Brunch.

IMG_5364_Fotor_Fotor_Collage

Tillsammans med 200 andra Marthor fanns jag på plats på Korjaamo idag för att fira att Helsingforsmarthorna fyller 115 år i år. Det firades med skumpa, brunch, lite tal samt umgänge. I äkta marthastil bestod bordsdekorationerna av olika örter snyggt hopbundna. Jag tror jag skall kopiera idén på någon fest.

Är det förresten nån annan som hänger här som också är Martha?

På mitt nattduksbord.

IMG_2811_Fotor

Nu är det nästan så att jag vågar säga högt att jag håller på att återgå till mitt ”riktiga” jag. Till den som alltid har en bra bok på hälft. Efter alltför många år av alltför lite böcker kan jag nu säga att jag nu så gott som hela tiden har en halvläst bok på mitt nattduksbord. Hurraa för det!

IMG_2810_Fotor

Boken har sin plats på nattduksbordets övre hylla medan lådorna på den undre hyllan innehåller mina smycken. Mina stackars smycken har också blivit använda alldeles för lite de senaste åren. Kanske jag till näst blir riktigt djärv och vågar lova att även de skall från och med nu bli mindre styvmoderligt behandlade.

IMG_2805_Fotor

Vad jag läser just nu? Den bok som ”alla andra” läste år 2012 eller 2013. Jep, jag har en milslång lista på bra böcker att läsa ännu (har inte ens läst Gillian Flynns två tidigare böcker). Men å andra sidan har jag ju allt det roliga framför mig. Vad följande bok blir vet jag inte ännu men tacka vet jag bokbabbel som är den enda bokblogg jaga läser och behöver.

Färg.

IMG_2518_FotorIMG_2517_FotorDet finns flera fördelar med att ha små barn i familjen. En fördel är definitivt att man helt gratis och superenkelt kan utsätta sig själv för lite färgterapi och få bot på en halvgrå sinnesstämning en gråare än grå måndag som denna. Bara att öppna skåpet till barnens garderob eller leksakslådor.

Den rutiga färgbombsklänningen som Laura fick i födispresent piggar upp idag. Den undre bilden representerar däremot ”före” bilden i mitt nuvarande crazy organizing lady projekt. ”Efter” bilden är på kommande inom nån dag. Stay tuned.

Att helt enkelt ändra sig.

Varför slutar man blogga? På grund av tidsbrist? Eller brist på saker att blogga om? Eller helt enkelt för att man inte gillar bloggandet längre? Inget av dethär stämde egentligen in på mig. Jag har ju tid, lika mycket eller lika lite som alla andra. Listan på saker jag kunde tänka mig att blogga om har aldrig heller tagit slut och jag gillar att plita ner vad vi sysslat med eller vad vi pysslat med eller bara annars visa hur det ser ut hos oss för det är guld värt att scrolla tillbaka i arkivet.

Egentligen var orsaken varför jag tyckte att det var dags för mig att sluta med min lilla blogg att jag fick för mig att det inte är okej att publicera inlägg i den takt som känns bra. Då det ibland kunde gå länge mellan inläggen på grund av att det riktiga livet stal tiden från sometiden. Men att jag ändå borde publicera oftare. Jag är inte den som i första hand jämför mig med andra utan tycker det är ok att köra mitt egna race i vad det än gäller, men jag jämför mig med mig själv. Tidigare hann jag mera med bloggen än nu. Men tidigare var också livssituationen annorlunda.  Även om min blogg alltid främst varit för mig själv och först sedan för alla andra som troget läst år ut och år in kände jag att ”någon” satt press på att publicera. Och det är ju bara helt dumt och idiotiskt. För denna ”någon” är ju ingen annan än jag själv. Ibland är jag för komplicerad för mitt eget bästa.

Jag kommer fortfarande att starta upp en blogg om organisering och kaoshantering på min hemsida och jag kommer antagligen att (precis som det skett helt naturligt annars också i höst) att blogga mer egocentriskt och mindre LeiaTildaLauracentriskt. Jag har inget emot att publicera bilder och texter på mina barn på nätet utan min policy har varit från första början att endast publicera sådant som jag gärna läst om mig själv som barn om det skulle ha varit möjligt. Barnen har länge fått titta på sina bilder på bloggen och det kommer de naturligtvis att få göra i fortsättningen också. Den dagen något barn säger att hon inte vill vara med är det det som gäller. Vi har ju faktist eddan en pappa i huset också som valt att vara utanför bloggen. Man skall inte göra saker krångligare än de är. Gillar man att ha en blogg så skall man ha den och skriva exakt så ofta eller sällan som det känns bra. Min blogg är min hobby och en hobbys uppgift är enligt mig att endast vara något positivt och aldrig kännas som en börda.

Man kan ju tycka att denna fars med allt velande är lite pinsamt, jo. Att först säga hejdå och få en massa fina kommentarer (Tusen tack för dem!), för att sedan bara nån ynka vecka senare vända kappan helt och säga att ”hahaa, inte slipper ni mig ännu!” Men värre saker har man väl varit med om. För det ÄR faktist okej att ändra sig. Vad det än gäller här i livet.

Så vi tar det från början igen.

Hej, jag heter alltså Maria och gillar fortfarande skandinaviskt design, ordning och reda samt glass i stora lass. Tyvärr har jag ibland en tendens att vara lite onödigt sträng med mig själv. Men jag jobbar på det. Vad mer? Jo, jag hör ju definitivt till skaran som älskar allt dethär med jul och väntan på julen, så om någon inte känner igen sig i samma kategori så kanske det lönar sig att återkomma först efter nyår istället.

Allt har sin tid.

Det kommer knappast som en överraskning, men jag har bestämt mig att lägga ner muminmamman bloggen. Allt har sin tid. Just nu är det jobbuppdrag, studier och att umgås med familj och vänner i det riktiga livet som tar min tid. Bra så. Det känns vemodigt att sluta, men samtidigt rätt.

Jag kommer naturligtvis inte att försvinna helt från de sociala medierna. Jag finns ju på Instagram (HÄR!) och jag kommer att börja blogga om kaoshantering på min hemsida (HÄR!) så om det intresserar är det bara att kika in!

Bloggen har varit ett superbt sätt för mig att dokumentera vardag och fest och det kommer jag också att fortsätta med,  så att vi skall kunna blicka tillbaka och minnas, men också för att mor- och farföräldrar skall kunna följa med vårt liv bättre. Denna gång dock på en blogg under lösenord.

Det jag kommer att sakna oerhört är alla era snälla kommentarer! Dem har jag uppskattad väldigt mycket! Vareviga en!

Ha det så jättebra allihopa!

Kram,

Maria