Min prylhistoria.

IMG_9658_FotorJag tänkte lite reflektera över hur det kommer sig att just jag har haft en massa prylar som numera bara känns onödiga och energitagande. De har främst samlats under de 15 åren som jag bott hemifrån. Jag har väl aldrig ägt en massa skräp, utan istället omringat mig med en massa fina saker, och haft en extra stor svaghet för porslin. Med min första sommararbetslön köpte jag en blå Mariskooli och två kivituikkun och på den vägen fortsatte det. Mariskoolen är numera begraven då den föll i golvet för några år sedan och kivituikkuna fick förra året ett nytt hem i samband med rensandet.

Men till historien. Jag flyttade hemifrån för ganska exakt 15 år sedan för att börja studera på Helsingfors Universitet. Då tog jag med mig det nödvändigaste och jag kommer ihåg att det kändes skönt att inte behöva ta med lådor med diverse saker man sparat under sina första 19 år, utan de kunde man ju lämna kvar i barndomshemmet. Numera har jag åtgärdat dessa lådor som blev kvar i barndomshemmet ganska bra. Nu är jag vuxen och har ett eget hem med tillräckligt med förvaring så jag tycket definitivt inte att det är mina föräldrars ansvar att förvara mina barndomssaker längre.

Då jag studerat i ett år hade jag turen att bli erbjuden ett jobb på ett labb på universitetet där jag studerade (Biokemi) och hade då alltså ett jobb inom min branch på sidan om studierna. Jag hann således inte vara nån fattig studerande i regelrätt beräkning alltför länge. Jag har nog alltid varit nånslags estetiker och gillat vackra saker och nu när jag hade en fast månadslön ville jag börja skaffa vackra saker at tha runtom mig. Med min första lön skaffade jag en vit stor aaltovas och efter det blev det väl en vas eller två varje månad. Jag tycker massor om Iittalas och Arabias glasvaror och varje gång de kom ut med nån ny serie kände jag att jag ville ha en kopp eller en ljuslykta eller vad det nu var. Så det blev en hel del Iittalagrejer under åren.

Jag kallar mig själv en före detta estetisk hamster som samlat vackra ting runtomkring mig. Nuförtiden inser jag bättre att jag själv inte behöver äga allt jag tycker att är vackert, det går lika bra att ta ett varv i Iittalabutiken i Iso Omena och beundra lite då man rör sig i knutarna. Jag erkänner nog att jag ibland sörjer lite över att jag blivit såhär mera minimalistisk, men det är smällen man får ta om man vill leva ett enklare och lättare liv.

Jag har också alltid gillat att läsa och läst massor, så det blev väl en pocket eller två i veckan. Jag skäms verkligen att erkänna att typ mellan åren 2000-2010 använde jag aldrig biblioteket (förutom universitetets) utan skaffade alla mina böcker från akademens pockethyllor. Det blev en hel del det också. Efter att vi fått barn har mitt läsande minskat jättedrastiskt, tyvärr, men jag hoppas att kunna börja läsa mer igen snart. Men nuförtiden uppskattar jag biblioteken. Och Kindle.

Åren efter studierna då jag jobbade på min doktorsavhandling var ganska hård på många sätt. Det var hårt jobb med ofta månader i sträck utan en enda ledig dag. Inte sunt alls, men det var det som krävdes. Men som work hard så ofta kräver blev det också party hard, shop hard och så vidare. Då hade jag en period då jag gillade kläder och att klä mig lite mer personligt och färggrannt. Att skaffa ett par roliga örhänge eller strumpisar var nästan som en hobby. Jag gillade också att ha en mängd smycken, sportkläder, partykläder att kunna välja mellan. Jag har nog aldrig ägt sådär kopiösa mängder kläder, för jag har alltid kunnat göra mig av med dem också, men detdär slentrianshoppandet jag höll på med emellanåt känns inte bra numera.

Sen kom barnen och vi ordagrannt överöstes av barnkläder. Vi hade (o)turen att få låda efter låda efter låda av begagnade babykläder och jag tror det var starten till att jag började inse att mindre räcker väl. Efter gallring kommer jag ihåg att jag till exempel räknade till över 70 st bodyn i storleken 68 cm och då visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta, för det var ju bra användbara kläder som kändes onödigt att ge bort då de ju kunde användas.

Det ekologiska tänket med tygblöjor och loppis blev starkare då jag fick barn, och för mig blev det en hobby att gå på loppisar och fynda barnkläder. Jag tycker mig med åren ha blivit en riktigt bra loppisfyndare, men förstod inte att det ju nog är helt ok att gå förbi ett superfynd också så att nån annan får njuta av det istället.

Sen blev vi en familj med tre barn inom 3,5 år och det var droppen. Då fanns det helt enkelt inte tid för att hålla ordning på allt. Då bestämde jag att nu får det räcka. Nu var det dags för en förändring. Dethär var 2 år sedan och på den vägen är jag fortfarande. Nu när barnen är större och inte all tid går åt deras basbehov har det minimalistiska tänket också utvidgats utanför prylar, men mer om det en annan gång.

Det var min långa prylhistoria. Nuförtiden tänker jag annorlunda kring shopping och prylar och försöker tänka hur mycket är tillräckligt för just mig i just den livssituation jag befinner i just nu. Jag gillar fortfarande vackra prylar, Iittalaglas, tycker om att surfa runt på inredningssajter eller bara strosa runt i affärer, men det behöver inte automatiskt leda till inköp. Samtidigt är jag äldre och känner min (kläd)smak bättre, så det känns ok att satsa lite mer på det jag verkligen vill ha, för chansen att smaken ändras nästa månad är ganska minimal.

Att skriva lite kortare inlägg är också något jag helt klart kunde öva mig på…

 

Annonser

13 thoughts on “Min prylhistoria.

  1. Ping: 93. Min prylhistoria | Panorama

  2. Hm, jag har inte heller använt bibban på tre år! Har så sjukt mycket böcker men åh vad jag älskar dem! Här blir det också 3-4 pockaren i månaden. Men den hobbyn lär väl också sina när vi får barn någon gång i framtiden 🙂

  3. Vi har bara ett barn, och klädkaoset är ju bara helt hemskt. Nu har jag informerat bl.a. svärmor att det är _absolut förbjudet_ att köpa långärmade skjortor åt flickan – vi har SÅ många att vi var tvungna att lägga dom i två stora byrålådor istället för en. Vår fröken är dessutom lite långsam på att växa, men alla tycks tro att hon växer minst 10 cm på halvåret, så vi har redan nu en MASSA kläder i större storlekar som släktingar har köpt. Där finns kläder som vi fått typ två år sedan…

    Till prylar; jag älskar t.ex. glasburkar, men har på senaste år blivit ganska duktig på att lämna allt ‘tingelitangeli’ i butiken. Nu när vi nyss flyttat är jag mer än nöjd på att det blivit väldigt lite inrednings-shopping på sistone, för nu kan vi låta möbler etc. hitta sin plats i lugn och ro och i nåt skede sen köpa nåt i prylväg om något passligt kommer emot.

    • Lättaste sättet att minska på överflödiga prylar är att inte släppa in dem över tröskeln. Lättaste sättet att hindra att andra kommer med nya prylar är att öppna sin mun och säga nej tack, vi behöver inga nya saker! Precis som du gjort!!
      Vi flyttade ju för 2 år sedan och pga nyfödingen hade vi inte den tid vi ville att fundera på inredning då, vilket jag är nu mycket tacksam över. Det ligger faktist något i det klassiska uttrycket att det lönar sig att ”bo in sig” en tid!
      Följer med spänning er vardag i ert nya hem!

  4. Bra inlägg! Började fundera på och svara så långt att det ksnske blir ett eget inlägg ;). Jag funderar också nuförtiden mycket på konsumtion och vad jag/familjen påriktigt behöver och inte bara ”vill ha”. Min svaghet är dock kosmetik…

  5. nej, gillar dina långa inlägg! så det tycker jag inte du ska sluta med!
    iövrigt intressant dethär med din prylhistoria… har också börjat överväga mina inköp mer, men detdär med svaghet för porslin… känns svårt!

    • Jag tror de flesta har nån speciell (pryl)svaghet när det gäller shopping och jag tycker att man kanske inte behöver vara så hårt med sig själv och försöka dra ner drastiskt på just det. Det är ju antagligen också de prylarna som ger en den största glädjen också!?!

  6. Intressant! För min del får du gärna fortsätta med långa inlägg 😉 Själv är jag nog inte någon hamster. Jag har alltid varit ganska bra på att rensa och sälja vidare. Men visst har jag alldeles för mycket grejer som jag inte använder. Och så är jag nog lite materialistisk av mig, jag älskar ju nya saker, shopping och att fundera på vad som ”behövs” till näst.

    • Nu är jag juinte den som tycker att alla borde radikalt minska på sina sakmängder och börja leva annorlunda, utan det viktigaste är att man är nöjd och lycklig i sin situation!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s