Detdär vita och kalla och vackra.

sno-7

sno-3sno-6

sno-5sno-4 sno-2 sno-1 sno-9

Varje år samma sak: att man kan bli fascinerad av hur vitt och tyst och vackert allt mitt i allt blivit. En promenad i närskogen har en helt annorlunda känsla nu än bara för en vecka sedan.

Vi som var beredda på att November skulle vara mörk och regnig och dyster som vanligt och bokade därför in en resa till södern en vecka i slutet av månaden. Istället kom vintern i förtid och nu har pulkorna och skidorna har varit i aktivt bruk hela helgen.  Snökanonerna är visst också redan i gång både i Oitans och på Hjortlandet. Bådar gott för säsongen då vi hoppas att hela familjen skall bli glada slalomåkare.

Så nej, vi klagar inte och nej, vi avbokade inte vår resa. En paus i värmen gör nog gott vare sig November är vit eller svart.


Lähimetsässäkin on niin valkoista ja hiljaista. Ihan eri tunne samoilla ympäri kuin vain viikko sitten.

Me olimme asennoituneet siihen että marraskuu olisi synkkä ja sateinen ja pimeä kuten on tapana, ja varasimme siksi viikon etelänmatkan kuun loppuun. Mutta talvi tuli etuajassa ja pulkat ja sukset on otettu jo käyttöön. Lumitykitkin kuulemma tekevät töitä niin Oittaalla ja Peuramaalla. Hyvä alku hiihtosesongille jolloin toivomme että koko perheestä tulee iloisia laskettelijoita. 

Joten ei ole valittamista täällä, mutta emme todellakaan kuitenkaan peruuttaneet matkaa. Viikko lämmössä tekee hyvää oli marraskuu sitten musta tai valkoinen.

Annonser

Maskrosor*

wp-9844wp-9828 wp-9839 wp-9855

Solrosor gör en alltid glad såhär på hösten. Vare sig de växer tätt på en äng eller på en hylla i blomaffären. Det roligaste är förstås att ta en promenad till närmaste solrosåker och plocka åt sig ett fång. Här nära oss växer solrosor på flera ängar som man får plocka av och sedan betala in en slant på ett konto. Mycket bra koncept.

*Laura kallar solrosorna envist för maskrosor

wp-9920 wp-9931 wp-9934

wp-9929

Buketten står nu på vardagsrumsbordet och piggar upp denna lite smågråa söndag. Jag gillar att titta på bilder från människors hem och fundera hur olika familjemedlemmar syns på bilderna även om de inte direkt själva är med på bilden.

Vad jag ser från ovanstående fyra bilder: här bor en familj som inte lever i ett sådär hemskt inredningsmässigt färgsprakande hem (men vars liv ändå kan vara både lyckligt och färgsprakande).  Mjukisdjuren på soffan berättar att det är en familj med flera barn i bästa lekåldern vars mjukisdjur och leksaker invaderar soffan titt som tätt (då inte soffdynorna använts som byggstenar i ett kojbygge). Den övervuxna halvdöda tomatplantan på fönsterbrädet berättar om en lite växt- och odlingstokig mor som desperat försöker få till stånd lite röda tomater på tomatplantan som räddats in från balkongen. (Fortsättning följer). Boken berättar om en nörd vars hobby för tillfället är att läsa makroekonomi. Nästa månad kan det vara astrofysik eller kodning, vem vet. Den beige fläcken bakom dynan med knapparna berättar att familjen har husdjur som försöker kamouflera in sig i inredningen för att få sova ifred. Lite sådant som gör en bild av ett rum till en bild av ett hem.


Auringonkukat tuovat iloa aina näin syksyllä. Sekä niityllä ja kukkakaupan hyllyllä. Hauskinta on tietenkin kävellä lähimmälle auringonkukkaniitylle ja poimia kimppu itselleen ihan itse. Täällä meidän lähellä kasvatetaan auringonkukkia useilla niityillä joilta voi itse käydä poimimassa. Kukista maksetaan hoitomaksu tilille. Erittäin hyvä konsepti.

Auringonkukkakimppu ilostuttaa nyt olohuoneen pöydällä harmaata sunnuntaita.

Tykkään katsoa kuvia ihmisten kodeista ja miettiä miten eri perheenjäsenet nähdään kuvista, vaikka eivät suoranaisesti itse ole kuvassa mukana.

Yllä olevista kuvista näkyy että perheen sisustus ei pursua värejä (mutta joiden elämä silti on sekä iloinen että värikäs). Pehmoeläimet sohvalla kertoo, että perheessä on useita lapsia parhaassa leikki-iässä joiden lelut valtaavat sohvan päivittäin (jos ei sohvatyynyt ole hävinneet rakennusaineeksi johonkin majaviritelmään). Ylikasvanut väsähtänyt tomaattiköynnös ikkunalaudalla kertoo hieman kasvi- ja viljelyhullusta äidistä, joka epätoivoisesti yrittää kasvattaa punaisia tomaatteja tomaattiköynnöksessä joka pelastettiin parvekkeelta. Kirja sohvapöydällä kertoo nörtistä jonka harrastus on parhaillaan lukea makrotaloustiedettä. Ensi kuussa voi olla sitten astrofysiikan tai koodauksen vuoro. Beige möykky napillisen harmaan tyynyn takana kertoo, että perheessä on lemmikkejä, jotka yrittävät naamioida itsensä osaksi sisustusta jotta saisivat nukkumarauhaa. Pieniä asioita, jotka tekevät huonekuvasta kuvan kodista.

*Laura väittää kivenkovaan auringonkukkia voikukiksi

Fjärilsfredag

wp-9079 wp-9900 wp-9077wp-9908 wp-9910 wp-9070wp-9912

wp-9076

Fjärilar i trädgården och fjärilar på halaren.

Jordgubbar och äppel från egen odling.

Ledig fredag.

Om dagens största motgång är att man sticker sig på sin nyinköpta kaktus kan man nog säga att man har det helt okej.


Perhosia puutarhassa ja perhosia haalarissa.

Mansikoita ja omenoita omasta pihasta. 

Perjantai ja vapaapäivä.

Jos päivän suurin vastoinkäyminen on että pistää sormensa kaktuksen piikkiin, ei voi sanoa kuin että kaikki on ihan ookoo.

Äppel päppel miniäppel.

wp-9641wp-9628 wp-9643 wp-9647

Före söndagens lunch försöker vi alltid få in lite trädgårdsfix. Så även idag. Gräset blev klippt för sista gången i år (antar jag) och de ledsna sommarblommorna blev utbytta mot ljung. Vårt lilla äppelträd på backen har haft rekordmycket äppel i år. Nu gäller det bara att hitta ett äppelmosrecept där äpplena inte behöver skalas före. Äpplena är nämligen jättesmå till storleken.

Den svarta skålen av aluminium är från Ikeas nya ”Svärtan” serie.


Sunnuntaisin pyrimme aina tekemään vähän puutarhahommia ennen lounasta. Niin myös tänään. Ruoho leikattiin (luultavasti) tämän syksyn viimeisen kerran, ja väsähtäneet kesäkukat korvattiin kanervilla ja Eerikoilla. Pienempi omenapuumme on tuottanut tänä vuonna ennätyssadon. Nyt täytyy vain löytää joku omenahillo resepti joka ei vaadi omenoiden kuorimista. Nämä omenat kun ovat kooltaan ihan pikkuruisia.

Musta alumiininen kulho on Ikean uudesta ”Svärtan” sarjasta.

Nystart och nytt namn, men samma gamla jag.

wp-9104

Idag känns som en bra dag att gräva upp min blogg ur naftalin och återuppta min kära hobby som jag haft på paus under tre månader. Jag fortsätter på ungefär samma sätt, men med nytt namn. Det kändes naturligt att byta namn då jag väl äntligen accepterat att tiden som mammabloggare är förbi i och med att barnen nu är större (vår baby fyller ju faktist fem (!) till näst), men klart att familjen kommer att finnas med på ett hörn även framöver. Det kommer alltså att bli mindre barnsnack och mera fokus på vardagens vackra ting, inredning och organisering. Lite jobbprojekt nu som då och kanske lite tankar kring att vara småföretagare samt lite tankar kring lycka och välmående. Allt sånt som hör till i mitt liv just nu.

Tavlan på den översta bilden hör till en serie tavlor som min svärmor målat åt mig för att användas i stylinguppdrag. Efter satt bilden har tagits har tavlan faktist flyttat till  vardagsrummet  i en tvåa som jag möblerat och stylat inför försäljning.

wp-9110wp-9112
Blombuketten plockade jag däremot från vår egen trädgård och lite stolt erkänner jag faktist att jag är. Jag har jobbat med vår trädgård nu i ett par år och jag har nu lyckats skapa en liten trädgård åt oss som är både lättskött och som hela tiden har något som blommar ända från maj till oktober. Lite vemodigt känns det nu när säsongen börjar vara över och dethär antagligen var den sista stora blombuketten man kunde plocka i trädgården i år. Men det kommer nya år.

Nåja, men med detta svammel säger jag välkommen med igen!


Tänään on hyvä päivä kaivaa blogi naftaliinista, ja jatkaa rakasta harrastustani josta pidin taukoa kolme kuukautta. Blogi jatkuu samalla tavalla, mutta uudella nimellä. Nimen vaihto tuntui luonnolliselta kun kai lopulta olen hyväksynyt että aikani äitibloggaajana on ohi, kun lapset ovat kasvaneet (meidän vauvahan täyttää seuraavaksi viisi (!) vuotta). Joten blogissa keskitytään nyt vähemmän lapsijuttuihin ja enemmän kauniiseen arkeen, sisustukseen ja järkkäilyyn. Varmasti näytän välillä joitain työjuttuja, ja ehkä kirjoittelen vähän ajatuksia yrittäjyydestä, onnesta ja hyvinvoinnista.  Asioista, jotka kuuluvat elämääni juuri nyt.

Ylimmän kuvan maalaus kuuluu sarjaan maalauksia, jonka anoppini maalasi minulle stailauksia varten. Tämän kuvan oton jälkeen taulu siirtyikin yhteen kaksioon jonka olen kalustanut myyntiä varten.

Kukkakimpun poimin omasta puutarhastamme ja myönnän avoimesti olevani ylpeä itsestäni. Olen parina kesänä tehnyt aika lailla töitä puutarhassamme ja olen onnistunut luomaan meille puutarhan joka on helppohoitoinen ja jossa yksi tai useampi laji aina kukkii toukokuusta lokakuuhun. Hieman surumielisenä totesin tänään että kausi alkaa olla lopuillaan tältä vuodelta. Onneksi kesä tulee aina uudestaan. 

Eli tervetuloa mukaan!