Ett lite känsligt barn.

laura2Igår kväll hade jag svårt att gå ner i varv efter den tre timmar långa mediyogan och frigörande dansen jag var på. Jag var otroligt förvånad över hur jag reagerade då kroppen leddes genom dessa fysiska rörelser. Jag som anser mig vara lite småskeptisk över meditation, mindfullness osv. Inte mer om det nu, men på kvällen satt jag sedan på soffan och drack te och lyssnade på Familjeliv på Radio Vega. Jag tycker de har bra och relevanta program och i avsnittet som egentligen sändes i morse talades det om högkänsliga barn och det tycker jag definitivt alla som har ett barn eller känner till barn som är lite känsliga, lite otrygga eller lite blyga skall lyssna på.

Såhär står det i artikeln i samband till programmet: ”Högkänsliga personer har ett känsligare nervsystem än genomsnittet. De tar in fler sinnesintryck från omgivningen och bearbetar dem ofta djupsinnigt. De berörs av musik och konst. Högkänsliga kan ha ett behov att dra sig tillbaka och fundera över saker och ting. Risken för överstimulering är stor – samtidigt som känsligheten gör de här personerna extra kreativa, empatiska och analytiska.”

Jag vill inte direkt påstå att vårt yngsta barn är högkänsligt, för det är svårt att säga hur en person blir efter bara 2,5 års erfarenhet av livet och jag vill inte sätta in henne i något fack. Men mycket av det som till exempel tas upp i programmet och texten stämmer in på henne (och ännu mer på hennes far).

lauraMen det jag vet med säkerhet är att Laura var annorlunda än sina äldre systrar direkt från födseln. Känsligare helt enkelt. Hon var definitivt inte det tredje barnet som bara hänger med i svängarna och som ammas i farten medan man slevar mat åt de större barnen med den andra handen och dammsuger upp brödsmulor med den andra. Nej, hon krävde lugn och ro vid sina matstunder från början och jag kände att hon direkt reagerade på mina sinnestämningar och på snabba förändringar. Stressade jag över något hade jag en missnöjd baby. Till exempel under dagarna vi flyttade (vilket definitivt var lite stressigt med de tre små) skrek Laura mycket, mycket mer än hon brukade.  Det gjorde naturligtvis att vi föräldrar måste aktivt tänka på att att inte ta onödig stress över den ibland lite stressiga hemmavardagen med tre små under 3,5 år. Vilket förstås i sig var och är jättebra och gynnar hela familjen.

mammalaura

Laura skulle vara i famnen hela tiden och i praktiken kändes det som om jag inte helt blivit av med min gravidmage på ett år då det hängde en baby i manducan på magen hela tiden, sovande eller vaken (hon är den första babyn som jag hört att inte klarade av att vara i bärsjal!?!) Hon har inte riktigt klarat av andra personers famnar eller att vara utan föräldrarna förrän nu efter att hon fyllt 2 år. Jag säger inte att hon varit jobbigare än de andra två, utan hon har krävt lite andra saker. Fortfarande är ledordet att inte stressa, för då går hon lätt i lås. Före en dagisdag skall hon ha tid att sitta i min famn en lång stund och tanka närhet, tystnad och trygghet.

Famnen är viktig, jag tror inte jag känner ett annat barn som fortfarande vill bäras lika mycket, även efter att hon lärt sig gå och springa själv. Jag tycker inte hon är lat, utan snarare söker trygghet. Bättre träning för bicepsen får man leta efter!

IMG_9832_FotorJag våndades mycket nu i augusti över Lauras dagisstart och jag är förvånad och framförallt jätteglad över hur bra det gått. Jag är fortfarande av den åsikten att det för Laura skulle det antagligen ha varit bäst att inte börja på dagis utan få bara vara hemma i lugn och ro, men dethär var det absolut bästa och rätta beslutet för oss som familj. Jag tror det finns ett par orsaker som bidragit till den lyckade dagisstarten, förutom att dagiset är litet och förvånansvärt lugnt och dagispersonalen är jättebra. Vi försöker att inte ta någon stress på morgonen med påklädning och morgonbestyr, utan ger henne den tid hon behöver att sitta i famnen och tanka stillhet och närhet. Mjuklandningen på dagiset var också längre för henne än för många andra i hennes ålder. Hon har sin syster med sig på samma ställe, vilket ger trygghet mer än något annat. Jag kommer tidigt efter dem precis samma tid precis varje dag och som på alla dagisar är dagarna annars också ganska likadana med samma inrutade rutiner varje dag. Jag tror ju hårt på att rutiner ger trygghet åt precis alla barn, men att vissa personligheter gynnas mer av det än andra.

IMG_9441_Fotor

Men att det är tungt med så mycket intryck från omgivningen hela tiden förstår man. Laura som inte sovit dagssömn och klarat av dagarna pigg och glad utan den sedan förra våren,  är nu den första som somnar på dagis och sover dagssömn på dagis precis varje dag. Det har inte påverkat kvällsläggningarna just alls. Jag är glad att hon sover så bra där och får lite paus från alla intryck. På kvällarna vill hon sen mest bara vara tillsammans med oss föräldrar (helt naturligt) men hon drar sig också ofta till lekrummet och bygger ensam med duplo.

IMG_8663_Fotor

Jag vill som sagt helst inte använda ordet (hög)känslig om laura för jag kan ju inte veta hur hennes personlighet förändras med åren. Jag använder hellre uttryck som glad och gosig. Att ha två barn som har den mera hyllade personligheten ”en som vågar ta sig fram och som säkert kommer att klara sig galant i livet” och ett som då inte passar in på denhär normen lika bra oroar mig egentligen inte alls. För jag ser ju att man kan klara sig hur bra som helst här i livet genom att vara känslig för intryck genom att ha ett gott självförtroende, god självkänsla och god självkännedom. Jag är ju själv gift med ett gott exempel. Det hoppas jag att Laura också kommer att få i arv av sin far, på samma sätt som hon ärvt sin hårfärg och sin känslighet. Jag tänker inte poängtera åt Laura livet igenom att hon är annorlunda än sina systrar på vissa fronter. Istället tänker jag poängtera att hon duger precis som hon är och satsa på att försöka bygga upp självförtroendet och självkänslan istället. Det är helt okej att vara precis som man är. Precis detsamma gäller alla våra barn.

Det jag aldrig kommer att sluta fascineras av är hur olika våra barn är till personlighet fast de är stöpta ur samma form.

Annonser

15 thoughts on “Ett lite känsligt barn.

  1. Hear hear! Högkänsliga mamman med två högkänsliga söner fattar exakt vad du menar! Ok att vara sig själv och mycket spännande med olika personligheter inom samma familj. Har inte kikat in i bloggvärlden på en tid så blev så glad att se era flickor igen, alla har blivit så stora, speciellt Laura! Lilla sötnosen! Hoppas ni mår bra! Kram!

  2. Oj vad skönt att läsa ditt inlägg! För mig själv föll ganska många pusselbitar på plats för ca ett år sedan när jag läste boken ”Drunkna inte i dina känslor” som beskrev just känsliga personer. Med lilla S har jag nu märkt samma egenskaper som hos mig. Och när man ser tillbaka på hur hon varit är det också mycket som kan ”förklaras” med HSP. Jag ogillar också att sätta ett namn och diagnos på en helt frisk människa, men det kan hjälpa andra att veta hur hon behöver bli hanterad. På dagis märker jag att man är snabb se alla med samma ögon. Och när jag själv är likadan blir många situationer tunga att hantera. Men det har fått mig att förstå att jag inte bara är petig utan faktiskt ibland uppfattar situationer innan andra gör det. Det gäller bara att lära sig lita på det man ser och känner, och tro på att ens egen uppfattning om eget barn är den rätta!

    • Skönt att du nu förstår bättre både dig själv och lilla S! Det tunga är väl just att försöka få omgivningen att förstå dethär, då man kanske inte ens själv förstår sig själv helt!? HSP eller inte, så är det alltid lite knepigare när man inte är riktigt fyller normen över hurdan personlighet man ”skall ha” för att lyckas i livet. Precis som med allt annat här i livet så är en god självkänsla och en god självkännedom a och o. Saker som inte alls är så lätta för oss alla…

  3. Här var det också check på känsligt barn! Högkänslig vet jag inte, men just en mer mer känslig, iakttagande o försiktig typ har vi här hemma, som inte gillar extra höga ljud etc. Länge var det bara föräldrarnas famn som gällde o först nu i 4-årsåldern är det ok att bli t.ex. i lekhörnan utan att mamma eller pappa är med. Vår tös hade kanske också mått bra av lite senare dagisstart, men när hon väl fått koll på situationen så gick det bra. Och det skulle väl vara konstigt att ha bara hurtiga o ”framåt”-barn i en dagisgrupp? På samma sätt är det väl på en arbesplats där många olika temperament ska samarbeta. Själv har jag ändå tagit åt mig av kommentarer kring det där att man borde vara så framåt o utåtriktad redan som baby (ganska absurt om man tänker efter). Blyghet och försiktighet är inte riktigt ”in” nuförtiden (i någon ålder), men jag hoppas att det nu är mer på ytan än riktigt på riktigt, för visst behövs det väl olika sorters mänskor med olika temperament och begåvningar?

    • Jag förstår dig när du säger att du tagit åt dig av kommentarer kring att babyn borde vara mer si och så, för jag tror jag skulle ha gjort det själv också om det handlat om vårt första barn och inte det tredje, med vilket jag på alla sätt var en självsäkrare och lugnare förälder. Alla sorters människor behövs! Det kan ju hända att våra lite känsligare barn inte med lika stor sannolikhet väljer att bli hela världens presidenter och ledare, men det kanske vi (och främst de) gott kan leva med! Fast Laura skall ju bli Finlands nästa kvinnliga rödhårige president, så Tarja Halonen lookalike som hon är;)

      • Jag tror hon skulle bli en utmärkt president – och det beror inte (bara) på håret:)!

  4. Intressant inlägg! Har inte ännu hunnit lyssna på Familjeliv, men har podcasten nerladdad inför nästa länk. Du verkar ha en bra inställning & Laura ska vara glad för att hon har en så förstående förälder som du. Själv följer jag ju extra nog med Isla i denhär saken, eftersom jag själv är högkänslig och hör till HSP Finland. Även maken är i viss mån känslig, men detta är ännu ett svårt ämne att tala om här hemma har jag märkt. Men precis som du, vill jag inte stämpla Isla som något, utan låta henne själv utvecklas i egen takt. Är så glad att hon är så social just nu, jämfört med den superkänsliga babyn hon var. Fint att höra att din man är så du med sin känslighet, för jag jobbar på det ännu, saknar dendär självsäkerheten. Därför är det något jag tänker på, att jag finns där och förstår Isla hur hon än blir som person. Inte släppa ur mig kommentarer som ”ja, du är ju så känslig” som iaf jag fått höra till leda. Oj, kunde skriva om ämnet i evighet. Men bra att det talas om saken, spec. gällande barn. Synd bara att det väcker så mycket negativa/skeptiska reaktioner bland folk…

    • Ja, det är bra att det talas om saken och att HSP Finland grundats osv, men jag vet inte om det bara är jag som tycker att det blivit lite inflation på det hela. Jag menar, det känns som om det är lite ”trendigt” att kunna säga att man är HSP, för att kunna säga att man är lite ”bättre” i form av smartare, mera kreativ och mera analytisk. Därför tror jag att det väcker lite skepticism ibland. Jag anser mig själv också vara (lite onödigt) känslig i vissa saker och är ju extremt introvert och mår bäst av mycket total tystnad och ensamhet men jag är inte HSP, för det är mer än det, som du vet. Det är synd att människor med HSP, som du då, inte har kunnat få den självsäkerhet som man kanske skulle ha behövt, men det får ju vi som föräldrar se till att nästa generation får istället. Då jag en gång frågade min man om han tänkte gå med i HSP Finland så tittade han bara lite förvånat på mig och konstaterade typ att ”nej, varför skulle jag det? Jag är vad jag är och har alltid varit det och jag anpassar mitt liv enligt det och accepterar och tycker om mig för det”. Inga konstigheter med det. Så hoppas jag att alla HSPare kunde tänka i något skede.

      • Jep, jag märkte det när jag ett tag skrev ett inlägg om folks negativa reaktioner, att folk uppfattat att de med HSP (tycker själv det är en så dum benämning, men orkar inte alltid skriva ut högkänslig) uppfattar sig på något sätt ”bättre” än andra, när det inte alls är fallet. Jag förstår din mans reaktione, är själv lite skeptisk mot HSP Finland, men tror det är ett bra jobb de gör, speciellt med att föra fram ärendet till daghem och skolor, där jag tror det behövs mest. Minns att det är just i skolan jag fått minst förståelse för min personlighet och alltid uppfattat att jag måste sträva till att vara något annat. På vårmötet jämfördes ganska passande HSP MED ALLERGI- & astmaförbundet, som lär ha skrattats åt som humbug i tiderna när det startat. Vet inte om så är fallet på riktigt, men i så fall är det ju ganska intressant. Nåja, nu ska jag ut och jogga o lyssna på Familjeliv!

      • Hoppas joggen var skön! Jag igen tycker att HSP Finland är en jättebra grej just för att de försöker far fram ärendet till skolor! Det som jag tycker ÄR synd är att det faktist behövs en förening för HSP, för jag anser igen inte att HSP är riktigt jämförbart med Allergi & astma, för det är ingen sjukdom utan bara en slags personlighetsdrag bland andra. På samma sätt som tre i vår familj inte hör till nån de högerhäntas förening och två till de vänsterhäntas förening. Om du förstår vad jag menar? Tyvärr är vi inte där ännu!

  5. tycker att dethär med högkänslighet är väldigt intressant. kanske till stor del eftersom jag antar att jag är det själv. när jag fick höra uttrycket för (kanske snart) ett år sen så förstår jag mig själv lite bättre. är ganska säker på att saga också är en hsp, men som du säger, det är svårt att veta med barn. kanske hon ändras med åren, kanske inte. huvudsaken är ju precis som du skriver att få barnen att känna sig okej, precis som de är. men visst är det tråkigt ibland att mötas av attityden att hon borde ta för sig mer och att hon borde vara mera framåt. känns ibland som en svår balansgång mellan att pusha och uppmuntra för mycket, för lite eller helt lagom. fast sen tycker jag det blivit lättare nu när hon blivit äldre och kan beskriva sina känslor inför olika saker, lättare för mig (oss) och för henne!
    tror nog att det kommer gå finfint för er laura, med er som föräldrar. du (ni) verkar ju fatta vad det handlar om. tycker mycket om dina kloka, tänkvärda inlägg kring sånhär saker. fast jag inte hinner kommentera så ofta, men läser ju såklart alltid! kram!

    • Det är lite synd att det är så många som delar din känsla med att förstå sig själv bättre efter att ha hört om HSP. Det säger bara en del om normerna hur det anses att vi skall vara för att vara framgångsrika här i livet. Vi får bara göra vårt bästa att se till att våra barn inte skall känna så utan bara vara du med sig själv. ”Tur i oturen” kan man väl säga att HSP verkar vara lite ärftligt och att de känsliga barnen då ofta har en förälder som förstår dem bättre, så Saga har det bra som har dig! Dendär balansgången du talar om tycker jag att är väldigt svår, och i mitt fall är det nog främst att försöka att inte heller bli alldeles för överbeskyddande då Laura i varje fall som helst alltid kommer att förbli min lilla, lilla baby! Men det är ju som med allt med barn, man lär sig hela tiden! Tack för dina snälla ord! Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s