Kläder, kläder, kläder.

Jag vet att jag inte är den enda med små barn som så gott som dagligen ”blir en aning frustrerad” av en liten sak: barnens evinnerliga klädbyten! Inte en gång, inte två gånger, utan oftast MÅNGA gånger! Käderna som inte längre duger, fast de är fullt rena och burits endast en kort stund hamnar naturligtvis på golvet. Eller under sängen. Eller i soffan. Eller varsomhelst. Sen försöker man plocka upp och sortera och titta vilka plagg som faktist är på väg i tvätten och vilka man lika gärna kan vika in i klädskåpet igen.

Nu har jag tagit tag i dethär fenomenet. Jag virkade en korg av trikåtrasor till flickornas sovrum för alla dessa kläder som ratats. Nu har jag hårdskolning på gång att kläderna faktist skall hamna i korgen och inte lite varstans. Det går ganska bra, den äldsta är redan ganska duktig och den mellersta håller på att skolas in. Jag tackar högre makter att den yngsta ännu låter mig bestämma vad hon har på sig och hur ofta kläderna byts ut. Även om stora flickorna ibland kommer med nån klänning som de promt vill att Laura skall kläs i…

På tal om kläder, är det nån annan än jag som shoppat sicksackmönster på Lindex? Jag måste erkänna att fast kollektionen i det hela var lite för glittrig för min smak, blev både klänning åt Tilda och kofta samt body åt Laura. Ja, och klänning, skor och scarf åt mig själv.

Keep it simple.

Våra hyllor i arbetsrummet har fått ett nytt utseende. Den ändras med jämna mellanrum efter inspiration. Just nu är det accentfärgen gräsgrönt som gäller. Inte den mest höstiga och mustiga färgen precis, men just därför känns den uppiggande.

Texten ”Keep it simple” har jag dymoat in i en tom tavelram, för att påminna mig själv om det. Enkelhet är bra. Både inom inredning och livet i allmänhet.

Min vagn.

Okej, jag erkänner. Typ det enda jag gjort det senaste dygnet är att beundra min nya möbel. Min serveringsvagn med stort S. Min top 5 möbel som jag drömt om att äga nån vacker dag. Nu råkade vi komma över den till ett riktigt förmånligt pris (allt är ju relativt förstås, för samma summa skulle vi antagligen ha kunnat skaffa en hel släpkärra full med ikeastuff, men det var inte det just vi ville ha). Materialist, jag? Javisst! En lycklig sådan.

Bilden nere till höger illustrerar vad jag nuförtiden gör kvällarna igenom: sitter vid vagnen och funderar djupa tankar i en stilig outfit medan jag dricker årgångsvin (eller snarare: sitter i mysbyxor och amningströja med mat- och babysnorfläckar på och smuttar på cocis (men ur ett vinglas!)).

Girlangen.

Har man inget vettigare att göra kan man väl sitta och klippa ut cirklar ur paff. Sedan kan man sy fast dem i varandra och vips har man två färgglada dekorationsgirlanger till lekrummet. Vi fick också uppspikat flickornas namntavlor på väggen i samma veva (samt tejpat en blomkruka och hyllan  i samma nyanser). Det blev lite mindre tomt och vitt och mera färg istället, precis som det skall vara i ett barnrum.

Vi har ju faktist snart bott här i huset i ett halvt år och alltför många väggar gapar helt tomma och vita ännu. Alltför många tavlor lutar mot väggen på golvet i väntan på upphängning för att inte tala om att vi behöver ett par mattor och ett par lite större ljuddämpande tavelsystem. Men vi tar lite i gången. I början när vi just flyttat kändes det om om man ville ha allt färdigt på momangen, men nu när tiden gått känns det som om vi tar ett ställe i taget, vi har nu inte planerat att flytta ut i första taget så tid finns.

Lite psykedeliskt.

Denhär stolen har väl aldrig tidigare setts på denna blogg? Nå, i alla fall, så har den fått sig en ny klädsel igen i form av en svartvit bordlöpare. Jag gillar svartvita lite psykedeliska mönster och skulle gärna ha en matta i vardagsrummet i liknande motiv, men min man får sjuka ögon av alltför mycket oroliga mönster, så jag får nöja mig med att ha det bara i små mängder.

Lite mera psykedeliska mönster fick jag till stånd genom att dekorera en blomkruka i vardagsrummet med washitejp. Idén fick jag härifrån. Dethär är pyssel som både jag och flickorna gillar. Fram med burken med tejprullar, paff och saxar. En lång stund satt vi sedan nöjda och fixade med varsitt. Flickorna fixade finfina kort och jag fixade en blomkruka. Laura fick nöja sig med att smaka på rullarna, jag tycker hon är lite för ung ännu för att få syssla med en sax på egen hand.

Lite ordning och reda i tamburen.

Nu har vi ordning i tamburen! Jag fick äntligen till stånd att sätta undan lite sommargrejer och ta fram höstvantar och sånt. Konstaterade samtidigt under min inventarie att i denhär familjen behövs inga nya vantar eller mössor, främst tack vare frekventa loppisbesök. Nu har alla en korg för sina mössor och halsdukar och sånt. Blir korgen för full finns helt enkelt för mycket och då skall något bort. Desssutom finns två korgar för regnkläder, en för vantar och en för yllehalare. Plus dendär korgen märkt ”grejer” för allt som inte riktigt brukar hitta sin plats, som solbrillor, näsdukspaket osv. Lite ordning och reda och ro i sinnet. Jag ordnade dethär egentligen redan för ett par dagar sedan, men då hände något som inte får hända hos mig: Dymotejpen tog mittiallt slut! Nu har vi mera tejp igen och friden har återfunnits i mitt ordningssinne.

Vår tamburskalender som vi brukar följa säger att vi skall köpa nya skor i september. Det får bli ett par nya gummistövlar åt Leia som skjutit på höjden under sommaren (hon är inte längre halva huvudet kortare än alla andra i klubben!).

Den nyinkaffning som jag varit mest nöjd över på senaste tiden är skoskåpet i vindfånget, som vi handlade på ikea för ett par veckor sedan. Inga skohav på golvet mera hos oss (förutom då vi har gäster, men det är förstås alltid ett välkommet skohav)! Det rymmer perfekt alla vardagsskor och flickorna sätter numera snällt in sina skor i lådan när vi kommer in. Jag valde det billiga skåpet i plast för det skruvades direkt i väggen och har inga fötter som stör dammsuging. Tavlan är en tapetbit från tamburstapeten i vår förra tambur och ljuset symboliserar att vi skall älska våra barn kravlöst, även om de hämtar in två ton sand varje gång de kommer in. Eller nåt i den stilen.

Jag har också en bit tyg av samma Bottnamotiv (jep, ett av mina favoritmotiv) som tavlan, som väntar på att få komma upp på väggen som en tygtavla vid matbordet.

Lauras hörna (och sömn).

Dendär lådan blev ju helt oanvänd som babysäng för oss, precis som väntat, så färgskalan svart-vit-gul fick hänga med till spjälsängshörnan i vårt sovrum också.

Bården är gjort av washitejp (ingen är förvånad…), så att den går lätt att ta bort sen när Laura flyttar ut ur rummet (senast vid skolstarten skall hon ut, det är mitt ultimatum!). Jag funderar på att tapetsera dendär korta väggstumpen sen istället, kanske med den svartvita Bottnatapeten som vi hade i tamburen i vår förra lägenhet. Vi borde tillochmed ha tillräckligt med tapet kvar.

Vet ni vad? Dendär sängen är faktist numera i bruk även nattetid, åtminstone en stund! Nuförtiden somnar Laura i egen säng vid åttatiden på kvällen, inte helt ensam, men relativt snabbt och lätt. I något skede blir hon sedan kvar bredvid mig och ännu har hon inte vaknat på morgonen i egen säng, men månne inte den dagen också kommer inom de närmaste sju åren.

En vanlig natt hos är ser ut såhär: gonatt kl 20, sedan tutten in i munnen alternativt vagga ut en rap i famnen kl 21. Mat eller tutt eller vaggning av gråtande barn med magknip kl 22.30, 01, 03, 04, 05 och 06. Klockan  07 är det morgon. En halvårig baby skall ju i princip kunna klara sig utan mat hela natten, men som ni ser är vi inte riktigt där ännu. Ibland är nätterna sämre, och ibland tillochmed lite bättre. Sedan adderar vi ett par väckningar per natt av de stora flickorna och konstaterar att det finns ett samband mellan nätterna i detta hus och föräldrarnas alltför stora koffeinintag och alltför stora sockerintag (bara jag då, jag erkänner).

Det är tungt. Det är faktist fruktansvärt tungt ibland, men jag skriver dethär främst för att kanske nån annan babyförälder får hopp i att de inte är ensamma med ett lite sämre sovande barn. Ibland känns det som om ”alla andra” babyn vid dethär laget sover bra utom ens eget, vilket inte är fallet. En vanlig fråga jag får är nuförtiden att vaknar babyn ännu på natten till vilket det ibland känns lite tungt att svara jo, och det gör vår snart 4-åring också. Men jag kan åtminstone trösta mig med att vi kommer att garanterat ha tre stycken tonårstjejer som kommer att sova mest i hela södra Finland!

Svampar och muffins i lekrummet.

Jag har helt tydligt fått ett litet sting av ordningsmani igen – och det är bra, för det behövs verkligen här i huset. Så nu har jag tänkt gå igenom alla rum och ordna och hoppeligen bli av med lite onödiga grejor samtidigt. Vi började med lekrummet idag. ”Vi” bestod faktist av både mig och flickorna, de fick fnatt och ville hjälpa till. Resultatet blev mera ordning och ett par onödiga leksaker mindre.

 Såhär ser kökshörnan ut i lekrummet. Jag fick samtidigt upp svamptavlan (Paapii Design, ett företag från Nedervetil som har en massa härliga barngrejer) som vi köpte i Kokkola på sommarlovet. Svamparna föreställer helt klart våra döttrar: Leia i mitten, Laura till vänster och Tilda till höger.

Naturligtvis har papperstejpsrullarna varit framme även här, både hyllan och byrån fick sig en omgång. Lekmat i trä kan man inte ha för mycket av, tycker både mor och döttrar.

Eftersom flickorna faktist hjälpte till jättefint, ville jag överraska dem. Det blev fyra nya muffinsar i trä från Nella&Nuttu. Sedan hade vi kalas med både muffins och glass och kex.