Jag är lycklig som hemmamamma för tillfället.

Oj, nu pågår hemmamamma/arbetande kvinna debatten igen. Tex här.

JAG erkänner som hemmamamma att:

-JAG är lycklig och trivs att vara hemma med barnen och skulle inte för tillfället vilja jobba istället. Samtidigt känner JAG mig inte det minsta kuvad, ickejämnställd, nertrampad på eller mindre värd.

-VI (OBS inte JAG) har disskuterat vad VI tycker att är bäst/lättast/roligast för VÅR familj och kommit fram till ett GEMENSAMT beslut, hos oss var det inte någon fråga om uppoffring av någondera föräldern.

-JAG tycker lite synd om alla bittra hemmamammor som mumlar i skägget om jämställdhet, att barnen inte lär känna den andra förälders osv, GÖR något åt saken då!

-JAG hävdar att mina barn är till 100% lika trygga med sin pappa och känner sin pappa till 100% lika bra som sin mamma. Att barnens pappa kan sköta dem exakt lika bra som jag. Det har ingenting att göra med att de inte spenderar exakt 50% av tiden med mamma och 50% med pappa, det är en fråga om inställning, tillit och framförallt kärlek till sina barn.

– Ja, JAG får stöd av staten att sköta mina barn hemma, samtidigt betalar min man skatt på sin lön. Denhär skatten är långt mycket större än vad vi får i bidrag. Samtidigt stöder jag staten genom att betala för mina barns mat och underhåll, istället för att låta staten betala dyra pengar för att de ska skötas på dagis. Så, så hemskt dyr är jag faktist inte för staten just nu.

-JAG är utbildad så högt det går i Finland för skattebetalarnas pengar. Om JAG nu spenderar några år på att sköta hemma kommande skattebetalare, dvs de som kommer att betala vår pension, tycker JAG att det är ok. När jag återvänder till arbetslivet kommer jag att vara motiverad, effektiv och troligtvis en bättre arbetare än jag var före barnen. Jag har många många år kvar att arbeta effektivt, det är långt till pensionsåldern, som dessutom troligtvis höjts till 75 år vid det laget det blir aktuellt för mig.

– Om VI istället hade tyckt att det bästa alternativet för vår familj var att lägga barnen på dagis vid 4 mån ålder och återgå till jobbet istället (ja, tiden till att mamman är TVUNGEN att vara bort från sitt jobb är ju faktist bara 4 mån (+nån måste sköta barnet på föräldraledigheten i 1 månad), skulle jag göra det, utan att fundera på vad andra tycker. Det borde alla andra också göra.

-JAG är säker på att jag kommer att få den karriär jag vill då jag återgår till arbetslivet, det är upp till MIG själv, inte till vad andra kvinnor gör, jag ser inte mig själv som en arbetande kvinna utan som en arbetande människa, jämställd med alla män och kvinnor, det kommer jag också att föra fram i möjliga kommande arbets/lönediskussioner.

– Man kan inte få allting här i livet, åtminstone inte samtidigt. Det gäller att priorisera, och alla vi priorierar olika. Ingen är mindre värd för det.

Det var dagens lilla utbrott av mig. Nu skall jag återgå till att spendera tid med min familj.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s