Dagen efter.

I vissa saker är jag mycket traditionell och gammalmodig och vill vara det. En viktig sak som jag har börjat fundera på nu när förlossningen börjar så småningom närma sig är min dagen-efter present. För om jag nu har varit så duktig att jag offrat min kropp i 9 månader och burit på ett barn till min äkta make och dessutom smärtsamt fött ut det, är jag nog definitivt värd något fint (alla mammor är det!).


Örhängena fick jag när Leia föddes och halsbandet då Tilda föddes. Min man är bra på mycket, mindre bra på annat, men jag måste stolt erkänna att han kan skaffa rätt sorts smycken åt just mig (dock med en hel del vinkar från mitt håll och min smak är ganska enkel: något simpelt och snyggt med diamanter och vitguld eller nåt i silver, men ändå). Dehär är definitivt mina värdefullaste smycken, inte mätt i pengar, men i känslovärde. Absolut. Men nu med tredje barnet har jag lite problem, för vad vill jag ha nu? Dessa smycken bär jag så gott om varje dag (utom senaste tiden då jag varit överlat och inte haft smycken på alls). Jag vet inte om jag skulle bära tex ett matchande armband lika mycket, så jag kanske borde önska något annat? Nån designklassiker kanske? Det skall absolut vara något hållbart som finns kvar även efter att barnen flugit ur boet. Fast ändå, diamonds are a girlś best friend, eller hur?

Det sorgliga är att örhängena inte är de ursprungliga, för de försvann efter ett par månader. Jag är 110 % säker att jag lade dem där jag alltid lade dem innan läggdags, men följande dag fanns de inte där. Tro mig, jag sökte och sökte och sökte, men de bara försvann. Jag misstänker att jag ändå inte satt dem där och istället tog en viss katt och antingen åt upp dem (jeps, mycket möjligt) eller skuffade dem nånstans så att de till sist har hamnat i dammsugaren. Det förblir ett mysterium. Dethär är ett varnande exempel vad amningsdemens kan förorsaka.

Ni kan ju gissa er fram vem jag speciellt vill att ska läsa dethär inlägget. Det är samma man som denna gång är lika mycket värd en present, eftersom han dragit det tyngre lasset med barnen så att jag har fått vila.

Okej, dethär halsbandet med matchande örhängen skulle jag vilja ha, men det kräver nog både trillingar och en lottovinst först.

Annonser

13 tankar om “Dagen efter.

  1. Mä sain myös timanttikorvakorut kun poika syntyi ja tuossa syksyllä olin varma, että olin kadottanut niistä toisen. Tulin kotiin ja toinen puuttui, enkä ollut sinä päivänä ollut kuin kaupungilla Helsingissä, lentokentällä ja -koneessa ja miljoonassa muussa paikassa. Etsin kotoakin joka paikan läpi. Korvakoru kuitenkin lopulta löytyi, kun olin juuri imuroinut maton ja näin jonkin taittavan valoa maton päällä. siinähän se! Ihme, ettei ollut mennyt imuriin.
    Jotkut sanovat, että vauva riittää lahjaksi ja onhan se lapsi tärkeintä, mutta joka kerta kun laitan ne korvikset päälle, muistan sen hetken, kun otin rasian pojan kapalon sisältä synnytyssalissa. Sitten juotiin samppanjaa ja syötiin.

    • Ihanaa että löysit omasi, mä surin kyllä tosi kauan omieni hukkumista. Mun mielestä on ihana että on jotain konkreettista muistona elämän maagisimmasta hetkestä, eli oman lapsen syntymästä!

  2. En ked att ha runt vristen skulle ju passa bra till de övriga.

    Jag har aldrig fått varken morgongåva eller ‘dagen efter’-present. Visste inte ens att sånt ges.

  3. Det här med dagen efter -present då man fött barn är något jag inte hade kunnat föreställa mig att det hör till att önska sig och uppenbarligen naturligtvis få. Förstår mig lika lite på den gåvan som jag förstår mig på morgongåva efter bröllopet. Jag kommer ju inte att föda ett barn till min make utan till oss båda. Kan hända jag är oförståndig då jag inte är mamma ännu, vi väntar ju först vårt första barn att komma på vårkanten.

    • Vi hör till dem som älskar att ge presenter vid alla möjliga tillfällen och passar på att fira allt som är värt att fira och allt som inte är värt att fira om vi inte hittar på något bättre, så därför passar detta oss! Jag vet inte om det är något om hör till att önska sig och jag vet inte alls hur många som egentligen får något, eller vill ha något, men jag tycker att det är en kul grej! Grattis till bebben, det är ju naturligtvis den största presenten av dem alla!

  4. Hm, jag tror jag ska visa min man det här inlägget för det där är ju en kiva idé.
    Just före förra förlossningen köpte min man mig ett guldkors med en diamant i åt mig och graverade med namnet han hade döpt vår bebis till. Då visste vi inte ännu om det var en flicka eller pojke, men min mans känsla var rätt och korset är mig mycket kärt. Fast den här gången önskar jag mig något lite gladare än ett kors…

    • Det var fint gjort av din man! Du borde definitivt få något liknande så du kan bära det tillsammans med korset!

  5. Jep, det halsbandet med örhängen + ringen har varit min önskemål till bröllopet, till morgongåvan efter bröllopet, första barnet, andra barnet, på alla bröllopsdagar (6st hittills) och nää, inget lottovinst hittills. Inget. Kan inte snaja hur de där i lotton inte förstår att låta våra numror komma (och endast våra så vi sku få hela 26 miljoner själv) så att jag skulle få mina favorit smycken. Du har bra smak du!

    Sku vi gifta oss nu så sku jag ta seriens ringen till bröllopsringen. Då sku jag få den. Men gubben vill int gifta sig med mig pånytt. Konstig typ.

    • Jag förälskade mig i detdär halsbandet när det kom och blev superbesviken när det är i guld och diamanter. varför kunde de inte göra det i silver och kristall istället?

      • ska vi skicka feedback till kalevalakoru, båda två o alla som läser din blogg att vi vill ha den i silver o kristaller – jättebra ide!! Då sku vi vanliga ha råd för d.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s