Introducering och avvänjning.


Ni vet dendär magiska plastproppen som man bara stoppar in i munnen på en skrikande unge och vips slutar skriket. Den har aldrig haft en betydande roll i vårt liv. Vi har nog försökt introducera den, men ingendera av våra döttrar har godkännt den (eller flaska heller för den delen). Stunderna är många som jag saknat den under deras första levnadsmånader, men å andra sidan har vi kommit lätt undan, för vi har inte vaknat otaliga gånger i natten bara för att stoppa tutten i munnen på babyn, och vi har inte heller febrilt sökt efter favorittutten under vareviga möbel. För skojs skull introducerade jag en tutt åt lillasyster idag. Hon granskade den med intresse en liten stund och stoppade den förstås i munnen (fel väg). En liten stund var den i munnen tills något annat intressantare kom upp och tutten glömdes i ett hörn. Det var tuttperioden i hennes liv. Avvänjningen var rätt å smärtfri, kan man säga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s