Stenen.

IMG_2300_Fotor_bw

Det känns som om vi haft mer motgångar än vanligt denhär hösten. Flera värdefullare föremål har gått sönder i olika mer eller mindre onödiga olycksfall och bilen hamnade på en dyr reparation. Bland annat. Idag kom det senaste då det jag plötsligt märkte att min förlovningsring hade tappat sin sten, antagligen nånstans i julvimlet på Stockmann i Hagalund. Min förlovningsring hör till den absoluta toppen över de mest värdefulla föremål jag äger både räknat i pengar och räknat i känslovärde. Jag blev både ledsen, frustrerad och arg då jag märkte att stenen var borta. I sådär fyra sekunder. Sen övergick känslan i tacksamhet. I tacksamhet att jag just blev både ledsen, frustrerad och arg över stenen och att just i den stunden kändes det stort. Jag är tacksam över att jag var kapabel att sätta energi på en helt materiell sak som dessutom på inget sätt är oersättlig. För det betyder inte något annat än att allt är bra med de saker i mitt liv som på riktigt är oersättliga och  betyder något.

Jag vet att alla inte har möjligheten att känna på samma sätt i denna stund. Nära personer till mig har riktigt nyligen fått uppleva livets skörhet och hur inget blir som man tänkt sig och allt plötsligt vänds uppochner. Jag vet att de inte skulle öda ens en sekunds tanke på en futtig sten. Det ger en perspektiv på allt. Man kan inte fokusera på det man förlorat utan på det man har kvar. Vara tacksam över vad man har. Mina riktiga ädelstenar har jag ju kvar, de ligger just nu i nedre våningen och snarkar sött.

 

Annonser

2 thoughts on “Stenen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s