På mitt nattduksbord.

IMG_2811_Fotor

Nu är det nästan så att jag vågar säga högt att jag håller på att återgå till mitt ”riktiga” jag. Till den som alltid har en bra bok på hälft. Efter alltför många år av alltför lite böcker kan jag nu säga att jag nu så gott som hela tiden har en halvläst bok på mitt nattduksbord. Hurraa för det!

IMG_2810_Fotor

Boken har sin plats på nattduksbordets övre hylla medan lådorna på den undre hyllan innehåller mina smycken. Mina stackars smycken har också blivit använda alldeles för lite de senaste åren. Kanske jag till näst blir riktigt djärv och vågar lova att även de skall från och med nu bli mindre styvmoderligt behandlade.

IMG_2805_Fotor

Vad jag läser just nu? Den bok som ”alla andra” läste år 2012 eller 2013. Jep, jag har en milslång lista på bra böcker att läsa ännu (har inte ens läst Gillian Flynns två tidigare böcker). Men å andra sidan har jag ju allt det roliga framför mig. Vad följande bok blir vet jag inte ännu men tacka vet jag bokbabbel som är den enda bokblogg jaga läser och behöver.

Grönt på väggen.

IMG_2782_FotorBor man nära en järnaffär kan det ju hända att man tar en cykeltur dit med flickorna och spontanhandlar en burk målfärg. Det gjorde vi nämligen förra fredagen. Nå, riktigt så spontant var det kanske inte, utan enda sedan jag stickade dessa strumpor före julen har jag velat få in lite något mörkgrönt hos oss.

IMG_2791_FotorDet blev en vägg i arbetsrummet som fick sig en omgång med färg (två omgångar för att vara specifik). Att måla väggar mörka har inte nödvändigtvis en förmörkande effekt såsom man lätt kunde tro. Men speciellt om man bara målar en av rummets väggar mörk, är det bra att komma ihåg att det har en förkrympande effekt, speciellt om man målar så som jag, väggen mittemot fönstren. I ett långsmalt rum eller en korridor är det ju bara bra, men inte om målet är att få en effekt av ett så stort rum som möjligt.

Vårt arbetsrum är helt klart lite för mörkt, vilket inte beror på den mörka väggen utan  beror på rummets läge. Fönstren vetter mot nordost och solen skiner således inte in förutom tidigt på morgonen. Vi borde helt klart tillsätta lite mera lampor. En FLOS 265 skulle jag definitivt inte tacka nej till, men som tur finns andra förmånliga alternativ också.

IMG_2768_Fotor_Fotor_Collage_FotortextEn före- och efterbild. Annorlunda är ordet. Jag gillar båda versionerna, men just nu helt klart mera den gröna. Harmonin störs nog ganska kraftigt av den svarta printern, men i ett arbetsrum måste väl praktiskheten gå före estetiken.

IMG_2788_FotorDet blir intressant att se hur lång livstid väggen får. Det kan bli allt mellan ett halvt eller tio och ett halvt år.

 

Gröna projekt.

IMG_2778_FotorAtt jag tycker att grönt är skönt är ingen nyhet precis. Jag tycker växter är fina och att de har en lugnande effekt. Dessutom renar och fuktar de inomhusluften. Nu på våren tycker jag att det är extra roligt att ta in ett par kvistar från gården och se hur bladen börjar spricka fram.

IMG_2774_FotorNu ska vi se om grönt är skönt även som väggfärg här hos oss. Det blir spännande att se.

 

Tjugonde mars.

IMG_2762_Fotor IMG_2767_FotorGod mat blir jag alltid glad av, vem blir nu inte det? Kombinationen god mat, glatt sällskap och en stressfri middagssituation gör mig extra glad. Som idag.

Riktigt passligt såhär på den Internationella glädjedagen.

Är det förresten nån av er andra Iittalafans där ute som gillar den relativt nya Tanssiserien av Klaus Haapaniemi? För mig räcker det mer än väl med ett paket servetter. Simpel människa med simpel smak, ni vet.

IMG_2764_Fotor

20 mars är en viktig dag på andra sätt också, det är den internationella dagen för att uppmärksamma Downs syndom.  Det är också dagen då man vill lyfta fram det sorgliga faktat att det finns barn som aldrig ens får födas levande utan dör i magen före det. Att bära något visst klädesplagg för en viktig saks skull kan tyckas vara fjantigt och onödigt av vissa, men jag tycker att det är en liten gest att visa att vi står upp för våra medmänniskor.

Idag har jag burit en vit T-skjorta, för att stötta alla som förlorat ett barn. Jag har även burit omaka par strumpor för att rocka sockorna – annorlunda är bra.

Alla är vi olika – och vi är alla lika värda.

 

Ballerinan.

IMG_2709_FotorMitt drömyrke är balettdansös. Lite förvånande kanske med tanke på hur lite jag jobbat för att nå dit (dansat balett endast i 2 år (eller var det bara 1?) i en ålder kring 7 år). Det är något med yrket som alltid fascinerat mig: antagligen kombinationen av otrolig skönhet och otrolig disciplin.

Ballerinatavlan påminner mig om att drömmar är till för att (försöka) förverkligas. Om man vill. Om man vågar. Om man är villig att jobba för det. Helt klart räcker det för mig att njuta av balett i publiken då och då och kanske nångång drömma mig bort i hur det skulle vara att själv vara en prima ballerina (den slitande realiteten som dansare vill jag inte alls tänka på). Istället kan jag sätta min tid och energi på att förverkliga andra riktiga, konkreta och definierade (yrkes)drömmar jag har. De som jag på riktigt är villig att jobba för.

Den svarta vasen är egentligen ett fodral gjort i papper som träs över en glasflaska eller vas. Såhär står det om vasen på http://www.rum21.se:

En fantastisk inredningsdetalj som hjälper fattiga människor i Mumbai, Indien genom organisationen The Tiny Miracles Foundation. Det är en nederländsk välgörenhetsorganisation som grundades 2010 av formgivaren Pepe Heykoops kusin Lauren Meuter. Organisationen fokuserar på en specifik gata där ca 700 personer vars hem är rätt ut på trottoaren. De hjälper människor till ett bättre liv genom att ge dem arbete med att tillverka designprodukter. Målet är att vända området från ”mycket fattigt” till ”medelklass” före år 2020.” 

Hallhylla.

IMG_2640_Fotor IMG_2646_Fotor IMG_2641_FotorDå vi möblerade om i barnens lekrum blev Sringpocketen överflödig, men det var inte precis svårt att hitta en ny plats åt den. Ny pryder den den tapetserade väggen i hallen.  I och med hyllan fick vi in lite grönt och lite mer trä i hallen utan att uppta någon golvyta.

IMG_2644_FotorDet är Lauras hylla egentligen för den fick hon innan hon föddes av Finska staten då de flesta andra babyn fick en mammalåda med kläder och annat nödvändigt. Prioriteringar, ni vet.

IMG_2636_FotorFör den som tycker att denna blogg har alltför felvinklade och overkliga bilder från en barnfamiljs hem kan nu titta neråt då kameran vinklas neråt.

IMG_2637_FotorDär har både den blåa och den gröna plastiga inredningsmojängen spatserat så gott som hela vintern. Påsarna innehåller våra skridskor och hjälmar redo att tas med på skridskoäventyr. Fem par skridskor och fem hjälmar tar en hel del plats (för att inte tala om all skidutrustning och annat vintersportsreaterat man har). Men nu tror jag att jag är redo att packa under dethär i sommarförvar. Vinterkläderna vågar jag inte packa bort ännu, för om jag gjorde det skulle det garanterat bli årtusendets takatalvi igen.

Tre år sedan.

leialaura13-åringen och nästan nyfödingen i mars 2012.

Igår då vi cyklade med Tilda och Laura mötte vi en av våra grannar som påpekade att Laura roligt nog hade samma cykel och samma ytterkläder som Leia använde just då vi flyttat hit för ganska exakt tre år sedan. Min första tanke var att hon måste komma ihåg fel, för inte kunde Leia ha varit så liten som Laura är nu. Hon var ju dubbelstorasyster och allt! Men rätt hade grannen naturligtvis och än en gång är det lätt att konstatera att tiden gör sitt.

Jag minns den första tiden i vårt nuvarande hem som ganska stressfri och lugn, men nog var ju vardagen annorlunda då med en lite på treåring med stark vilja, en lite på 1,5 åring med smeknamnet walking-talking-hazard-busTilda, samt en nyfödd baby. Måltider skulle serveras 5-6 gånger per dag vareviga dag (plus allt ammande då). Två blöjbarn som använde tygblöjor skulle bytas på. Bykkorgen fylldes innan man hann blinka och det fanns mera av morgonmålsbröden som smulor under bordet än i de små magarna. Och så vidare. Och så vidare. För att inte tala om sömnbristen. Den vill jag inte ens tänka på.

choko

Fundersam liten Tilda. 

Inte att undra på att jag på riktigt ibland funderar om det är något väsentligt som jag glömt bort i vår vardag då den nuförtiden för det mesta känns relativt lätt och stressfri.

Allt har sin tid.