtänket och frågat frågan ”hur mycket är tillräckligt för just oss?” gång på gång på gång.

Jag har länge varit ganska okompromissbar när det gäller prylar och inredning, bara nöjt mig med det jag verkligen vill ha. Jag är hellre utan helt än skaffar något nästan det jag vill ha. Jag har inga tankar att vi skulle börja leva superasketiskt eller briljera över att vi kan vara utan det ena eller det andra, men jag tycker hellre att man skall fundera en gång extra om det man tänkt skaffa faktist har en funktion eller kommer att frambringaa glädje ännu efter en längre tid. Skaffar man mindre antal varor kan man istället satsa på just det man vill ha samt kanske på andra viktiga faktorer som kvalitet, miljön, var produkten tillverkats och liknande.

IMG_9602_FotorUnder året 2013 gallrade jag (eller vi tillsammans som en familj) långt över 2000 saker från vårt hushåll. Mycket var grejer som barnen inte längre behövde, men främst saker som vi vuxna samlat på oss under åren. Kläder som inte längre passade / gillades, cd-skivor, böcker, prydnadsföremål, köksredskap, onödiga dubletter och så vidare. Nu i mars-april blev det 697 saker till. Tre majblommor som vi köpte på vappafton för att stödja Folkhälsan sänkte antalet från det jämna 700.

Men det stannar ingalunda här. För även om jag nu tycker att vi inte har så mycket onödiga prylar mera, så finns de ännu en del. Nu tänker jag från och med maj ha en månadsredovisning på vad som kommer in i vårt hem och vad som går ut. Meningen är inte att ha nånslags köpstopp eller så, jag tror inte på det på lång sikt, på samma sätt som jag inte tror på snabba pulverdieter, utan tanken är bara att reflektera lite över vad vi egentligen konsumerar i vår fempersonersfamilj. Hoppeligen blir det mindre onödiga prylar och mera (livs)kvalitet. Jag räknar inte med mat och andra basprodukter som används upp och ersätts av en ny likadan, endast prylar som faktist på lång sikt ökar eller minskar mängden här hemma.

IMG_9600_Fotor697 saker fattigare men en hel del rikare på kunskap och insikter går jag vidare mot ett hoppeligen ännu simplare tankesätt där fokus ligger på ett mindre antal saker i livet. Hoppeligen de allra viktigaste sakerna.

För mig betyder inte minimalism att bli av med en massa saker utan tvärtom, att lyfta fram det jag tycker att är viktigt eller vackert.