Igår kunde jag ha valt att skriva en lite småbitter text om vårt sovande – eller rättare sagt vaknande stup ikvarten nätterna igenom, som håller fortfarande på – men valde istället att göra något mycket fiffigare. Att gå och sova mycket tidigt.

Idag väljer jag istället att dricka en till kopp kaffe och påminna mig om att inget varar förevigt i småbarnslivet. Inte superdåliga nätter och inte heller supersöta halvårsleenden hos en rödhårig ”hangon keksi”.

Kexen är naturligtvis än en gång bara fotograferingsrekvisita och har inget med faktumet att trötthet leder till större sötsug att göra. Fast sämre morgonmål kunde man ju ha på sin tallrik.