Varför jag inte kör med 333.

IMG_4426_FotorL_Fotor_CollageLMin del av garderoben. Märks det att jag trivs i svartvitt?

Äh, jag har ångrat mig angående dethär med kapselgarderob. Men känner jag mig rätt lär dethär ändå bli ett långt inlägg än en gång. Konceptet med kapselgarderob passar mig helt enkelt inte då jag får alltid lite nippror över saker och koncept som innehåller en massa regler och restriktioner bara för att. Jag tycker till exempel inte att man behöver förbjuda sig att äta något födomedel bara för att, utan skall istället satsa på att bygga upp en livstil man kan leva med resten av livet. Samma gäller kläder. För många passar det säkert utmärkt att använda sig av någon regelrätt kapselgarderob, men jag tycker inte att en så enkel sak som mängden kläder jag använder skall basera sig på en massa regler utan på mina behov.

Jag tycker också att det är lite oansvarigt att först sälja/donera bort det man har för att sedan skaffa en massa nya plagg, såsom en del kan tänkas göra för att få till stånd en perfekt kapselgarderob på direkten. Kanske man istället skulle använda det man har och byta ut plagg då de slits ut?

Istället för att minimera sin garderob för minimeringens skull tycker jag att man skall fråga sig “hur mycket är tillräckligt för just mig just i den livssituation jag befinner i just nu?” Vi har till exempelvis helt olika mängder sportkläder med min man fast vi bor under samma tak och tvättar våra sportkläder i samma maskin tillsammans. Helt enkelt för jag tränar bara typ tre gånger i veckan medan han tränar minst sju. Behoven är helt enkelt olika.

Det finns ju många slags kapselgarderobsregler, men den mest kända är väl projekt 333, som i korthet går ut på att man använder 33 plagg under tre månader för att sedan byta ut dem till andra 33. Det är noga vilka plagg som räknas och vilka inte, till exempel underkläder, nattkläder, sportkläder eller hemmamyskläder brukar inte räknas med. Dethär känns lite udda, tycker jag. Jag tycker att om man promt skall begränsa sin garderob till ett visst antal klädesplagg skall man räkna med alla sina plagg.

Jag menar är man en “bättre minimalist” klädmässigt om man har en kapselgarderob endast med de accepterade 33 plaggen, men dessutom ett enormt lager av underkläder, sportkläder och en hel drös med kläder i lager som inte används för tillfället för att de passar inte in i numret 33. Eller är man en “bättre minimalist” om det sammanlagda antalet kläder är 66 även om antalet tillåtna plagg enligt projekt 333 regler skulle vara 34?

IMG_4432_FotorLMinimalism handlar ju absolut inte om vem som är bäst utan det handlar endast om att man skall leva med det man behöver och det man älskar och inget annat. Här är alla mina kläder, förutom de fyra par byxorna ovanför galgarna, de kläder som hänger på galgarna samt ytterplaggen. Ja, och simkläderna finns ju i påsen, såklart. På den tomma hyllan förvaras halvt använda kläder, såsom mysbox som åker på direkt jag kommer hem.

IMG_4431_FotorLKläderna passar bra in i sju lådor av filt och jag tycker att mängden är riktigt bra för mig just nu. En låda för linnen, t-skjortor och tunna långärmade. En låda med koftor och tröjor. En låda med mysbyxor och sportbyxor. En låda med sportövredelar och sportstrumpor. En låda med nattlinne, bälten och skarfar. En låda med underkläder och strumpor. En låda med lggings, strumpbyxor och yllesockor.

Det jag har märkt med att ha en mindre garderob jämfört med tiden före barnen, är att det är lätt att klä sig på morgonen då alternativen är få. Samtidigt känns det aldrig att jag inte har något att klä mig då alla klädesplagg är sådana jag gillar. Jag vet numera precis vad jag äger och jag vet att alla plagg jag äger är sådana jag gillar och kan avvända fast varje dag. Jag vet också med säkerhet att jag har tillräckligt (och mer!) kläder för en och en halv veckas behov, så jag behöver inte skaffa något nytt.

Dethär betyder inte att jag har nånslags köpstopp, utan om något klädesplagg känns riktigt som jag och jag vet att jag kommer att använda den massor är det fritt fram för mig att skaffa det. Jag tror som sagt inte på restriktioner. Det händer ändå ganska sällan helt enkelt av den orsaken att jag inte går i klädesbutiker just alls.

Vad skall man då ha för kläder om man väljer att minska på antalet? Det kan ingen säga på rak arm, för som sagt alla har vi ägna individuella behov. Men här är ett par saker jag tycker är bra att ha i minne:

  • Ha bara sådana klädesplagg som du verkligen trivs i och känner dig mest som dig själv.  Då minskar behovet att hela tiden shoppa något nytt. Skippa reglerna för den “perfekta garderoben” om att du skall äga ett par raka svarta byxor och en välsittande kavaj, om det är så att du verkligen inte känner dig hemma i dem. Det sägs till exempel att man skall klä sig i kavaj då man håller föredrag för att ge ett proffsigare intryck. Dethär skriver jag inte under. Jag tycker att man alltid skall välja den sorters kläder man själv känner sig bekvämast i och som känns mest som en själv. Då kommer självförtroendet och ett gott uppträdande på köpet.
  • Använd de färger du gillar. Jag är också emot att man skall ha en neutrala basfärger i sin garderob, såsom svart, vitt, grått och beige och sedan ha accenter i andra färger. Jag tycker det också är fel tankesätt. Jag tycker att man istället skall använda de färger man själv trivs i. Ok, jag själv trivs bäst i svart, grått och vitt. Men alla gör inte det.

Jag läser just aldrig några modemagasin eller modebloggar och det känns befriande. Jag får klä mig som jag själv vill. Jag klär mig enkelt och bekvämt helst i enfärgat eller randigt. Skorna får absolut inte ha klackar och de får inte höras kloppkloppklopp när jag går i en korridor. Jag gillar inget urringat och inget alltför åtspänt. Där är min stil. Om det är modernt eller inte är irrelevant. Antalet plagg är också irrelevant.

Men tillbaka till dethär med kapselgarderob och projekt 333. Med eller utan restriktioner. För många känns det inspirerande att utmana sig själv och på samma sätt kanske känna sig som en del av en större grupp. 333 communityn på nätet är ju riktigt stor. Jag tycker att projekt 333 är ett lätt sätt (klara regler att följa) att komma igång med att minska på antalet klädesplagg i sin garderob om det känns aktuellt och nödvändigt. På minimalisternas blogg får man bra tips på hur man skall komma igång. Eller så kan man göra som jag, ta den tråkigare varianten och skippa alla regler och köra på behov istället.

Det blev ett långt inlägg. Jag känner mig själv.

Mina kläder

MIna klä

Sommar ut höst in.

IMG_4424_FotorL

Imorgon blir det officiellt höst och det märks åtminstone tydligt i min längtan att få mysa in mig i yllesockor under en filt på soffan med tända ljus, en bra bok samt en kopp te som sällskap (och lite choklad, förstås). Ett par dagar lär vi väl ännu få njuta av somrigt väder men sen är det väl dags att på riktigt börja acceptera att det är dags att klä på sig tjocka svarta strumpbyxor igen. Inget fel med det, jag gillar hösten.

I min garderob har jag två säsonger: höst/vinter och vår/sommar. Idag städade jag undan vår/sommarplaggen och tog fram höst/vinterplaggen istället som varit i förvar över sommaren. De allra flesta av mina klädesplagg använder jag året runt och de går främst i färgskalan svartvitgrå, men lite färgklickar finns som tur med också. Nu åkte tydligen alla röda och blå plagg i vinterförvar och alla senapsgula/vinröda/rostbruna plagg fick komma fram istället.

Jag har tänkt att dethär med capsule wardrobe kunde vara något för mig att testa på, tills jag konstaterade att min garderob nog har klassats som en slags capsule wardrobe redan länge. Just nu hänger en del av mina kläder på tork, så imorgon då de är torra och invikta i skåpet skall jag visa hur en höstgarderob enligt en som inte inte längre hänger med i vad som är mode eller inte, men ändå aldrig krisar om kläder på morgnarna.

Det är bara så otroligt befriande att inte bli nerdränkt i ett berg av kläder varje gång man öppnar dörren till sitt klädskåp.

—————-

 

Huomenna kalenteri näyttää virallisesti syksyä ja se tuntuu ainakin minussa haluna istua viltin alla sohvalla vain kynttilät, villasukat, kirja ja teekuppi seurana. Pari päivää saamme kait edelleen nauttia kesäisestä säästä, mutta sitten on aika hyväksyä, että jälleen on paksujen mustien sukkahousujen aika. Eikä siinä mitään, pidän syksystä.

Minun vaatekaapissa on kaksi vuodenaikaa: syksy/talvi ja kevät/kesä. Tänään laitoin kevät/kesävaatteita säilöön ja otin esille syksyn/talven vaatteita.

Olen ajatellut, että voisin kokeilla jonkinlaista capsule wardrobea, kunnes tajusin, että vaatekaappini on voitu luokitella sellaiseksi jo kauan. Huomenna näytän mitä vaatekaappini tällä hetkellä sisältää.

Lite tankar kring loppis och rea.

IMG_4142_FotorLIMG_4131_FotorL IMG_4136_FotorL IMG_4140_FotorL
Loppis. Second hand. Loppisrace. Facebookloppisar. Loppis hit och loppisfynd dit. Denhär sommaren tycktes var och varannan liten by i Österbotten ha eget loppisrace och det känns som om det ploppar upp nya självbetjäningsloppisar som svampar.

Bra så. Bättre att folk försöker sälja bort sina överflödiga prylar än att man kallt bara slänger bort dem. Även jag hade just ett loppisbord i på Akseli självbetjäningsloppiset i Mankans som jag avslutade igår. Antagligen var dethär  nu mitt sista loppisbord för en mycket lång tid, för jag hade svårt att få ihop tillräckligt med grejer hemifrån att fylla ett loppisbord. Tiderna då våra skåp innehöll omaka koppar som ingen drack ur, urväxta kläder och leksaker eller böcker som aldrig lästes är definitivt förbi. Som tur. Hellre ger jag numera bort överflödiga grejer till nån jag känner eller till nån välgörenhetsorganisation.

Vinsten för mitt loppisbord blev en lila sedel för fem dagar. Det är mycket pengar och ändå är det ju bara en bråkdel av vad som lagts ut på grejerna då de skaffats. Jag har alltid jättebilliga priser på loppis och det var intressant att följa med människors reaktioner då jag var och ordnade upp bordet ett par gånger. ”Oj så billigt du säljer!” fick jag höra mer än en gång. Och kunden tog ett par prylar till.

Så, blir en pryl mera ok att skaffa och äga om man köper den second hand eller från loppis?

Jag tycker att en pryl i sig självt inte blir mera berättigad bara för att den är inköpt på loppis. Samma gäller produkter köpta på rea. Det är lika mycket en ny pryl i hemmet som tar plats som en som är köpt i vanlig butik till vanligt pris också. Missförstå mig inte, jag tycker naturligtvis att det är bättre och vettigare att återanvända och köpa en pryl på loppis än som ny. Både ur  ekologisk och ekonomisk synvinkel. Men om man bara tänker på prylmängden i ett hem så har det väl ingen betydelse varifrån prylen ursprungligen kommit och vad den kostat? Att ha skåpen fulla med överflödiga prylar är inte så väldigt ekologiskt hur mycket man än införskaffat dem på loppis.

Om man tillexempel äger 5 st vita kaffemuggar och har klarat sig bra med dessa fem och aldrig tänkt tanken att köpa en sjätte vit mugg för 10€ från butiken. Men vad händer om man hittar en mugg på loppis för 2€? Det är lätt att köpa hem den. För den var ju så billig. Men har man då verkligen sparat 8€ eller slösat 2€?

Samma gäller reaprodukter. Att spara 70% på orginalpriset av en produkt känns ju jättemycket. Men man sparar faktist 100% om man inte köper produkten alls. Så resonerar jag.

Det är viktigt att särskilja att behöva något och att vilja ha.

Nu menar jag absolut inte att jag inte själv hör till kategorin att jag skulle köpa endast produkter jag behöver. Nej, jag köper nog saker både från loppis och vanliga butiker bara för att jag vill ha (ta nu tillexempel krukorna i förra inlägget!). Men jag undviker strikt att köpa något bara för att det är så billigt, vare sig det är på loppis eller rea, och hade länge principen att inte köpa något på direkten i en butik utan gick hem och sov en natt på saken. På så sätt minskades inköpen som gjordes bara för att det för stunden kändes kiva att få något nytt. För att inskaffa en ny pryl höjer som vi vet endorfinnivåerna i kroppen, men den känslan är inte långvarig. Hur många av oss har inte nångång kommit hem från en shoppingrunda eller loppisrunda för att inte hemma längre minnas vad man har i shoppingväskan? Åtminstone jag räcker upp handen. Nuförtiden är jag inte längre så strikt med att altid tvinga mig själv att alltid sova på saken, då mina inköp är så mycket mera sporadiska och jag vet ganska långt vad jag gillar och trivs med.

Vad bilderna har med inlägget att göra? Alla produkter förutom de gröna växterna är införskaffade på loppis eller köpt begagnat. Lampan och serveringsvagnen från tori.fi, marmorbrickan från Fida och resten på loppis. Jag gillar alla produkterna på bilden och de gläder mig. Ingen av produkterna är ett dugg nödvändiga. Som sagt, det är nyttigt att erkänna skillnaden mellan att behöva och att vilja ha.

 Här har jag förresten tidigare skrivit lite tips om loppisförsäljning.

Dagens Arabia.

IMG_4060_FotorL Dagens Arabia och dagens stilleben.

IMG_4056_FotorLEn in – en ut.

Att hålla sig strikt till den regeln är absolut det enklaste sättet att hålla sin prylmängd i shack. Idag betydde det två svarta Arabiakrukor in – två gamla blomkrukor ut för mig. Gamla Arabiablomkrukor är en materiell svaghet jag fortfarande har, och dessa hittade jag på Akseliloppiset där jag hade ett bord i fem dagar.

IMG_4061_FotorLJag har tankar om loppisar och loppisfynd jag skulle vilja skriva ner, men det tar vi en annan dag. Idag prioriterar jag den materiella lyckan som dessa krukor ger mig. Eller egentligen den harmoniska kombinationen mellan svart kruka, röd växt, ett korkunderlägg och den gröna väggen.

—————–

Yksi sisään – yksi ulos.

Tämän säännön tiukka noudattaminen on ehdottomasti helpoin tapa pitää kodin tavaramäärä kurissa. Tänään se tarkoitti minun osaltani kaksi mustaa Arabian kukkaruukkua sisään –  kaksi vanhaa kukkaruukkua ulos. Nämä vanhat Arabian kukkaruukut ovat minun materialistinen heikkouteni, ja nämä löysin Akselikirppikseltä, jossa minulla oli itselläni pöytä viisi päivää. Päässäni pyörii ajatuksia kirppareista joista haluaisin kirjoittaa, mutta jokin toinen päivä. Tänään priorisoin kukkaruukkujen tuomaa materialistista onnea. Tai oikeastaan mustan ruukun, punaisen kasvin, korkkialustan ja vihreän seinän kombinaation kauneuden tuomaa onnea.

Paviljongen i Barcelona.

Första vardagen för i höst gick helt över förväntningarna idag! Skolflickan var ivrig precis som väntat och minstingarna hade roligt på dagis. Föräldrarna överlevde också. Mera vardagsbilder hittar ni på mitt instagram.

Trots att vardagen börjat, så vill jag visa ett ställe vi besökte under semestern som gjorde intryck i mig. I början av juli for vi med mannen iväg på en tumisresa till Barcelona för ett par dagar. Vi valde Barcelona för vi ville till en varm stad i Europa. Jag har tidigare bara besökt Barcelona under en halv eftermiddag för över tio år sedan, så staden var egentligen en helt ny bekantskap. Det var ett mycket bra val då vi var ute efter tumistid, god mat, värme, intressant arkitektur och slapp stämning. Barcelona är ju känd som Antoni Gaudis stad och det märktes i gatubilden. Sagrada Familia (den halvfärdiga basilikan som påbörjats år 1882 och väntas bli färdig 2025), Park Güell och alla hans andra arkitektoniska mästerverk i all ära, men den byggnad som gjorde störst intryck i den spirande minimalisten i mig var Barcelona Paviljongen, Tysklands paviljong som restes till världsutställningen år 1929. Jep, lite ironiskt nog reste jag till Spanien för att imponeras av tysk arkitektur.

DSC03668_Fotor_Fotor_CollageL

Barcelona paviljongen planerades av den tyska arkitekten Mies van der Rohe, som är känd för uttrycket ”less is more”. Paviljongen har en öppen planlösning med enkla former och dyra material som marmor, stål och glas. Den monterades ner ett par år senare, men återbyggdes år 1986. Bilderna ger paviljongen ingen rätta, men det var ett mästerverk i sin enkelhet. Ett lugn kommer över en när man besöker stället, vilket man inte kan säga att man gör på alltför många andra ställen i miljonstaden Barcelona.

DSC03668_Fotor_Fotor_Collage2LDen kända designikonen Barcelona stolen designade Mies van der Rohe just till denna paviljong.

DSC03682_FotorLJag förstår att nån ser detta som en färglös tråkig bunker men inte jag. Det var lugnt och fridfullt för både kropp och knopp. En introvert person som jag som föredrar minimalism i både arkitektur, design som levnadsfilosofi föredrar dethär framom Gaudis färgexplosioner.

Less is definitely more.

—————————

Olen saanut pyyntöjä että kirjoittaisin täällä blogissa välillä suomeksikin, joten yritän skarpata tämän suhteen nyt kun arki jälleen on alkanut. Ensimmäinen koulu- ja tarhapäivä meni yli odotusten niin lasten kuin vanhempienkin puolesta. 

Kuvat ovat Barcelonanmatkaltamme, jonne suuntasimme kahdestaan pariksi päiväksi heinäkuun alussa. Kaupunki oli täynnä Antonia Gaudin arkitehtoonisia kohteita, mutta tällaiseen orastavaan minimalistiin tämä Barcelona-paviljonki teki suuremman vaikutuksen. Kyseessä on siis Saksan paviljonki joka pystytettiin Barcelonan maailmannäyttelyyn vuonna 1929 jonka suunnitteli Mies van der Rohe. 

Barcelona-paviljongissa on avoin pohjakaava ja yksinkertaisia muotoja sekä materiaaleina arvokasta marmoria, lasia sekä terästä. Mies van der Rohe on tunnettu lauseesta ”less is more” ja paviljonki edustaa sitä täydellisesti. Minä nautin.

That´s it.

a376e44b7513fdf32bb515766b755624

Dethär är målet med min strävan mot ett enklare liv. Det kan appliceras på så gott som alla plan här i livet: på hemmet, på arbetet, på hobbyn och på människorelationer. Jag kallar mig inte för minimalist själv, då jag tycker inte att jag har något behov att sätta mig själv i något fack, men som idé fascinerar det mig otroligt.

In i skåpen.

IMG_0839_Fotor1

Tillbaka till vardagen igen. Den nya, roliga och mindre stressiga vardagen. Ni kan ju tänka er hur skönt det känns att ha tid att kunna koncentrera sig fullt ut på sina studier utan att nån stör en stup i kvarten, för att sedan nöjt hämta hem barn från dagis kl 14.30. Balans, helt enkelt.

Nu då det finns mera tid för annat än studier också och vädret gör att jag gladeligen spenderar kvällen inomhus, tänkte jag ta tag i det som jag började på redan under våren, nämligen att ordna upp våra saker här hemma. Igen. Att organisera och rensa hemma är en ständig process för mig, för för varje nytt rensningsvarv hittar man nya saker man inte längre behöver. Man blir helt enkelt bättre på att bli av med saker ju mer man håller på med det. Mittiallt känns det inte så nödvändigt att spara dendär klänningen som man tycker att är snygg men inte alls ens egen stil som man inte använt mer än en gång för åtta år sedan. Nu tänkte jag ha som mål att gå igenom hela huset ett varv ännu i år, och för att inte göra det alltför jobbigt tänkte jag satsa på ett rum i veckan. Lite som att ha en rundvandring hos oss men genom att ha skåpdörrarna upp istället för gömma allt skräp bakom dem. I höst kommer alltså alla våra skelett fram ur skåpen.

Våra rum hemma hos oss:

  1. kök
  2. matsal
  3. vardagsrum
  4. lekrum
  5. arbetsrum
  6. badrum
  7. sovrum
  8. Tildas och Lauras sovrum
  9. Tambur + hall
  10. bastu och dusch
  11. hemvårdsrum
  12. inneförråd

Vissa rum kräver ju mer arbete än andra, men jag börjar nu med köket denna vecka då det nu en gång gicks igenom då vi gjorde vår lilla kökspiff nu i sommar. Jag vet att ni är ett par andra som är likadana och får kicks av rensning och organisering, så kanske rentav nån annan har lust att göra en liknande genomgång hemma hos sig?