Grön lycka.

IMG_3157_Fotor600  IMG_3168_Fotor600 IMG_3171_Fotor600IMG_3159_Fotor600

”Vill du bli lycklig en dag, så drick en flaska vin. Vill du bli lycklig en månad, så skaffa dej en kvinna. Vill du bli lycklig hela livet, så skaffa dej en trädgård.”

(Kinesiskt ordspråk)

För varje år som går känns det som om jag vill spendera allt mer tid grävandes och pysslandes i trädgården. Kombinationen med fysiskt arbete och att få till stånd något konkret och vackert med egna händer är väl det som gör att jag njuter för fullt. Säger kvinnan som för inte så många år sedan inte visste vad en perenn var och som gick med på att flytta till ett radhus med en liten gård endast pga löftet om att hon inte skulle behöva lyfta ett finger för trädgården.

Denhär sommarens antagligen största trädgårdsprojekt har nu påbörjats. Vi skall ta bort lite gräsmatta och bygga en stor (ca 2,5x5m EDIT 1,5x5m!) upphöjd blomrabatt som skall bli full med blommande perenner. Jag håller på att planera arterna just nu och mitt mål är att något skall alltid blomma ända från maj till september. Färgskalan kommer att gå i rosa, vitt, blått och lila. Åtminstone blir det liljor, rosor, pioner, spiror, blodnäva och något litet träd.

Köpenhamn.

DSC03074_Fotor600_Fotor_Collage2_600

Vad förväntar man sig av en resa då man åker iväg på ett par dagars escape från sin vardag i sällskap av en vän? Jag förväntade mig att bara få strosa runt och njuta av att inte ha någon tidtabell att försöka hålla. Att inte behöva laga mat. Att inte ha några måsten. Att kunna sitta och prata ostört om allt och inget. Att få äta då man är hungrig exakt det man känner för just då. Vår tredagars minisemester blev just så. Ingen stress, men istället mycket sömn och mycket hotellfrukost. Väldigt lyckat.

Köpenhamn var just så mysigt och vänligt som jag kom ihåg. Det blev naturligtvis lite klassiska Köpenhamngrejer som att äta smørrebröd i Nyhavn, att glo en stund på sjöjungfrustatyn och att besöka tivoli kvällstid. Tillochmed vädret gillade oss, då de värsta regnskurarna kom alltid då vi satt på café eller tehus (kan ju också tolkas att det blev en hel del av det). Ja, tillochmed Rådhusets klocka tycktes gilla oss då den glatt ringde en trudelutt med en kvarts (!) mellanrum (hotellet erbjöd dock öronproppar).

DSC03074_Fotor600_Fotor_Collage1_600

På söndag gjorde vi en utfärd till Lousiana Museum of Modern Art, som ligger i Humlebæk 35 km norr om Köpenhamn. Till Humlebæk, som är en by med riktigt typiska danska egnahemshus med branta tak och lummiga trädgårdar, kom man smidigt med tåg. Jag rekommenderar Lousiana åt alla som rör sig i närheten, för både utställningarna, själva byggnaden och grönområdet runtom var riktigt intressanta. Man får lätt en halv dag att gå åt där.  Det är ett ställe man bra kan ta med barnen till också, det fanns mycket för dem att göra både inomhus och utomhus.

DSC03074_Fotor600_Fotor_Collage3_600Man kan ju inte förvänta sig att komma hem tomhänt från denna stad om man lite också är förtjust i Dansk Design, säger hon vars favoritstol stavas sjuan och vars stackars barn inte sover i Disneys Frozenlakan utan i lakan från HAY. Hem kom ett par inredningsprylar i rymdtema (skall visa då jag hängt upp dem), samt fyra burkar Lakrits med stort L (på flygfältet fick man smaka på precis alla sorter!). Flickorna fick Frozenklänningar, för visst kan jag vara en snäll mor ibland jag också.

Nu hann det gå över 10 år sedan mitt senaste besök i Köpenhamn. Alldeles för länge. Men det lär inte gå 10 år tills nästa besök för jag har smått börjat planera en Köpenhamn-Legoland semester redan till nästa sommar. En resa som garanterat skulle gillas av alla i familjen. Då skulle det dessutom ha gått exakt 30 år sedan mitt förra besök till Legoland. Ja, så gammal är jag faktist.

Avslutningar.

DSC03145_Fotor600_Fotor_Collage600Maj månad betyder lite samma festrumba som det var innan julen i December. Vårfester och avslutningar var och varannan kväll. Här senast Dansskolans våravslutning där vi fick se både en räv och en älva dansa runt.

En massa avslutningar betyder förstås också att förskoleåret håller på att ta slut. Våra barn fortsätter dock på dagis ända till midsommar. Barnens första dagisår har gått både fort och smidigt. Smidigt främst för att de hållits så friska fast det känns som om var och varannan familj i vår bekantskapskrets drabbats av både flunssor och magsjukor. Noll VAB dagar var något vi absolut inte hade räknat med då tre barn börjar dagis samtidigt, men bra så.

Jag skall försöka få till en liten Köpenhamnrapport imorgon.

Ett litet hej!

Jag fick inte burn out av all fönstertvätt om det var nån som undrade efter mitt förra inlägg, utan konstaterade bara att det just nu inte fanns tid för bloggen. Inte heller ork, egentligen, för jag har haft en ganska intensiv studieperiod där det kändes att jag inte vill sitta några extra stunder stirrandes på en datorskärm efter allt jobb. Istället har jag bland annat:

– startat upp nya projekt i vår trädgård. Det kommer att bli blommor i mängder så småningom. Alltså det finns ju inne bättre terapi än att gräva i mull och pyssla med växter?!

– joggat en del. Lugnt och långt utan pulsmätare eller musik i öronen. Bara njutit.

– läst böcker. Yes, det håller i sig.

– bekantat mig med en pytteliten kusin till flickorna (alltså hur kan de vara så små när de föds dessa små ljuvliga nya liv?)

– konstaterat att vår lilla förstfödde faktist skall bli skolbarn i höst! Tiden flyger.

Bland mycket annat.

Imorgon bär det av mot Köpenhamn. Jag tänker Tivoli, smörrebröd och Hay House. Det blir tre dagar vars huvuduppgift är maximal avkoppling. Vi hörs!

Klarare än korvspad.

IMG_2816_FotorKlara rena fönster. Vissa ljud och dofter hör till våren. Ett ljudligare vårtecken är helt klart det monotona brummandet som hörs från Kärchers fönstertvättare som väckts ur sitt vinteride.

IMG_2812_Fotor

IMG_2818_FotorJag har med åren utvecklat en mycket selektiv syn när det gäller smuts på fönstren. Kladdiga märken från små barnfingrar eller kattnosar syns helt enkelt inte längre på min näthinna. Tur det. Dessutom blir det alltid en liten wow effekt då fönstren sedan tvättas och man faktist kan se klart igenom dem. Ens för en liten stund.

Upprätt förvaring av barnkläder.

IMG_2996_Fotor2En titt in i flickornas klädskåp igen. Såhär var flickornas kläder organiserade ännu för en månad sedan. Efter det fick jag för mig att prova ordna deras kläder i de utdragbara lådorna upprätt istället för på hög. Det ledde till att Lauras alla kläder får numera plats i två lådor medan Leias och Tildas kläder rymms i tre lådor var. De finare klänningarna hänger fortfarande på galgar.

Jämfört med tidigare så gömmer skåpen nu även flickornas extra lakan, Leias och Tildas strumpor, pyjamasar och underkläder samt allt vad vi som har med deras hobbyn att göra, såsom kantelen, musiklekispärmar och balettkläder. Allt dethär var tidigare i byrån bredvid, men som ni ser så finns det ännu bra med plats i skåpen fast allt dethär tillkommit och byrån försvann som sagt.

IMG_2827_Fotor2Efter ett par veckors prövotid så kan jag säga att det fungerat bra med upprätt förvaring. Eller egentligen bättre än väntat. Alla plaggen är synliga och lätt tillgängliga och det har inte blivit rådd i lådorna fast flickorna ju själv plockar ut kläderna ur dem. Åtminstone för dem som har lite förvaringsutrymmen för kläder rekommenderar jag att testa upprätt förvaring.

Idén för upprätt förvaring av kläder är väl inte ny i sig, men jag fick jag från boken ”The Life-Changing Magic of Tidying Uo: The Japanese Art of Decluttering and Organizing” av Marie Kondo. Denhär boken är just nu den mest omtalade inom organisering och riktigt läsvärd.

En liten ommöblering.

IMG_2953_Fotor2Jag nämnde förra veckan att vi skulle möblera om lite i Lauras och Tildas sovrum. Vi tog bort byrån som stod i hörnet bredvid klädskåpen och flyttade dit den ena sängen istället. Den korta väggen hade jag tänkt måla i samma veva, men det blev inte av då jag inte kunde bestämma mig för vilken färg den skulle bli. Kanske den får förbli vit. Sängarna är utdragbara och de förlängdes i samma veva från 130 cm till 160 cm med en förlängningsbit av madrassen. Bara att acceptera att våra barn inte kommer att vara små under 1 m långa minimänniskor för evigt.

IMG_2956_Fotor2Under fönstret där Lauras säng tidigare var finns nu plats för fåtöljen från vardagsrummet som tidigare varit mina morföräldraras. Den vita mattan och den runda förvaringsmöbeln har varit överlopps och stått i förrådet, men fick nu också plats här. Det blev en lite mysigare hörna för oss föräldrar att sitta på då vi nattar barnen.

IMG_2957_Fotor2 Miss Ester fick flytta in på väggen. En lite lagom kaxig väktare som upprätthåller ordning och harmoni i rummet.

IMG_2958_Fotor2För hos oss vill inte barnen somna ensamma utan vill att en förälder sitter i rummet. Vissa kvällar tar det länge att somna, men barnen ligger åtminstone snällt i sina sängar. På så sätt undviker vi allt onödigt springande in och ut ur rummet, men också allt ropande, alla skrikprotester och allt gnäll för att få uppmärksamhet om det är svårt att somna. Som förälder är det ju inte så stor skillnad om man knackar på en dator/surfar på en platta i en bekväm stol i barnens sovrum eller i soffan. Jag vet inte om vi som inte har ”stora” barn som somnar själva i sina sängar borde kalla oss curlingföräldrar eller nära föräldrar eller om det finns något annat modeord för såna som oss. Vi har valt att bara kalla oss föräldrar som än en gång kör med det systemet som fungerar bäst i just vår familj.