Dagarna ensam hemma.

matNär man är ensam hemma får man att äta precis vad man vill – när man vill. Alla mål har avnjutits ute på terrassen, såklart.

Oj, vad dehär dagarna ensam hemma har gått snabbt! På tisdagen hade jag faktist min allra första jobbkeikka som professional organizer. Det var riktigt givande och stärkte min känsla av att dethär vill jag nog syssla mera med. För glädjen och tacksamheten i kundens ögon då hon inser hur hennes liv med ens blir lättare och enklare då kaosmängden minskat, säger allt. Det känns jättebra att få hjälpa andra till att få ett enklare och lyckligare liv!

Resten av tiden har gått till att ordna och städa och fixa här hemma istället. Jag har gått igenom precis alla skåp och lådor (förutom makens kläder och papper) och frågat alla saker vad de har för rättighet att bo här hos oss. Vissa saker kunde inte bevisa sig berättigade att ta plats i vårt hem, så de fick gå. Nu går jag omkring och njuter av att alt är i ordning, orningsfreak som jag är. Tillochmed bykkorgen är helt tom! När månne det undret har skett senast? Klart att denhär ordningen inte är hållbar då de tre fröknarna virvelvind kommer hem igen, men dethär är ju deras hem också så de skall få vara och bete sig på sitt eget sätt. Men upprätthållandet av någorlunda ordning kommer igen att bli betydligt mycket enklare. Tillochmed vårt kaosförråd är nu i ordning, men väntar ännu på att vi ska bygga hyllor, vilket är ett av semesterns projekt.

Det är inte mycket annat jag hunnit under dessa dagar, lite träning, lite stickning, lite trådgårdsarbete och lite shopping (med principen en-in-en-ut, dvs allt som kom in över tröskeln, ledde till att något gammal fick försvinna), men jag har njutit av att få ”jobba” i egen takt utan att nån stör mig och utan att nån går och råddar till allt igen sekunden efter att jag blivit klar. Jag har njutit av att få äta måltiderna helt ostört och njutit av att inte bli väckt av nåt barn eller nån katt på natten. Men nu är det slut på denhär ensamtiden, för tidigt imorgon tar jag tåget till pampas för att semestra med familjen. Tänk att få sitta många timmar helt ensam på tåget med en bra bok!? Den lyxen uppskattade jag inte heller innan jag hade barn.

P.S. ok, jag medger, ett par nya fina rosa Gococo kompressionsstrumpor kom in över tröskeln utan att något annat försvann, men de är värda sin plats i hemmet då jag lite av i misstag sprang 17 km i dem idag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s