Lite tankar kring loppisförsäljning.

Jag har besökt mer eller mindre regelbundet loppisar i sådär 19 år nu och även sålt en hel del på självbetjäningsloppis under de senaste åren. Här kommer lite av mina tankar kring loppissäljande. Antagligen helt självklara saker för många, men kanske inte för en som aldrig sålt tidigare och funderar på det.

Jag tycker att det är viktigt att först fundera vad målet är med försäljningen?

Vill man maximera vinsten tror jag att nätloppisar som Huuto.net är bäst, men då får man vara beredd att sätta ner mera tid per objekt då man fotar saken, skriver inlägget, kommunicerar med eventuella köpare, inväntar pengar och postar iväg paketet. Det enda jag sålt på Huuto.net (eller tori.fi) under det senaste året är lite möbler med kravet att köparen skall hämta varan från oss. Vår Phil&Teds dubbelvagn tänkte jag faktist lägga ut på Huuto.net nu i vår (om nån av er är i behov av en, så är det bara att meila mig, jag lovar pruta ner priset ordentligt!)

Om målet däremot är att bli av med så mycket grejer som möjligt, och kanske tjäna in en slant, tycker jag att självbetjäningsloppisar är ett bra alternativ.

Hur mycket är din tid värd? Jag räknar kallt att har man ett bord på ett självbetjäningsloppis i en vecka och ordnar upp det varje dag så tar det 10 timmar till ordnandet och prissättande. Därtill går det tid till att söka fram grejerna man vill sälja. Var och en kan sedan räkna ut sin timlön på basen av hur mycket man sålt.

Här kommer ett par konkreta tips inför försäljning på självbetjäningsloppisar:

– Prissätt lågt. Fundera ut ett pris för varan – och skriv ett ännu lägre pris. Om alltså målet är att bli av med saker. Vill man få många prylar sålda kanske lite onödigt billigt, eller vill man rouda hem igen de flesta osålda överprissatta saker och fortfarande ha dem kvar? Det är också bra att ha i bakhuvudet dethär med en ägandeeffekten, som alltså går ut på att hjärnan fungerar enligt principen att om något är ditt så är det automatiskt mera värdefullt, än om nån annan äger det. Därför är det lätt gjort att man prissätter saker onödigt högt bara för att de har ett högt känslovärde för en själv. Känslovärdet för den potentiella köparen är alltid lika med noll.

– Ha inte för mycket saker på bordet. Det är också viktigt att inte ha ett alltför proppfullt bord, utan hellre mindre saker som köparen lättare får en översikt av med en snabb blick än en massa lådor där det är meningen att man skall gräva efter fynd. Åtminstone jag går lätt vidare till ett bord där jag lättare får en klar överblick över vad som säljs.

– Städa upp bordet ofta. De flesta självbetjäningsloppis jag besökt är ganska stökiga och folk respekterar inte precis ordningen på ett försäljningsbord. Speciellt om man säljer kläder så är de lätt helt huller om buller efter bara ett par timmar. Därför tycker jag att man skall satsa på att hitta tid att gå ofta och städa upp bordet. Samtidigt kan man fylla på med mera saker.

– Ha inget som är smutsigt eller trasigt. Åtminstone om jag stannar vid ett bord och märker att det säljs trasiga eller fläckiga kläder så går jag snabbt vidare. Fast dethär stämmer absolut inte med alla, för allt går ju att sy om eller återanvända till andra grejer. Jag har själv bara konstaterat att det för egen del i de allra flesta fall bara blir en vacker tanke.

Det bästa är att bestämma sig från början för att inte kånka hem grejerna som blivit osålda, utan att direkt föra dem till välgörenhet. Men att ge upp sina saker är kanske inte alltid så lätt i praktiken, så man kan bestämma sig istället för att föra bort till exempel hälften av de osålda grejerna och spara bara hälften för ett nytt loppisbord i framtiden. Men då måste man istället ordna ett förvaringsställe hemma där man kan samla på saker man tänker sig att sälja. Ingen blir väl lycklig av att ha en mängd blåa ikeakassar med saker som man tänker bli av med skräpandes i vardagsrummet?

Personligen ser jag loppissäljandet också lite som ett slags straff åt mig själv. Har jag en gång samlat på mig en mängd onödiga grejer så får jag väl så lov att jobba lite för att bli av med dem. Så kanske man inte anammar slit-och-släng-kulturen lika lätt i framtiden. Denhär motiveringen rekommenderar jag dock inte åt nån annan.

Här hittas förresten en ganska bra lista på loppisar i Finland.

Frågor eller kommentarer på det?

Annonser

16 thoughts on “Lite tankar kring loppisförsäljning.

  1. Ping: 16. Helgen* som gick | Panorama

  2. Hm, nu blev jag allt lite inspirerad att föra grejs till vårt närloppis Dooris. Har hittills varit lat och bara lämnat in på Kruunukirppu som ligger nära mitt jobb. Men det är ju en loppisaffär och de tar emot ganska selektivt.

  3. Tack för tipsen! Har lådvis med grejor i vår skrubb som ska vidare till försäljning, men det är PRECIS som du skrev i kommentaren här ovan – det svåraste är att få bordet bokat. Bra att komma ihåg det där med att känslovärdet för köparen är lika med noll. Speciellt när jag ska sälja bort barnens urväxta kläder blir jag lite nostalgisk och tänker på hur söta de var i dom kläderna… Men för köparen är det ju ändå bara ett plagg i mängden. Nåja, nu ska jag försöka ta tag i saken och få det där loppisbordet bokat! Förresten, brukar du ha ditt försäljningsbord en vecka eller flera veckor i gången? Är ingen van loppisförsäljare, men när jag hade ett bord i höstas sålde jag flera veckor och kunde i efterhand konstatera att den första veckan sålde absolut bäst, även om jag försökte byta grejor emellanåt. Undrar om det månne är så det ofta funkar..?

    • Jag har också ibland svårt med barnens små kläder, man minns ju speciella viktiga ögonblick i deras liv som de haft på sig just de kläderna. Jag brukar alltid ha loppisbord bara en vecka i taget, främst för att jag inte orkar ränna där i mer än en vecka i taget. Jag tror stora delar av loppiskunder är stammisar som besöker loppisen varje vecka, så kanske just de sedan inte orkar titta på samma bord i flera veckor, även om sakerna delvis byts ut. Kanske?

  4. Skrattat lite åt blåa Ikea påsar i vardagsrummet.. För så ser det nämligen ut här just nu då barnkläder städas och ska föras på loppis. Fast det handlas sparsamt så finns det en hel del.. Men ack så skönt då man blir av med dom! Brukar prissätta loppiskläder lågt för att bli av med dom, har jag en gång bestämt att dom ska bort så håller jag fast vid det. Finns de någo dyrare plagg så kan man sätta på huuto, men när det kommer till kritan och loppisbordet ändå är bokat brukar jag bli lat och föra dit. Ja, huvudsaken att de blir tomt i skåpen.

    • Vi har det just nu så lyxigt att våra ikeapåsar rymms i vårt förråd…;) Bra inställning till säljning, tycker jag! För grejen är ju att det inte ens blir tomt i skåpen då man säljer bort barnkläder, då det kommer in nästa storlek istället… Jag tänker också att jag hellre tjänar in pengarna i och med att jag inte köper onödigt mycket barkläder än att jag tjänar in dem då jag säljer dem vidare med tort besvär.

  5. Dett inlägg kom ju mycket passligt. Skall föra massvis med grejer till ett splitternytt loppis på Brändö som öppnar på lördagen. =) Och jag håller med, att fara dit och städa upp är mycket viktigt. Jag orkar inte leta igenom massvis med högar. Så det där skall jag ha i bakhuvudet då jag försöker trycka dit alla saker på en gång 😉 Nu är det bara att hoppas att ett nytt loppis drar mycket folk!!!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s