Vi brukar försöka lyxa till maten lite på veckosluten så att inte alla dagar skall kännas likadana. Dagarna hos oss är ofta ganska intensiva som sig bör med tre små barn: en envis och nuförtiden ofta mycket arg liten minitonåring på 4 år, en 2 åring som uppför sig som en normal 2-åring, dvs gör att de grå håren på sina föräldrars huvud ökar onödigt snabbt. Samt en baby på 7 månader som dagtid oftast kan uppföra sig men om nätterna håller på att ta knäcken ur sin gamla mor då hon vaknar och skall ha uppmärksamhet och tröst över 10 gånger. VARJE natt.
Precis allt kändes ändå lite annorlunda idag. För idag kände jag endast en enorm tacksamhet. För det kunde vara annorlunda. Mina tankar är hos en annan mamma i vårt oktober2008mammagäng, som idag fick begrava sin vackra lilla ängladotter, som slöt ögonen för gott i magen just före det var meningen att hon skulle se dagens ljus. Livet är så enormt orättvist! Jag är så oerhört tacksam över att jag istället fick huttra lite i kylan och duggregnet tillsammans med mina tre små fina friska barn.
Dagen förde med sig en glädjenyhet också. En annan oktober2008mamma födde en frisk liten flicka på morgonen. Grattis!
Huuu, får kalla kårar. Jag känner till allt för många som gått igenom den värsta sorgen man kan tänka sig.
Ja, det är nog en så enorm sorg som vi som inte gått igenom den alls kan föreställa oss. Vi skall vara tacksamma över det.
Fin rubrik och fina tankar. Jag försöker också nu bara orka igenom dessa sista dagar/veckor och hoppas på en levande baby. Skulle gärna ge lite graviditetsdagar åt min kompis tvillingar som kanske tänker komma ut, lite för tidigt. Men vi hoppas på det bästa…Kram på er! Kommer ni på MLL Mattbys loppis imorgon?
Du skall nog bara koncentrera all din kraft på dig själv, babyn och din familj! Kämpa på! Jag skippade loppisen, vi har inte akut behov av något och jag var inte på humöret att trängas. Hoppas du fyndade!?
Det är så hemskt. Bra att påminna både sig själv och andra om hur lyckligt lottad man är! Hoppas ändå du får sova lite bättre snart!
Det är så sorgligt. Att inte få sova pga att ens friska baby håller på om nätterna känns inte så farligt i det stora perspektivet. Det kommer nog att ta slut. I sinom tid…
Tack! Jag kan int bestämma mig att var frökens födelsedag den värsta hon kunde välja eller att kan det vara till en liten tröst. Sen nån dag om många år när värsta saknaden har mildat. Att fast det är den andra värsta dagen i en mammas liv så livet går vidare.
Vet du, ni skall nog bara koncentrera er på att er fina lilla baby äntligen är här, det är lycka! Sorgen finns där, men det skall inte vara bort från er glädje!
Fina tankar. Håller så med dig om tacksamheten. Förresten halkade jag in hit (har inte varit så aktiv med att läsa bloggar den senaste tiden) via ditt inlägg Repris, som jag tycker är så sjukt bra skrivet. TACK för det.
Tack för din snälla kommentar!