Om barnkläder.

IMG_2632_Fotor

Jag var på väg att skriva lite om mina tankar kring barnens kläder då jag märkte att Linda på Alternativbloggen skrivit ett inlägg om att hon tycker att barnen skall själva få välja sina kläder. Jag håller med till 100 %. Läs här!

prinsessaGlad Leia 2 år.

Hos oss väljer barnen själva sina kläder och har gjort det sedan de var 2 år eller så. Kombinationerna är ofta mycket intressanta och ibland känns det som om jag skulle vilja gå omkring i solbrillor inomhus för att minska på den grälla huvudvärksframkallande färg- och mönsterprakten. Jag erkänner direkt  att jag ibland känner lite avundsjuka mot de mammor vars barn alltid är klädda i (enligt mig) snygga kläder och framförallt lugna färgkombinationer och ihopmatchande material. Jag skulle ju egentligen vilja ha det så också. Men det jag vill egentligen är ju att barnen skall passa in i min smak och stil och vara en förlängning av min personlighet, eller hur? På precis samma sätt som jag i smyg drömmer om att mina barn av nån anledning endast skulle vilja leka med svarta, vita och gråa leksaker. Sannolikheten är mindre än noll i båda fallen. Som tur, för grundtanken i vår uppfostran överlag är ju att de skall få utvecklas och bli till just de unika personligheter som de är. Jag fick ju klä dem i vad jag ville och ge dem endast Brioleksaker i trä så länge de inte kunde uttrycka sin egen vilja. Jag kan också lätt själv konstatera att även om jag själv vet bra vilken stil jag själv har angående färg, material och skärning på mina kläder (och leksaker), så har min stil ändrats en del sedan jag själv var 3, 4 och 6 år. Eller 15.

Det finns många barn som inte alls intresserar sig för vad de har på sig, men det gäller inte mina barn. De skall välja själv. Punkt. Att försöka föreslå något leder oftast bara till ett Nej! helt av princip. Olika par strumpor, flera par strumpor ovanpå eller under strumpbyxor, kjol och mjukisbyxor, kjol och klänning och byxor. Många blusar på varandra. Många blusar på varandra fel väg. Allt går. Dethär underlättar ju också morgonens påklädnadsruljans, då det ända vi vuxna behöver kolla är att barnen är vettigt klädda (att tex gå till dagis i bara simdräkt i smällkalla vintern tycker jag inte att är okej, men om man klär leggins och en långärmad under så går det an). Jag kan inte ens skriva under det som ofta poängteras i dylika sammanhang, att barnen åtminstone alltid går omkring med hela och rena kläder och har håret borstat, för håliga strumpbyxor eller en blus med en fläck hittas nog på våra barn ibland eller ofta.

De senaste dagarna har det aktivt delats en kolumn på min FB-Feed från Helsingin Sanomat som handlar om hur barnklädesrumban är ett heldagsjobb som alltsom oftast sköts till 100% av mamman i huset. Det är jättetråkigt om det faktist är många mammor som känner såhär. Ett stycke i texten lät såhär (direkt citat):

”Peseminen, kuivaaminen, tahranpoisto, viikkaaminen, järjestäminen, etsiminen, korjaaminen, kerääminen, nimikointi, säilöminen, myyminen, paketoiminen, postittaminen, vaihtaminen, tilaaminen, ostaminen, lainaaminen ja päiväkotirepun pakkaaminen olisi kokopäivätyö. ”

Jag känner igen dethär delvis, även om jag verkligen inte sköter klädesrumban till 100% och vi inte sätter tid på att söka kläder (”var sak på sin plats”, ni vet!). Men att verben ”myyminen” (att sälja), ”paketoiminen” (att packa), ”postittaminen” (att posta), ”vaihtaminen” (att byta) finns med på denna lista får mig att rynka ögonbrynen lite. Är det liksom norm att man nuförtiden köper barnkläder bara för att alltid sälja dem vidare på nånslags (FB)-loppis? Att ta bild på plagget, att lägga upp en annons, att korrespondera med möjlig köpare, att hålla koll på inbetalning, att paketera och att föra till posten tar massor med tid!

Skall man då som mamma som annars också tycker att tiden inte riktigt räcker till allt man vill också använda sin dyrbara tid till dethär? Måste man göra dethär med barnkläder så invecklat? Kan man inte bara skaffa kläderna, eventuellt spara dem för yngre syskon och sedan ge vidare dem till nån man känner eller dumpa dem till nån insamling? Så gör vi nuförtiden, för vår tid räcker verkligen inte till allt detdär med försäljning. Även om jag inte ens jobbar 100%. Jag sätter hellre min tid på saker som jag tycker att är roligare.

Jag vill nu poängtera att jag som en person som gillar att ha allt estetiskt runtomkring mig verkligen förstår att det finns mammor som sätter otaliga timmar på att scrolla på FB-loppisar och söka efter just något specifikt plagg, för det är ju en hobby som alla andra. Mycket praktisk hobby dessutom då man kan göra det från hemdatorn då barnet sover. Jag kan också förstå att vissa ser barnkläder lite som en investering som man får tillbaka pengar på vid återsäljning. Men det jag inte förstår är att man klagar över hur mycket tid det tar! En hobbys uppgift är väl främst att ge positiva fiilisar? I detta fall att intresserat följa med utbudet, att bli glad då man hittar det man söker, att bli glad då man ser sitt barn gå omkring klädd som man vill osv.

Men barnen behöver ju nya kläder hela tiden för de växer ju så det knakar i vissa perioder? Sant, men man behöver väl inte gå den krångligaste vägen och köpa plaggen ett i taget?  Om man inte vill köpa nya kläder direkt från butiken ordnas ju tex MLLs loppisar ett par gånger om året i många städer. Det är ett ypperligt tillfälle att skaffa en hel uppsättning kläder. Eller varför inte fråga runt i sin umgängeskrets? Om man sedan tycker att de kläder inte duger åt en eller är på annat sätt opassliga, får man helt enkelt acceptera att ens eget sätt att skaffa just de kläder man vill ha tar mera tid. Man kan inte få allt här i världen. Åtminstone inte samtidigt.

IMG_2633_FotorHär är våra barns klädskåp. Här finns allt de äger förutom ytterkläder och de plagg som är i tvätten. Vi har ju det lätt själva då vi har tre barn som ärver kläder av varandra. I övre skåpen finns en låda för var och en som har lite kläder som ännu är för stora eller fel säsong. Mycket av kläderna går dock direkt till följande garderob då de är för små. Kläder som inte används längre ges sedan direkt vidare.

Vi har absolut inga minimala mängder kläder åt barnen, men ändå mindre än många andra. Alla kläder som barnen har i skåpen används aktivt, för de har fått vara med och välja dem själva (förutom de som de inte fått ärva av storasyster). Jag skaffar nuförtiden inga klädesplagg varken från butik eller loppis utan att godkänna dem först med dem (det gäller inte riktigt med allt med Laura, hon är ännu ganska liberal och får för övrigt nästan inga egna kläder, stackarn).  På så sätt fylls våra garderober endast med plagg som de gillar och framförallt också använder. Samtidigt gäller naturligtvis en in-en ut principen även här.

Barnen har vissa plagg som helt klart är ännu större favoriter än andra. Vissa favoritplagg har jag antagligen inte vikt in i skåpen en endaste gång, utan de tas alltid direkt från torkskåpet i användning. Mindre bykhantering är alltid välkommet. Tilda är den som är bäst på dethär och jag kan berätta för er som ser oss i det riktiga livet att hennes svarta prickiga Angry Birds strumbyxor som blev för små och för håliga nu har fått ett nytt liv som städtrasa efter att ha levt ett lyckligt och aktivt liv på Tildas ben. Nu pryds hennes spiror av Monster High strumpbyxor istället.

Annonser

4 thoughts on “Om barnkläder.

  1. Hehe. Det första vår treåring gör på morgonen är att hon går till sin byrå och börjar välja kläder. Ofta strumpbyxor, kjol och blus i olika mönster och färger. Tycker det är roligt då hon kan själv och vill klä på sig. Men så är det mindre roligt att hon tycker det är så roligt att hon måste byta kläder (också underkläder) 4 gånger per dag :))

  2. Haha, läste artikeln här just och jag är nog så pervers som man bara kan bli. Min allra största hobby som jag sätter en mycket stor del av den tiden Enja sover (och lite till) på. Du skulle nog få hjärtsnörp om du såg hur mycket kläder Enja (och den ofödde) har. Haha, flera gånger mer än alla era barn tillsammans. Men som du skriver, en hobby bland alla andra. Att springa på loppis, surfa på fb-loppisar och nätbutiker, spänna inför nya kollektioner, diskutera nya och gamla kollektioner med andra perversa, fota, ladda upp bilder, beskriva plaggen, packa och posta hör till min vardag. Jag älskar det och så länge Enja inte har en åsikt alls om sina kläder så kommer jag nog att fortsätta. Sen ska jag absolut göra mitt bästa för att låta henne klä sig i precis vad hon vill (fast jag får angst bara av att tänka på hello kitty-kläder).

    • Oj, vad jag ogillade ordet pervers i artikeln, för är det mindre perverst att sätta sin tid på att sortera hamapärlor eller att surfa på barnkläder?! Alla med sitt, SÅ LÄNGE MAN SER DET SOM EN HOBBY OCH MAN NJUTER AV DET! Sådär som jag VET att du gör! På samma sätt som du säkert vet att jag är avundsjuk på just dig då Enja ALLTID är så ljuvligt klädd! Jag hoppas innerligt att hon kommer att behålla sin fina stil även sen när hon börjar visa intresse för hur hon vill klä sig. Men om det tyvärr går som för oss skall du vara snäll med dig själv: man behöver inte rusa iväg direkt och köpa allt man hittar i Hello Kitty direkt och man får absolut tycka att ens egna älskade barn klär sig för gräsligt! Bara man inte säger det åt barnet;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s