Snart har vi varit en 3-barnsfamilj i 3 månader. 3 månader som varit intensiva med flytt och allt, men ändå lättare än jag förväntade mig på förhand.

Jag är oerhört tacksam över att Laura är en lugn och glad krabat (åtminstone i våra mått mätt) som ofta gillar att sova långa pass på dagarna tillochmed i stillastående vagn. Jag är tacksam över att Leia redan förstår och accepterar begreppet ”att vänta en stund”. Jag är tacksam över att Tilda valt att se sig själv som den stora flickan som efterapar Leia i allt, istället för att stagnera till babynivå. Jag är tacksam över att Leia och Tilda leker jättefint tillsammans (då de inte slåss, förstås). Jag är tacksam att vi varit relativt friska hela bunten. Jag är tacksam över årstiden som betyder bara lite påklädning då vi går ut.  Jag är tacksam över att vi föräldrar är ett så fungerande team som båda hjälper till med vardagsruljansen lika mycket och förstår att ge den andra en liten stunds ro, då det behövs.

Det är inte så dumt alls dethär att leva mitt i den mest intensiva tiden i vårt liv. Dessutom har vi ju hela sommaren framför oss ännu.