Ballerinan.

Leia började ju jumppa förra söndagen. Jag tänkte barnen skulle vara klädda i t-skjorta och shorts, men tydligen hade jag missat klädkoden totalt. Alla andra småflickor hade en rosa balettdräkt. Det ledde förstås till att vår flicka frågade var hennes dräkt är. Vi förklarade att hon istället har fina byxor och t-skjorta och hon var nöjd med det. Men varje dag efter det har hon pratat om den rosa klänningen, att hon också nästa gång kommer att ha en lika fin som hennes kompis som går i samma grupp. Jag velade, skulle jag ge upp och skaffa en åt henne eller skulle jag envisas med t-skjortan och byxorna?

Det ledde slutligen till att vi gick in i en butik och kom ut från den med världens lyckligaste lilla ballerina. Det som grämer mig ännu är att jag själv var så motvillig till dräkten. Att det känns som om jag måste göra en grej av det hela. Varför skulle inte min lilla flicka få en som alla andra? Få känna sig som en i gruppen? Eller är jag nu en sämre mamma? Skulle det inte ha varit lika bra att hon hade sin t-skjorta och sina byxor och jag skulle ha fått känna att vår dotter inte är om alla andra, inte blivit påverkad av hur en liten flicka skall vara (fast hon helt klart ville det själv)? Det är ibland lite svårt dethär med rosa och småflickor, skulle det ha varit min lilla pojke som valt balettdräkten skulle alla ha jublat om jämställdhet, men nu var det frågan om en flicka. Hon borde ju istället ha valt blusen med spiderman på och fått jublen. Men hon valde det hon ville.

Annonser

8 thoughts on “Ballerinan.

  1. Ymmärrän dilemman! Mutta lopulta yksi jumppa-asu tai yhdet vaaleanpunaiset helmet, ne on vain tavaroita. Väri on vain väri ja me aikuiset luomme ne merkitykset, joita värit pitävät sisällään.
    Ehkäpä sulla on asiasta parempi mieli jos ajattelet sen niin, että nyt Leia menee jumppaan aina superinnoissaan, kun saa pukea kivan, samanlaisen jumppapuvun ja saa siten ehkä koko elämän mittaisen liikuntainnostuksen 🙂

  2. väldigt svår situation! varför ska föräldrar överhuvudtaget sätta på rosa balettklänningar för vanlig jumppa? suckar lite här för mej själv. för inte va det väl balett? Men jag dömer dej inte, jag vet faktiskt inte hur jag själv skulle ha gjort i den där situationen..mitt förnuft säger att min dotter (ifall jag hade en) skulle få fortsätta jumppa i ”vanliga jumppakläder”, för varför ska flickor vara prinsessor/primaballerinas/söta/vackra i alla jäkla sammanhang?! men det kan hända jag skulle ha tyckt synd om henne också och gett efter som du gjorde. dilemma med stora bokstäver!

    • Precis sådär tycker jag också! Ändå skaffade jag dräkten…(!) Kanske min ”vidareförklaring/ursäkt/yleisselitys” är att vår flicka inte vill vara prinsessa/primaballerina i alla sammanhang, utan hon väljer ofta annorlunda. Egentligen var det första gången hon visade att hon vill vara jätteflickig. Hos läkaren valde hon istället en biltarra och inte en prinsesstarra och hon vill inte klä sig endast i rosa utan gillar alla färger. Så jag tycker egentligen att hon inte är ”förstörd” ännu. Dräkten var bara en sak som var jätteviktig för henne. Jag vet ju inte vad hon hade sagt om hon varit den enda i tylldräkt istället? Antagligen velat ha likadana jumppakläder som alla andra? Och varför känner jag att jag på något sätt måste förklara dethär ytterligare? Dilemma indeed! 🙂

    • Kanske min stora rädsla är att jag hamnar leva i en helt rosa värld där allt är rosa och prinsessaktigt och ballerinor. För tillfället är det nog inte alltför troligt hemma hos oss. Det jag också undrar är om jag reagerat annorlunda ifall jag hade en pojke också, istället för bara två flickor, vet ej. Rosa är en fin färg, jag säger inte annat, men den är bara en fin färg bland alla andra fina färger!

  3. Det är jätte svårt det här med pojk- och flicksaker och -färger, har själv också funderat mycket på det. Varför måste man vara på ett visst sätt för att man är pojke/flicka? Och så försöker man vara frigjord och annorlunda och så vill barnet just vara precis som alla andra 🙂 Men samtidigt är det ju viktigt att just få vara pojke eller flicka, just på det sätt man är. Balansgången är svår, och det är så inrutat i oss hur det ”borde” vara. Så borde jag skämmas eller vara stolt över att Emil valde en ljusröd prinsesspärm för musikleken? Kanske ingendera. Men det svåraste är säkert just gruppsituationer, att ska barnet måsta/få vara som alla andra. Jag vet inte. Men söt var hon, Leia, i sin ljusröda dräkt 🙂 vi ses snart!

    • Varför gör egentligen vi sånahär saker till svåra saker? Så länge barnen får ibland välja precis vad de vill ha. Denna gång valde Leia (och Emil) såhär, nästa gång väljer de annorlunda, Leia väljer verkligen inte alltid rosa och flickigt, andra gånger är det svarta bilar som gäller.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s