Svart.

IMG_1798_Fotor Kom inte och säg att jag inte varnade på förhand att det kan tänkas att något juligt inlägg dyker upp då och då (eller typ alla dagar den kommande månaden). Vi pysslade lite julpynt av papperscirklar och träpärlor med flickorna och såhär blev min version. ”Mamma, du får ta det svarta pappret och svarta pärlor så tar vi de gröna och rosa, visst?!”. Mina döttrar känner sin mamma.

IMG_1797_Fotor

Julpynt har börjat smyga sig in lite här och där. Det är dagisets fel, då de skulle baka pepparkakor och barnen skulle ha egen tomteluva och eget förkläde med. Jag blev alltså tvungen att ta fram julprydnadslådan. I år skippar vi blingblingen i pynten och kör med svart, vitt, träfärgat och juliga växter. Och tydligen lite marmorplast runt blomkrukan. Flickorna ska få en helt egen gran i sitt lekrum och jag antar att där blir det istället pynt i regnbågens alla färger.

IMG_1796_Fotor Jag virkade och stärkte ett gäng svarta stjärnor av hampa också häromdagen och en av dem får nu hänga i rumsgranen från julen 2013. Jag har hört att många har haft problem med att hålla en rumsgran vid liv, men vår har mått hur bra som helst. Kanske det faktist stämmer att växter mår bättre om man talar eller sjunger till dem (eller i deras närhet), för denhär granen har varit stationerad i flickornas lekrum som ju är fylld med prat, skratt och sång hela dagen lång.

IMG_1793_FotorJag hade för mig att det skulle vara krångligt att stärka handarbeten men det är hur lätt som helst: lös upp 3 delar florsocker i 1 del vatten under upphettning och doppa handarbetet i lösningen. Låt torka mellan en handduk.

Svart pynt blir fint mot den snövita utsikten genom fönstret som optimisten i mig räknar med att vi får lagom till lillajul.

Hama-analysen.

Tack för ert stöd till det förra inlägget! Ni är de bästa läsarna! Men efter två inlägg på raken med bara text känns det som om det är dags att gå tillbaka till basics med lite bilder och  analys och hamapärlor.

Hamapärlor ja. Dessa hamapärlor har sysselsatt oss i många många timmar genom åren. Både genom att pillas på plattor som sig bör och genom att nån liten testar vad som händer om man puffar ner dem på golvet. Om jag skulle ha fått en cent för varje pärla som jag plockat upp från golvet skulle jag vara en rik kvinna. Det har jag inte fått, utan istället har jag fått äran att göra en väldigt vetenskaplig djup undersökning i hur hamapärlor kan beskriva personligheten i barn i olika åldrar. Resultatet, varsågoda:

IMG_1699_FotorEn 6-åring.

6-åringen orkar koncentrera sig långa stunder och följer gärna olika instruktioner. 6-åringen  har en klar vision i vilken ordning färgerna skall vara och tycker också att det är viktigt att instruktionerna följs exakt. Lite ditåt gills inte. Noggrann och målmedveten personlighet.

IMG_1694_Fotor4-åringen.

4-åringen har enorm fantasi och en klar vision. Inget säger dock att visionen inte kan ändras längs vägen. Åtminstone många gånger. 4-åringen skall ha mycket färg på sin platta. Helst alla på samma gång. Lite Joan Miró känsla över det hela. Fantasifull och småflummig personlighet.

IMG_1700_Fotor2-åringen.

2-åringen orkar fylla en liten platta i gången. Ibland. Om 2-åringen inte kommer på att det är roligare att syssla med något annat istället. För att sedan kanske återvända till pärlorna. 2-åringen orkar koncentrera sig en stund på att hitta pärlor av samma färg men vill helst bara fylla hela plattan så snabbt som möjligt och bli överöst med beröm av resten av gänget. Mångsidig och rastlös personlighet.

IMG_1701_Fotor34-åringen då?

34-åringen har däremot ingen fantasi längre utan plagierar nöjt mönster från Marimekko och Artek. Lika färgglad som alltid. Tråkig och ordningsam personlighet.

Vetenskapskvinnan i huset har sagt sitt.

Att helt enkelt ändra sig.

Varför slutar man blogga? På grund av tidsbrist? Eller brist på saker att blogga om? Eller helt enkelt för att man inte gillar bloggandet längre? Inget av dethär stämde egentligen in på mig. Jag har ju tid, lika mycket eller lika lite som alla andra. Listan på saker jag kunde tänka mig att blogga om har aldrig heller tagit slut och jag gillar att plita ner vad vi sysslat med eller vad vi pysslat med eller bara annars visa hur det ser ut hos oss för det är guld värt att scrolla tillbaka i arkivet.

Egentligen var orsaken varför jag tyckte att det var dags för mig att sluta med min lilla blogg att jag fick för mig att det inte är okej att publicera inlägg i den takt som känns bra. Då det ibland kunde gå länge mellan inläggen på grund av att det riktiga livet stal tiden från sometiden. Men att jag ändå borde publicera oftare. Jag är inte den som i första hand jämför mig med andra utan tycker det är ok att köra mitt egna race i vad det än gäller, men jag jämför mig med mig själv. Tidigare hann jag mera med bloggen än nu. Men tidigare var också livssituationen annorlunda.  Även om min blogg alltid främst varit för mig själv och först sedan för alla andra som troget läst år ut och år in kände jag att ”någon” satt press på att publicera. Och det är ju bara helt dumt och idiotiskt. För denna ”någon” är ju ingen annan än jag själv. Ibland är jag för komplicerad för mitt eget bästa.

Jag kommer fortfarande att starta upp en blogg om organisering och kaoshantering på min hemsida och jag kommer antagligen att (precis som det skett helt naturligt annars också i höst) att blogga mer egocentriskt och mindre LeiaTildaLauracentriskt. Jag har inget emot att publicera bilder och texter på mina barn på nätet utan min policy har varit från första början att endast publicera sådant som jag gärna läst om mig själv som barn om det skulle ha varit möjligt. Barnen har länge fått titta på sina bilder på bloggen och det kommer de naturligtvis att få göra i fortsättningen också. Den dagen något barn säger att hon inte vill vara med är det det som gäller. Vi har ju faktist eddan en pappa i huset också som valt att vara utanför bloggen. Man skall inte göra saker krångligare än de är. Gillar man att ha en blogg så skall man ha den och skriva exakt så ofta eller sällan som det känns bra. Min blogg är min hobby och en hobbys uppgift är enligt mig att endast vara något positivt och aldrig kännas som en börda.

Man kan ju tycka att denna fars med allt velande är lite pinsamt, jo. Att först säga hejdå och få en massa fina kommentarer (Tusen tack för dem!), för att sedan bara nån ynka vecka senare vända kappan helt och säga att ”hahaa, inte slipper ni mig ännu!” Men värre saker har man väl varit med om. För det ÄR faktist okej att ändra sig. Vad det än gäller här i livet.

Så vi tar det från början igen.

Hej, jag heter alltså Maria och gillar fortfarande skandinaviskt design, ordning och reda samt glass i stora lass. Tyvärr har jag ibland en tendens att vara lite onödigt sträng med mig själv. Men jag jobbar på det. Vad mer? Jo, jag hör ju definitivt till skaran som älskar allt dethär med jul och väntan på julen, så om någon inte känner igen sig i samma kategori så kanske det lönar sig att återkomma först efter nyår istället.

Allt har sin tid.

Det kommer knappast som en överraskning, men jag har bestämt mig att lägga ner muminmamman bloggen. Allt har sin tid. Just nu är det jobbuppdrag, studier och att umgås med familj och vänner i det riktiga livet som tar min tid. Bra så. Det känns vemodigt att sluta, men samtidigt rätt.

Jag kommer naturligtvis inte att försvinna helt från de sociala medierna. Jag finns ju på Instagram (HÄR!) och jag kommer att börja blogga om kaoshantering på min hemsida (HÄR!) så om det intresserar är det bara att kika in!

Bloggen har varit ett superbt sätt för mig att dokumentera vardag och fest och det kommer jag också att fortsätta med,  så att vi skall kunna blicka tillbaka och minnas, men också för att mor- och farföräldrar skall kunna följa med vårt liv bättre. Denna gång dock på en blogg under lösenord.

Det jag kommer att sakna oerhört är alla era snälla kommentarer! Dem har jag uppskattad väldigt mycket! Vareviga en!

Ha det så jättebra allihopa!

Kram,

Maria

Party.

IMG_1675_FotorKliché eller inte, men igår igen var vår Halloweenbjudning så rolig att kameran glömdes bort nästan helt och hållet. På tal om att barn växer så satt vi vuxna hela kvällen vid matbordet och pratade och umgicks, medan barnen lekte häxdisco och häxtrapetskonstnärer längs soffryggen. Det är skoj att kunna blanda barnfamiljsvänner med barnlösa vänner och alla har roligt.

IMG_1679_FotorIMG_1687_FotorIMG_1681_FotorBålen hade både ögon och avhuggna händer i sig. Sätter man vatten i en engångsplasthanske och fryser ner får man en passligt stor och lite läskig isbit i form av en hand.

IMG_1669_FotorKlart det skulle ha varit roligt att bulla upp ordentligt med en massa fina matskapelser i rätt halloweenanda, men vi hade varken tiden eller orken igår. Konceptet för en lyckad fest är ju enkel. Samla ihop ett gäng bra människor på ett ställe, bjud på något att äta och dricka och njut av sällskapet.

IMG_1674_FotorIMG_1672_Fotor

Det var ju allhelgona igår också. Tidstjuven Maria skriver ett bra inlägg om att dethär att faktum att man väljer att fira Halloween minskar inte vikten och betydelsen av allhelgona och tankarna kring alla dem som inte längre finns här ibland oss. Jag tycker att det är svartvitt att tänka att man inte kan välja båda. Det ena utesluter aldrig det andra. Livet i sig är aldrig svartvitt.

Barnen och bloggen.

IMG_1628_Fotor

I augusti 2012, dvs för lite på två år sedan skrev jag såhär på bloggen (i inlägget om den stickade dynan som jag nämnde i gårdagens inlägg):

”Nej, vi brukar verkligen inte ha blommor i vatten i en vas på denhär höjden, för risken att vasen hamnar på golvet och blommorna blir en del av nån spännande lek är alltför stor. Jag minns inte heller när jag senast läst en bok (förra vintern, kanske?), men de illustrerar hur jag om X år kommer att sitta i denhär fotöljen bakåtlutad mot dynan med en deckare i högsta hugg. Samtidigt som flickorna sitter på mattan och spelar Afrikas Stjärna. Jag har hört rykten att det kommer en sån tid nångång.”

Då var barnen 3 år 10 mån, 2 år 2 mån samt 6 månader. Idag är barnen 6 år, 4 år 4 mån samt 2 år 8 mån och detdär X antal år har gått och vi är där jag drömde lite om i inlägget. Nu kan jag sitta i soffan och läsa en bok medan flickorna spelar Afrikas Stjärna (eller Inkas Skatt, som de gillar bättre). Tillochmed Laura hänger med i spelet på sitt 2-årings sätt, eller så pynjar hon på för sig själv. Dessa stunder är så gott som dagliga nuförtiden. Barnen växer och tiderna ändras. Även blommorna får vara i fred i vasen på soffbordet.

Filuren på bilden tillsammans med sina storasystrar är naturligtvis fortfarande det viktigaste i mitt liv samt det som tar mest tid av mitt liv, men det känns som om deras plats inte längre är här i bloggen som huvudpersoner. Så länge barnen växer och är glada för det mesta samt utvecklas enligt sina egna förutsättningar är ju allt bara frid och fröjd och kanske inte alla små framsteg behöver dokumenteras här (vilket det ju nog inte gjorts på länge redan). Vår vardag har ändrats drastiskt nu i höst och vi trivs, men kanske det ändå tar lite emot att acceptera helt och hållet att en lång era i ens liv är slut och livet kretsar inte bara kring att ta hand om små barn. På gott och ont.

Bloggen finns naturligtvis kvar men har väl en liten identitetskris på gång. Vem är muminmamman? Vi får väl se vad framtiden för med sig helt enkelt. Eller vad säger ni?

Fladdermöss, marmor, garn och sådant.

IMG_1644_FotorFladdermössen har invaderat vårt hem. När blev Halloween såhär stort egentligen? Eller är det bara för att jag har barn i ”rätt” ålder som det känns att Halloween blivit extra stort just i år? Hursomhelst så medger jag att jag på fem år har gått från att ha varit en som rullat lite på ögonen åt Halloweenfestandet till att klippa ut fladdermöss ur kartong och baka ”äckliga” muffins. Hur roligt som helst tillsammans med barnen. Man behöver ju inte göra saker och ting komplicerade, utan viktigaste är att njuta av både förberedelserna och firandet. Som alltid.

IMG_1648_Fotor Tidpunkten för lite firande är ju egentligen ypperlig med tanke på att det är mörkt och ruskigt denhär tiden på året så vad som helst som piggar upp vardagen är välkommet. Mera fest åt folket! Vi hade tänkt ha en liten Halloweenfest idag här hos oss, men fick så lov att flytta den tills imorgon då Leia blev bjuden på Halloweenparty till en kompis. Stora flickan. Laura och Tilda får trösta sig här hemma med party med mamma och pappa. På familjecafét var det också Halloweenparty idag så de har haft partajat redan från morgonen.

IMG_1652_Fotor

Ibland är det bra att vara en som inte alltid får alla tänkta projekt påbörjade på momangen. Denhär gulorange blomkrukan tog jag hem från mina föräldrar för att tona den lite passligare med lite svart målfärg. Nu passar den ju ypperligt som den är i dessa pumptider. Ljuslyktorna i marmor hänger med ännu. Det är ungefär ett år sedan jag hakade på dethär med marmor och ännu känns det aktuellt. Har nån förresten undrat över varifrån just dehär ljuslyktorna ursprungligen är? De är ju inte precis ovanliga. Det har jag och google informerade att dehär ljuslyktorna har varit nånslags medföljande gåva från sminkföretaget Yves Rocher på 1980-talet. Det förklarar varför de finns att hittas billigt på de flesta loppisar. Jag tror jag betalade 1 € för alla tre tillsammans.

IMG_1647_Fotor2 En annan ”gratis” grej är denhär dynan som jag stickat. Jag sprättade helt enkelt upp denhär dynan för att nån hårig familjemedlem hade använt den som klösdyna och stickade den pånytt. Dehär vågräta ränderna kallas ”Latvian Bride” och ger lite struktur åt den annars simpla dynan.

IMG_1646_FotorImorgon blir det fest med både blodig bål och ätbara ögon. Skrämmande tider.