Om alla höstens dagar vore lika vackra och soliga som idag, kunde det ju vara höst fast året runt. Nästan i alla fall. Idag märkte jag att jag faktist har ett intresse för själva fotograferingen också, för det harmade att jag bara hade telefonen att knäppa bilder med.

Även Tilda har börjat klättra lite överallt. Hon har alltid varit mycket senare och försiktigare än Leia i sin motoriska utveckling och det är kul att märka hur hon ockå börjar vilja fara uppåt och framåt med fart. Sparkcykeln lär vi nog ändå ta fram först nästa vår.. Fast emellanåt är det bra att tanka lite närhet i mammas famn för vår lilla 2-årsangstiga famnflicka.

Vi kom förstås hem från parken/promenaden med en stor bukett solrosor.