Det lilla hamaprojektet.

IMG_2517_FotorNu över till resultatet för mitt lilla hamaprojekt. Alla tre flickor är aktiva pärlare, så vi umgås en hel del, detta färgglada kaos och jag. Tanken att sortera dem har legat och grott länge, men nog krävs det en galen person att faktist utföra det. Två liter pärlor varav sorteringsfarten är 30 minuter per deciliter är en hel del tid.

IMG_2519_FotorNå, helt tydligen är jag tillräckligt galen. Lådsystemet till höger är faktist ett set för pärlor som vi fått tidigare och lådorna till vänster vek jag av lite tjockare ritpapper. För en som mig är det meditativt att sitta och ordna pärlorna. På samma sätt som jag njuter av att ordna legon eller att pussla. Det är ett mycket konkret sätt att se hur kaos blir ordning. Frid i sinnet hos denna crazy organizing lady. Men som det märks är jag ändå ingen perfektionist. Lådorna är ju inte ens ordnade enligt färg!

IMG_2520_Fotor

IMG_2521_FotorDå pärlorna äntligen var ordnade fick jag en liten identitetskris, men kom på att jag kan ju göra något med dem istället. Jag är ju faktist mycket annat än en crazy organizing lady också! En crazy Marimekko lady till exempel. Inspirerad av Lauras kalasklänning blev det lite röda blommor som fick bli en bricka till flickornas lekkök. Det finns ju otaliga färgkombinationer av dessa blommor, men dehär röda på vit botten tycker jag att är snyggast.

Färg.

IMG_2518_FotorIMG_2517_FotorDet finns flera fördelar med att ha små barn i familjen. En fördel är definitivt att man helt gratis och superenkelt kan utsätta sig själv för lite färgterapi och få bot på en halvgrå sinnesstämning en gråare än grå måndag som denna. Bara att öppna skåpet till barnens garderob eller leksakslådor.

Den rutiga färgbombsklänningen som Laura fick i födispresent piggar upp idag. Den undre bilden representerar däremot ”före” bilden i mitt nuvarande crazy organizing lady projekt. ”Efter” bilden är på kommande inom nån dag. Stay tuned.

Vår 3-åring!

IMG_2400_FotorIdag fyller vår finaste lilla Laura 3 år! ”Mamma, jag är stor nu!”, som hon själv säger. Fast ofta talar hon också om sig själv som ”pikkuinen” (=den lilla). Det är praktiskt att vara yngst av tre då man får helt anpassa sin roll hur det passar bäst för en själv.

IMG_2396_FotorVid rådgivningskollen i förrgår fick jag frågan vad vi tycker att Laura är bra på. Det gjorde mig lite ställd för det är inget vi funderat över alls. Hon är ju bara vår Laura som kan massor redan men som har en hel värld att upptäcka framför sig. Det hon är bra på är att helt enkelt vara sig själv och just den unika personlighet som hon är. Hon är trygg i sig själv och den allra allra bästa lillasystern vi kan tänka oss. Hon är en mysig typ som vi ser framemot att lära känna ännu bättre.

Födelsedagen började med Ingaplonger och senare idag blir det mera firande med paket och glass.

Om en DSW.

IMG_2384_FotorDet känns jätteskönt att just nu ha en lugnare månad på jobbfronten så att jag mera helhjärtat kan satsa på studierna istället! Så här sitter jag dagarna i ända vid mitt skrivbord och skissar och ritar. Skrivbordet är uppbyggt av en bordskiva som ligger på byrådelar som jag ärvt av min farfar. Han hade en del av sin enorma frimärkssamling i tiderna just i denna byrå, så den har stort känslovärde för mig. Stolen är däremot min julklapp för ett par år sedan och är en riktig klassiker,  Eames DSW, som synts i många många inredningsbloggar och inredningsreportage de senaste åren. Men kan ni säga om den är en äkta Eames eller är det en fejk? Har det ens nån betydelse?

Dethär med fejkversioner av kända designstolar har ökat kraftigt de senaste åren. I Finland är det förbjudet att tillverka dessa fejkstolar då upphovsrätten för en produkt gäller i 70 år efter designerns död. Samma gäller för de flesta andra europeiska länder. Undantaget är Storbritannien där upphovsrätten endast gäller i 25 år efter att produkten designats. Företag som säljer fejkstolar har därför registrerat sig i Storbritannien, där stolarna alltså är fullt lagliga. Detta har varit på tapeten nyligen då Storbritannien valt att ändra på lagen så att upphovsrätten för produkten även där skall gälla i 70 år efter designerns död. Inredningskretsar är dock besvikna att lagändringen träder i kraft först år 2020.

Det intressanta är att även om tullen i Finland släpper igenom dessa fejkstolar så är det frågan om förbjudna piratvaror i Finland. För den fria rörligheten av produkter inom EU tar inte bort upphovsrätten som gäller för produkten ifråga inom landet. Jag tolkar det som så att det är fullkomligt lagligt att köpa sig en fejkstol från ett företag som registrerats i Storbritannien, men att stolen blir olaglig då den kommer innanför Finlands gränser då den då bryter mot upphovslagen i Finland. Andra tolkar det kanske annorlunda.

Kanske inte så svårt att gissa att min Eames DSW är äkta och att jag inte vill äga fejkdesignprodukter vare sig det är olagligt, fullt lagligt eller inom en gråzon. Men varför väljer man att köpa en dyr designstol då man kan få nästan exakt samma möbel mycket billigare? Inte är ju äkthetsstämpeln ens nödvändigtvis en garanti för kvalitet?

Jag gör det bland annat för känslan. Känslan att ha suktat efter en viss stol, att ha sparat och väntat på stolen för att sedan äntligen äga den. Det är en känsla som bara ett annat inredningsfreak kan förstå. Jag har aldrig sagt att det är speciellt vettigt eller rationellt att sätta flera hundralappar på en stol då man lika gärna kan få en för nån tiolapp på närmaste loppis. Men tycker man det är värt det så kan man väl få unna sig det. Dessa stolar skaffar man ju ändå för att ha livet ut.

Men om man inte tycker att den äkta designstolen är värd sitt pris varför väljer man då att skaffa en fejkversion av samma stol då världen är full av snygga billigare stolar som inte strider mot upphovsrätten? Det förstår jag personligen inte riktigt. Fast kanske jag tänker väldigt elitistisk och gammalmodigt? Åtminstone vet jag att mitt sätt att vänta och spara till något jag verkligen vill ha är jätte omodernt. Nuförtiden skall vi ju ha allt direkt på momangen bums nu!

För jag personligen är hellre utan en stol om min plånbok inte tillåter att skaffa den. På samma sätt som jag inte skulle köpa en fejk Pradaväska eller en fejk Polarn och Pyret halare åt mina barn, bara för att jag kan få dem billigare. Nej, jag väljer helt enkelt ett billigare annat märke istället. Hur tänker ni?

Glutenfria fluffiga muffins.

IMG_2353_Fotor IMG_2377_Fotor IMG_2380_Fotor

 

Glutenfria bakverk är ofta lika med torrt och kompakt. Åtminstone enligt min erfarenhet. Samtidigt är det fler och fler som äter glutenfritt och även vi måste ta det i beaktande så vi har kalas för närmsta familjen. Men idag bakade vi glutenfria banan-lime muffins som på riktigt är både lättbakade, fluffiga och goda. Dessutom kan man lätt göra dem laktosfria också om man byter ut mjölken mot mandelmjölk och smöret mot olja. Receptet är faktist från Leias förskola där de bakade dessa istället för fastlagsbullar nu i veckan. Rismjölet hittade jag i mjölhyllan och mandelmjölet samt psylliummjölet fanns vid bakhyllan i en större mataffär.

Muffinsen går att dekorera med bara florsocker eller varför inte göra en frosting med Philadelphiaost. Vi valde att garnera med florsocker/äggvita/citronsaftglacyr.

Glutenfria Banan-lime muffins (12 st stora eller 20 st små)

  • 2 ägg
  • 2,5 dl socker
  • 2 mogna bananer
  • 2 limefrukters rivna skal
  • 240g rismjöl
  • 80g mandelmjöl
  • 2 tsk psylliummjöl
  • 2 tsk bakpulver
  • 100g smör
  • 1 dl mjölk
  • 2 msk pressad limesaft

Vispa ihop ägg och socker (länge!). Tillsätt de mosade bananerna. Blanda limeskalet och de torra ingredienserna och tillsätt i degen. Blanda i mjölk, det smälta smöret och limesaften.

Grädda i 15 min i 225°.

Alla hjärtansdagsblommorna från förra lördagen mår fortfarande fint. Tilda konstaterade häromdagen att vi borde oftare ha rosa blommor för de passar så bra in med leksakerna som är utspridda på vardagsrumsgolvet. Jaha.

Skrivbordet.

IMG_2352_FotorVår kommande skolflickas hörna börjar ta form. Skrivbordet (denhär kombinationen, men med bara en 100cm lång bordsskiva) köpte vi på Ikea igår och det passar riktigt bra under den nya loftsängen. Fröken själv skulle ha velat ha en snurrstol helst med Monster High tyg, men eftersom vi hade redan denhär svarta Artek 66 stolen i rummet fick hon nöja sig med ett Monster High skrivunderlag och pennset istället. I lådorna har hon redan gömt undan sina egna skatter och det är absolut jättejätteförbjudet av småsystrarna att öppna dem och snoka!

Ja, det ser faktist ut som ett skolbarns bord. Bara skolböckerna och miniräknaren som fattas då. Liten blir tydligen stor vare sig jag hänger med eller ej.