Grejer från ens barndom.

IMG_1588_Fotor

Julpynt! Nej, jag skall verkligen inte börja med julpynt och julstök riktigt ännu även om den första uteljusslingan (blå!) har tänts på vår gata och en julpysseltidning damp ner i postlådan igår.

Under höstlovet gick jag igenom alla julpyssel som jag gjort som barn. Det var en hel del kan jag säga och nu vet jag definitivt vem våra flickor brås på i sin pysseliver. Det enda jag sparade av pysslen var denna ängel som har gjorts av Maria ungefär 6 år i mitten av 1980-talet. Ganska sympatisk med bara ett öga kvar och en bruten vinge. Resten slängde jag kallt bort. I och med att jag fått egna barn känns det inte längre aktuellt att ha fram mina söta vingliga pysselalster från min barndom, utan istället vill jag ha framme våra barns konstverk.

Nu kan jag äntligen sluta helt med mitt dåliga samvete över att fortfarande som 30+ vuxen  människa med ett eget hem med egna förvaringsutrymmen ha haft en del saker hemma hos mina föräldrar förvarade i pafflådor. Nu äntligen tar inga mina gamla saker mera plats hos mina föräldrar (väl?).

När jag flyttade hemifrån ville jag absolut inte ha med mig alla prylar som jag samlat på mig sen barnsben. Nej, jag tog med bara det som jag ansåg mig behöva just då och lämnade flera stora pafflådor kvar hos mina föräldrar. Det var ”skatter” från barndomen, böcker, brev, skolböcker och häften. Bland mycket annat. Det kändes tryggt att ha sin barndoms grejer kvar men att inte själv behöva ödsla tid och utrymme för dem. Jag tror inte att jag är den enda som agerat såhär. Ganska egoistiskt egentligen. För hur länge skall föräldrarna till vuxna utflugna barn med egna hem behöva spara på deras barndomssaker? Skall inte alla ta ansvar över sina egna prylar?

En artikel i HS (på finska) tangerade lite ämnet ur en förälders synvinkel och summerade det bra genom att konstatera lite i stil med att om man vill visa sin kärlek till sina barn genom att förvara deras saker ger man egentligen fel signaler. Istället borde man säga och visa med sitt agerande att man vet att barnet klarar sig och klarar av att bygga sitt egna liv som utflugen ur sitt barndomshem. Tänkvärt.

 

Annonser

8 thoughts on “Grejer från ens barndom.

  1. Hejsan
    Jag är i samma sits som du jag håller på att rensa ut mina gamla ungdomsgrejer hos föräldrarna! Ska bli så skönt att få det gjort!
    Men jag vet inte vad jag ska behöva spara å så! Jag ska i helgen ta två kartonger med gamla skolböcker papper men vet inte om man ska behöva spara!
    Har du några tips?

    • Förlåt att jag svarar först nu! Vad bra att du börjat med projektet, det kommer att kännas bra efteråt! När det gäller skolböcker och papper är ju nog faktat att man behöver nog inte spara något alls, då all information hittas nog på nätet/biblioteket osv! Mycket data har ju dessutom föråldrats och är inte därför värt att sparas. Så jag föreslår att man endast sparar det man känner att man vill spara av känslomässiga skäl och sparar det i en minneslåda tillsammans med andra minnen från ens barndom. Inget som man tror att man kanske nångång kan behöva. Det har ju inte behövts nu heller på flera år utan bara samlat damm i en låda? Det går ju att rensa i rundor också. Spara nu allt du känner att du vill spara men gå igenom grejerna på nytt om ett halvt år eller så. Att låta tiden gå gör ofta rensandet lättare! Själv sparade jag min förskoleuppgiftsbok för den var rolig att visa min egen dotter som går i förskolan just nu, samt min lågstadiekartbok (roligt med länder som Sovjetunionen och Jugoslavien). Sen sparade jag ett par häften med uppsatser från de första skolåren och ett par projektarbeten från gymnasiet. Samt mina betyg. Allt annat fick gå i pappersinsamlingen.

  2. Min mamma städade ur sitt barndomshem för några år sedan och hittade sina 50 år gamla ”skatter” på vinden. Hon var då tvungen att gå igenom dem och slängde förstås 99.9%. För att undvika att vi barn ska ha det problemet, när den dagen kommer, satte hon oss nu i arbete och vi fick tömma ut våra saker från hennes hus direkt.
    Sunt och skönt att göra det nu och inte den dagen man är tvungen och det finns 1000 andra saker att tänka på.
    Ett par teckningar och häften finns nu sparade i mitt eget hus och det känns bra, jag vet ju var de är nu och kan visa mina egna barn!

    • Faktist sunt och bra gjort av din mamma (och er)! Jag tycker också att det är roligt att numera ha de få minnena jag sparat här hemma hos oss, för att kunna visa åt flickorna att ”denhär har mamma gjort när mamma var i er ålder!”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s