Jag erkänner. Jag är nästan löjligt glad över mina nystickade yllesockor. De är gjorda enligt den simplaste modellen och med stora stickor, så ansträngningen eller svårighetsgraden var inte precis stor, men ändå. Att sticka eller pyssla med något är bättre än terapi. I denhär evighetsrumban med städabykalagamathällauppmjölktorkauppbytablöjaochsåalltpånyttigen känns det oerhört skönt att få till stånd något konkret och bestående. Ens ett par yllesockor.

Neulominen totta maar on parasta terapiaa!
Kyllä! Sinä jos joku sen tiedät!