Trygghet.

Varför känns det alltid att tiden går bakåt när man spenderar tid i sitt barndomshem? Jag blir dendär lilla flickan igen. I smyg vill jag att allt ska vara precis som förut. Även om jag bott hemifrån redan en längre stund (eller närmare 12 år) och gjort saker som kan anses vuxet (som att skaffa familj och gift mig med banken i form av bostadslån). Jag blir lite lite snopen varje gång något förändras, som då en möbel byter plats eller då våfflorna görs med ett annorlunda recept.  Och nästan varje gång ska jag göra en nostalgitripp i lådorna med mina gamla skatter och jag är verkligen inte redo att bli av med dem alla ännu, som samlingen av doftgummin som mist sin doft eller den numera söndriga snäcksamlingen från en Danmarkresa.

Min mamma är nog inte bättre själv, typ ”kunde ni gå via affären när ni kommer från lekparken och köpa lite mjölk? Här får du en tjugolapp” eller när jag hänger upp vårt byke (som hon förstås slängt i maskinen): ”nämen hänger du upp byket, vad duktig du är (med mycket positivt överraskad röst)!”

Nå jo, det är väl en trygghetskänsla som vi alla barn behöver, även vi barn som är närmare 40 än 20 år…

Annonser

3 thoughts on “Trygghet.

  1. Jag var inte ens stor nog att laga egen frukost när jag ännu bodde hemma (rådnar ännu mera). Men intressant detdär med döttrar/söner/svärdöttrar, min man blir nog inte heller bortskämd på samma sätt när vi är hemma i hans barndomshem, men jag tror nog att mitt ego skulle klara av det om det vore så 🙂

  2. Instämmer också… Rådnar lite när jag avslöjar att min mamma brukar laga frukost (inlusive smörgåsar) till oss alla när vi är på besök… Men o andra sidan gjorde hon nog inte det när jag bodde hemma (och var stor nog att laga egen frukost). Så det är väl bara ett tecken på att hon är så glad när vi hälsar på så hon vill skämma bort lite. Det ska en mamma få göra tycker jag :). Och för en mamma är ens barn alltid ett barn- tror jag 🙂
    Min man blir nog också ibland bortskämd när han är i barndomshemmet, … men jag vet flera ”svärdöttrar” som känner det som en förolämpning om mammorna skämmer bort- därför kanske mammorna till söner håller sig mer på sin vakt… (?)

  3. Instämmer, det där händer oxå alltid mig då jag kommer till mitt barndomshem. Ibland låter jag det bara hända och ibland kan jag störa mig så otroligt på det och bete mig som värsta tonårsdottern igen…nästan… 🙂
    Men min man har inte nåt sånt problem! Är det bara döttrar som får det ”problemet”?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s